01 mar 2017 04:00

01 mar 2017 04:00

Tusen tack Danmark

JOHANNA BEIJBOM

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Nu sitter jag här hemma i Skövde med världens största leende och undrar, herregud vad var det som hände i lördags? Jag har fått nypa mig i armen många gånger kan jag meddela. När jag som en liten Johanna stod framför tv:n och vickade lite lätt på baken till en fantastisk Carola så sattes mina drömmar igång. En dröm om att få stå på en Melodifestivalscen och framföra ett helt eget nummer. I lördags i en fullsatt arena i Herning, Danmark gick den drömmen i uppfyllelse. Jag anlände i onsdags eftermiddag och sedan dess har allt gått i ett. Det har vart repetitioner dagarna långa, intervjuer, presskonferenser och massa andra förberedelser som ska genomföras inför den stora dagen. På torsdagen var första gången som jag fick gå in i arenan, och när jag fick se scenen med egna ögon och hur gigantisk den var så kom fjärilarna. Kan lova er att jag svalde en eller två gånger extra just då. Dagen D var här. När man kom innanför dörrarna kunde man riktigt känna av att det var idag som det gällde för alla. Arenan öppnades för publiken och fylldes på. När man gick där bakom scenen och hörde jublet ifrån så många tusentals människor som peppades igång av en publikuppvärmare så stod nog alla mina hårstrån på kroppen rakt upp. Det var helt magiskt. Jag skulle gå ut som nummer 10, alltså sist. Ett startnummer som jag själv bara har kunnat drömma om. En efter en framförde de andra artisterna sina bidrag. Fjärilarna var verkligen där, och nu var det min tur. Hjärtat slog hårt. Jag blundar, tar ett djupt andetag och går in på scenen. Ställer mig på podiet och greppar micken. En röst räknar ner i mina öron, 3, 2, 1 och där sattes mitt nummer igång. Tre minuter av total glädje och lycka. Det var som att vara i en annan värld. När det var en sista refräng kvar tänkte jag enbart på att njuta fullt ut då det snart skulle vara helt över. Sista tonen togs och jag blickar ut över ett stort hav av jublande människor. Jag ser hela min familj och mina vänner som hoppar och skriker med skyltar där det står Heja vår Johanna på, ögonen tårades och jag kan inte beskriva den fullkomliga kärlek och lycka jag kände just då. Efteråt skakade hela kroppen av allt adrenalin och jag hade helt glömt av att det var en tävling. Men påmindes fort när resultatet kom in på scenen till programledarna. Kuvertet sprättades. Det första bidraget som går vidare till final och får uppträda igen är.. bidrag nummer 1. Publiken jublande och applåderade. Sedan var det dags att presentera det andra bidraget som går vidare, och det är bidrag nummer... 10!! Hela världen stannade, jag bara flög upp och kunde knappt tro mina öron. Ögonen fylldes återigen med glädjetårar. Har sett min reaktion i efterhand nu och den är galen. Haha. Bidrag nummer 4 gick också till final och vi alla tre fick uppträda med våra låtar en gång till. Denna gång jag gick upp för att köra så var det med ännu mer glädje. En gladare Johanna har man nog aldrig skådat. Resultatet kom in igen och vi ställdes upp på rad. På en tredjeplats i Melodi Grand Prix 2017 är...bidrag nummer 10! Wow, där förstod jag vad som hänt. 3:a, och jag som inte hade räknat med något alls. Jag fick en medaljplats. Ett brons helt enkelt. Fantastiska Anja som var bidrag nummer 4 vann med sin låt Where I am och jag slår vad om att hon tar Eurovision med storm. Hur ska jag någonsin kunna tacka alla som har stöttat mig i detta, familj, vänner, nära, kära, bekanta, obekanta, mina låtskrivare, alla människor i produktionen på och bakom scenen, alla de som har röstat på mig och hur ska jag någonsin kunna tacka Danmark för att jag fick komma över sundet in i deras tävling och uppfylla min absolut största dröm. Jag är helt enkelt bara så otroligt tacksam för allt och alla och utan Er hade denna resa inte vart den samma. Nu ska jag landa och någon gång kanske jag behöver sätta mig ner och verkligen tänka tillbaka på vad det var som egentligen hände i lördags.

Hiss: Vill hissa alla fantastiska stöttningar.

Diss: Att allt har gått så otroligt fort

Nu sitter jag här hemma i Skövde med världens största leende och undrar, herregud vad var det som hände i lördags? Jag har fått nypa mig i armen många gånger kan jag meddela. När jag som en liten Johanna stod framför tv:n och vickade lite lätt på baken till en fantastisk Carola så sattes mina drömmar igång. En dröm om att få stå på en Melodifestivalscen och framföra ett helt eget nummer. I lördags i en fullsatt arena i Herning, Danmark gick den drömmen i uppfyllelse. Jag anlände i onsdags eftermiddag och sedan dess har allt gått i ett. Det har vart repetitioner dagarna långa, intervjuer, presskonferenser och massa andra förberedelser som ska genomföras inför den stora dagen. På torsdagen var första gången som jag fick gå in i arenan, och när jag fick se scenen med egna ögon och hur gigantisk den var så kom fjärilarna. Kan lova er att jag svalde en eller två gånger extra just då. Dagen D var här. När man kom innanför dörrarna kunde man riktigt känna av att det var idag som det gällde för alla. Arenan öppnades för publiken och fylldes på. När man gick där bakom scenen och hörde jublet ifrån så många tusentals människor som peppades igång av en publikuppvärmare så stod nog alla mina hårstrån på kroppen rakt upp. Det var helt magiskt. Jag skulle gå ut som nummer 10, alltså sist. Ett startnummer som jag själv bara har kunnat drömma om. En efter en framförde de andra artisterna sina bidrag. Fjärilarna var verkligen där, och nu var det min tur. Hjärtat slog hårt. Jag blundar, tar ett djupt andetag och går in på scenen. Ställer mig på podiet och greppar micken. En röst räknar ner i mina öron, 3, 2, 1 och där sattes mitt nummer igång. Tre minuter av total glädje och lycka. Det var som att vara i en annan värld. När det var en sista refräng kvar tänkte jag enbart på att njuta fullt ut då det snart skulle vara helt över. Sista tonen togs och jag blickar ut över ett stort hav av jublande människor. Jag ser hela min familj och mina vänner som hoppar och skriker med skyltar där det står Heja vår Johanna på, ögonen tårades och jag kan inte beskriva den fullkomliga kärlek och lycka jag kände just då. Efteråt skakade hela kroppen av allt adrenalin och jag hade helt glömt av att det var en tävling. Men påmindes fort när resultatet kom in på scenen till programledarna. Kuvertet sprättades. Det första bidraget som går vidare till final och får uppträda igen är.. bidrag nummer 1. Publiken jublande och applåderade. Sedan var det dags att presentera det andra bidraget som går vidare, och det är bidrag nummer... 10!! Hela världen stannade, jag bara flög upp och kunde knappt tro mina öron. Ögonen fylldes återigen med glädjetårar. Har sett min reaktion i efterhand nu och den är galen. Haha. Bidrag nummer 4 gick också till final och vi alla tre fick uppträda med våra låtar en gång till. Denna gång jag gick upp för att köra så var det med ännu mer glädje. En gladare Johanna har man nog aldrig skådat. Resultatet kom in igen och vi ställdes upp på rad. På en tredjeplats i Melodi Grand Prix 2017 är...bidrag nummer 10! Wow, där förstod jag vad som hänt. 3:a, och jag som inte hade räknat med något alls. Jag fick en medaljplats. Ett brons helt enkelt. Fantastiska Anja som var bidrag nummer 4 vann med sin låt Where I am och jag slår vad om att hon tar Eurovision med storm. Hur ska jag någonsin kunna tacka alla som har stöttat mig i detta, familj, vänner, nära, kära, bekanta, obekanta, mina låtskrivare, alla människor i produktionen på och bakom scenen, alla de som har röstat på mig och hur ska jag någonsin kunna tacka Danmark för att jag fick komma över sundet in i deras tävling och uppfylla min absolut största dröm. Jag är helt enkelt bara så otroligt tacksam för allt och alla och utan Er hade denna resa inte vart den samma. Nu ska jag landa och någon gång kanske jag behöver sätta mig ner och verkligen tänka tillbaka på vad det var som egentligen hände i lördags.

Hiss: Vill hissa alla fantastiska stöttningar.

Diss: Att allt har gått så otroligt fort

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.