14 mar 2017 06:00

20 mar 2017 15:26

Jag vill inte dö för mitt fosterland

Rickard Eriksson

Robin Bengtsson alltså. Googlade honom efter segern, man vill ju ändå ha lite koll på vilka man inte ska ha koll på om man är sådär häftig som jag slagit fast här tidigare att jag är och inte intresserar mig för Melodifestivalen. Det enda jag fastnade för var att när jag jämförde hans wikipediasida med mitt körkort är att vi visst fyller år samma dag. Vet inte riktigt hur jag ska fira det.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Däremot vet jag att jag tänkte hålla mig kvar vid mitt körkort en stund. Jag fick nämligen anledning att visa upp det i helgen. För likt nästan varje gång jag är på systembolaget bad personen i kassan om att jag skulle legitimera mig. Om man som jag nu passerat avgrunden och är på fel sida 30-strecket så slår det ju an någonting.

Det klassiska är att man ska ta det som en komplimang. Men jag vetifan. Jag är inte helt bekväm med att jag tydligen går runt och misstas för att vara en tonåring.


Så varje gång man ska hala fram det där körkortet får man ju infallet att skälla ut individen mitt emot. Svara ”Ja.... men du'rå!”. Eller något annat belevat som visar att man helt uppenbart är långt över de magiska 20 åren.

Men nu har man ju i alla fall ett intyg på att man är så gammal som man är. Och om jag nu misstas för att vara för att vara under 20 år har jag den senaste tiden varit oerhört tacksam för just det där intyget. Annars hade man ju nu tydligen riskerat att få göra lumpen. Igen. Eller jag har ju inte gjort lumpen förut, men jag har riskerat att få göra det. Det är nog så illa.

Den där bussresan till mönstringen för drygt tio år sedan unnar jag definitivt inte flera att uppleva. Men nu ska tydligen fler pojkar och flickor göras till män. Kanske slipper de sen visa leg på systemet. Som vi brukar säga; det är inte bolaget det är fel på, det är systemet.

Nä, ”då väljer jag hellre att vara barnslig som fan” sjung Ebba Grön 1979. Jag har inte hört Robin Bengtssons bidrag men jag tror att han sjöng ungefär samma sak.


Jag har spelat en landskamp i fotboll för det svenska journalistlandslaget. Det räcker och blir över som min insats för Moder Svea.

Sen förstår jag tanken med att i teorin ha ett folkförsvar för att förhindra en militärelit att ta makten. Men med det sagt, jag vill definitivt inte dö för mitt fosterland. Eller döda. Eller bo i tält. Eller för den delen köpa Försvarets hudsalva.

Så om jag tappar bort mitt körkort lovar jag – jag ska totalvägra.

 

Däremot vet jag att jag tänkte hålla mig kvar vid mitt körkort en stund. Jag fick nämligen anledning att visa upp det i helgen. För likt nästan varje gång jag är på systembolaget bad personen i kassan om att jag skulle legitimera mig. Om man som jag nu passerat avgrunden och är på fel sida 30-strecket så slår det ju an någonting.

Det klassiska är att man ska ta det som en komplimang. Men jag vetifan. Jag är inte helt bekväm med att jag tydligen går runt och misstas för att vara en tonåring.


Så varje gång man ska hala fram det där körkortet får man ju infallet att skälla ut individen mitt emot. Svara ”Ja.... men du'rå!”. Eller något annat belevat som visar att man helt uppenbart är långt över de magiska 20 åren.

Men nu har man ju i alla fall ett intyg på att man är så gammal som man är. Och om jag nu misstas för att vara för att vara under 20 år har jag den senaste tiden varit oerhört tacksam för just det där intyget. Annars hade man ju nu tydligen riskerat att få göra lumpen. Igen. Eller jag har ju inte gjort lumpen förut, men jag har riskerat att få göra det. Det är nog så illa.

Den där bussresan till mönstringen för drygt tio år sedan unnar jag definitivt inte flera att uppleva. Men nu ska tydligen fler pojkar och flickor göras till män. Kanske slipper de sen visa leg på systemet. Som vi brukar säga; det är inte bolaget det är fel på, det är systemet.

Nä, ”då väljer jag hellre att vara barnslig som fan” sjung Ebba Grön 1979. Jag har inte hört Robin Bengtssons bidrag men jag tror att han sjöng ungefär samma sak.


Jag har spelat en landskamp i fotboll för det svenska journalistlandslaget. Det räcker och blir över som min insats för Moder Svea.

Sen förstår jag tanken med att i teorin ha ett folkförsvar för att förhindra en militärelit att ta makten. Men med det sagt, jag vill definitivt inte dö för mitt fosterland. Eller döda. Eller bo i tält. Eller för den delen köpa Försvarets hudsalva.

Så om jag tappar bort mitt körkort lovar jag – jag ska totalvägra.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.