03 mar 2017 04:00

03 mar 2017 04:00

Plötsligt kan allt gå åt pipsvängen

FLEMMING MOURITSEN

Mänsklig ambition och strävan är en ständig källa till fascination. Dels när det ger resultat och människan som strävat lyckas med sin ambition, men (hur grymt det än låter) även när allt drattar på ändan och lång tids planering och förberedelser resulterar i... just ingenting.

Häromdagen när jag satt och tyckte synd om mig själv i soffan därhemma (manlig förkylning med jättebäbissyndrom) så tittade jag på kvalet till backhoppningen i stora backen i VM i Lahtis som pågår just nu. Den ene backhopparen efter den andre kastade sig ut (de är inte kloka) och åstadkom mer eller mindre goda resultat och vissa av dem skulle inte kvala in till huvudtävlingen. Så var den bistra verkligheten.

Men så sa kommentatorn:

– Och nu är det dags för Geor... nä vänta, det här är någon annan. Ah jag ser på min skärm att han har blivit diskvalificerad uppe i tornet på grund av att hans dräkt inte följde reglerna. Men då har vi istället...

Och sedan nämndes den backhopparen inte mer. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur han har upplevt det hela. Han har troligen tränat som en galning över många år. Tävlat i världscupen med hyfsade men inte strålande resultat, för om det hade varit en av favoriterna så hade nog kommentatorn pratat mer om det som hände.

Men målet hela säsongen för den här hopparen har nog varit VM i Lahtis dit all ambition varit koncentrerad. Och nu är det dags, han är förberedd, han har värmt upp, satt på sig sin utrustning och tagit sig upp till toppen av backhoppningstornet och nu strax är det hans tur, han skall bara gå igenom sista kontrollen.

Då säger en funktionär att hans dräkt inte följer reglerna, han blir omedelbart diskad och där står han då. Laddad och redo med skidorna i handen men får inte ens försöka. Det blir bara att traska ner för trappan igen, ta sig till hotellet och förbereda hemfärd.

Jag tyckte vansinnigt synd om honom, men samtidigt finns det nog någon sorts lärdom att dra av detta. Som till exempel att hur mycket du än strävar, tränar och förbereder dig så skall du aldrig känna dig säker, för helt från det blå så kan allt plötsligt gå åt pipsvängen på grund av någon detalj som du inte råder över.

Inom sportens värld händer sådant ständigt och jämt och vissa kommer aldrig tillbaka efter ett sådant trauma medan andra bryter ihop, gråter en stund, tar sig samman och satsar sedan på nytt.

Och visst är det likadant i det verkliga livet också och det för mig fram till mitt favoritcitat som Winston Churchill en gång sägs ha myntat:

– Framgång, det är förmågan att gå från misslyckande till misslyckande utan att tappa entusiasmen.

Hiss: Charlotte Kalla! Vilken tjej!

Diss: Jobbig förkylning som tvingar en att stanna hemma.

Mänsklig ambition och strävan är en ständig källa till fascination. Dels när det ger resultat och människan som strävat lyckas med sin ambition, men (hur grymt det än låter) även när allt drattar på ändan och lång tids planering och förberedelser resulterar i... just ingenting.

Häromdagen när jag satt och tyckte synd om mig själv i soffan därhemma (manlig förkylning med jättebäbissyndrom) så tittade jag på kvalet till backhoppningen i stora backen i VM i Lahtis som pågår just nu. Den ene backhopparen efter den andre kastade sig ut (de är inte kloka) och åstadkom mer eller mindre goda resultat och vissa av dem skulle inte kvala in till huvudtävlingen. Så var den bistra verkligheten.

Men så sa kommentatorn:

– Och nu är det dags för Geor... nä vänta, det här är någon annan. Ah jag ser på min skärm att han har blivit diskvalificerad uppe i tornet på grund av att hans dräkt inte följde reglerna. Men då har vi istället...

Och sedan nämndes den backhopparen inte mer. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur han har upplevt det hela. Han har troligen tränat som en galning över många år. Tävlat i världscupen med hyfsade men inte strålande resultat, för om det hade varit en av favoriterna så hade nog kommentatorn pratat mer om det som hände.

Men målet hela säsongen för den här hopparen har nog varit VM i Lahtis dit all ambition varit koncentrerad. Och nu är det dags, han är förberedd, han har värmt upp, satt på sig sin utrustning och tagit sig upp till toppen av backhoppningstornet och nu strax är det hans tur, han skall bara gå igenom sista kontrollen.

Då säger en funktionär att hans dräkt inte följer reglerna, han blir omedelbart diskad och där står han då. Laddad och redo med skidorna i handen men får inte ens försöka. Det blir bara att traska ner för trappan igen, ta sig till hotellet och förbereda hemfärd.

Jag tyckte vansinnigt synd om honom, men samtidigt finns det nog någon sorts lärdom att dra av detta. Som till exempel att hur mycket du än strävar, tränar och förbereder dig så skall du aldrig känna dig säker, för helt från det blå så kan allt plötsligt gå åt pipsvängen på grund av någon detalj som du inte råder över.

Inom sportens värld händer sådant ständigt och jämt och vissa kommer aldrig tillbaka efter ett sådant trauma medan andra bryter ihop, gråter en stund, tar sig samman och satsar sedan på nytt.

Och visst är det likadant i det verkliga livet också och det för mig fram till mitt favoritcitat som Winston Churchill en gång sägs ha myntat:

– Framgång, det är förmågan att gå från misslyckande till misslyckande utan att tappa entusiasmen.

Hiss: Charlotte Kalla! Vilken tjej!

Diss: Jobbig förkylning som tvingar en att stanna hemma.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.