09 mar 2017 06:00

09 mar 2017 06:00

Vinnare men ändå förlorare

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

När folket i Nederländerna går till valurnorna nästa vecka har de närmast en myriad av partier att välja mellan. Geert Wilders högerextrema parti ser ut att kunna bli störst i ett ytterst splittrat partiväsende. Wilders vinner måhända valet men han lär inte bli den som styr landet eftersom han saknar allierade. Valet i Nederländerna ses som ett tecken på vart Europa är på väg i dessa osäkra tider med ett förestående Brexit. Det blir också en temperaturmätare inför det kommande franska presidentvalet.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Parlamentsvalet i Nederländerna blir startskottet på ett späckat valår i Europa där politiker i flera länder möter väljarna. Det högerextrema och nationalistiska Frihetspartiet med partiledaren Geert Wilders i spetsen tävlar om att bli största parti i ett splittrat partiväsende, ty inget parti tenderar att längre få över 20 procent av rösterna enligt opinionsundersökningarna.

Det politiska landskapet i Nederländerna är oerhört splittrat. Hela 28 partier tävlar om de 150 platserna i underhuset som väljs enligt ett proportionellt valsystem där det inte finns någon spärr för småpartier. Inte sedan 1922 har så här många partier ställt upp och de etablerade partierna är på tillbakagång precis som i andra europeiska länder.


Wilders parti ser alltså ut att kunna få flest mandat men inget av de andra partierna säger sig vilja samarbeta med partiet som är djupt invandringskritiskt och direkt islamfientligt. Wilders vill exempelvis stänga moskéer, förbjuda koranen och att Nederländerna lämnar EU. Han efterlyser precis som i Storbritannien en folkomröstning om landets EU-medlemskap. Han lär få svårt att hitta bundsförvanter för en regering utifrån den agendan och en ny sådan kommer förmodligen istället att formas av mittenpartierna.

Wilders har redan fått inflytande på politiken i Nederländerna men han har visat sig opålitlig. Partiet utgjorde stödparti till en regeringskoalition efter valet 2010 men 2012 valde Wilders att fälla minoritetsregeringen under Mark Ruttes ledning och det ledde till ett nyval där partiet led ett stort nederlag och tappade platser i parlamentet.

Istället gick Ruttes liberaler framåt och bildade en storkoalition tillsammans med Socialdemokraterna som styrt landet de senaste åren. Det har inte varit något lyckat samarbete, ty väljarna straffar nu regeringspartierna för de senaste årens åtstramningar.


Efter valet nästa vecka kommer underhuset sannolikt att vara än mer splittrat och det kommer kanske krävas fyra, fem eller till och med sex partier för att få ihop någon form av regering. Ett svårt regeringspussel är att vänta men förhoppningsvis kan de andra partierna hålla Wilders stången och inte lockas in i något nytt samarbete.

Nederländerna tillhör EU:s grundarländer och har en given plats i Europasamarbetet. Det ska inte ännu en populist som säger sig vilja ha sitt land tillbaka få ändra på. Det är ännu en ledare som profiterar på människors missnöje och oro inför framtiden med sin främlingsfientlighet.

Europas ögon vänds med all rätt mot Nederländerna den 15 mars då Wilders öde påverkar liknande partier i andra länder. Utfallet visar också på hur kraftig den populistiska vågen är men det finns gott hopp om att landet ska kunna hantera även en besvärlig situation. Wilders kanske vinner valet men han blir ändå en förlorare utan reellt inflytande.


Låt gärna det scenariot upprepa sig även i det franska presidentvalet som stundar runt hörnet. Marine Le Pen från högerpopulistiska Nationella Fronten kan bli den som får störst stöd i den första valomgången den 23 april. I den andra avgörande valomgången den 7 maj visar opinionssiffrorna på att den oberoende kandidaten Emmanuel Macron i så fall skulle besegra Le Pen.

Även i Frankrike är krisen för de etablerade och traditionella partierna stor. För första gången i den femte republikens historia kan en president väljas som inte tillhör något av de två dominerande partierna till höger eller vänster. Det är historiskt men också en spegling av hur verkligheten ser ut. De här valen kanske kan bli vändpunkten för populismens framfart? Det vore i alla fall önskvärt.

Parlamentsvalet i Nederländerna blir startskottet på ett späckat valår i Europa där politiker i flera länder möter väljarna. Det högerextrema och nationalistiska Frihetspartiet med partiledaren Geert Wilders i spetsen tävlar om att bli största parti i ett splittrat partiväsende, ty inget parti tenderar att längre få över 20 procent av rösterna enligt opinionsundersökningarna.

Det politiska landskapet i Nederländerna är oerhört splittrat. Hela 28 partier tävlar om de 150 platserna i underhuset som väljs enligt ett proportionellt valsystem där det inte finns någon spärr för småpartier. Inte sedan 1922 har så här många partier ställt upp och de etablerade partierna är på tillbakagång precis som i andra europeiska länder.


Wilders parti ser alltså ut att kunna få flest mandat men inget av de andra partierna säger sig vilja samarbeta med partiet som är djupt invandringskritiskt och direkt islamfientligt. Wilders vill exempelvis stänga moskéer, förbjuda koranen och att Nederländerna lämnar EU. Han efterlyser precis som i Storbritannien en folkomröstning om landets EU-medlemskap. Han lär få svårt att hitta bundsförvanter för en regering utifrån den agendan och en ny sådan kommer förmodligen istället att formas av mittenpartierna.

Wilders har redan fått inflytande på politiken i Nederländerna men han har visat sig opålitlig. Partiet utgjorde stödparti till en regeringskoalition efter valet 2010 men 2012 valde Wilders att fälla minoritetsregeringen under Mark Ruttes ledning och det ledde till ett nyval där partiet led ett stort nederlag och tappade platser i parlamentet.

Istället gick Ruttes liberaler framåt och bildade en storkoalition tillsammans med Socialdemokraterna som styrt landet de senaste åren. Det har inte varit något lyckat samarbete, ty väljarna straffar nu regeringspartierna för de senaste årens åtstramningar.


Efter valet nästa vecka kommer underhuset sannolikt att vara än mer splittrat och det kommer kanske krävas fyra, fem eller till och med sex partier för att få ihop någon form av regering. Ett svårt regeringspussel är att vänta men förhoppningsvis kan de andra partierna hålla Wilders stången och inte lockas in i något nytt samarbete.

Nederländerna tillhör EU:s grundarländer och har en given plats i Europasamarbetet. Det ska inte ännu en populist som säger sig vilja ha sitt land tillbaka få ändra på. Det är ännu en ledare som profiterar på människors missnöje och oro inför framtiden med sin främlingsfientlighet.

Europas ögon vänds med all rätt mot Nederländerna den 15 mars då Wilders öde påverkar liknande partier i andra länder. Utfallet visar också på hur kraftig den populistiska vågen är men det finns gott hopp om att landet ska kunna hantera även en besvärlig situation. Wilders kanske vinner valet men han blir ändå en förlorare utan reellt inflytande.


Låt gärna det scenariot upprepa sig även i det franska presidentvalet som stundar runt hörnet. Marine Le Pen från högerpopulistiska Nationella Fronten kan bli den som får störst stöd i den första valomgången den 23 april. I den andra avgörande valomgången den 7 maj visar opinionssiffrorna på att den oberoende kandidaten Emmanuel Macron i så fall skulle besegra Le Pen.

Även i Frankrike är krisen för de etablerade och traditionella partierna stor. För första gången i den femte republikens historia kan en president väljas som inte tillhör något av de två dominerande partierna till höger eller vänster. Det är historiskt men också en spegling av hur verkligheten ser ut. De här valen kanske kan bli vändpunkten för populismens framfart? Det vore i alla fall önskvärt.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.