30 mar 2017 06:00

30 mar 2017 06:00

En stad utöver det normala

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

Rom byggdes inte på en dag, heter det.
Efter att ha flanerat omkring i den italienska huvudstaden i några dagar blir det klassiska ordspråket allt tydligare.
Rom är en enda stor oas av konst och arkitektur från en svunnen tid.

Här finns mycket av världens historiska samlingar i en enda stad.

Det är tveklöst ett imponerande utbud som besökaren erbjuds.

Häromveckan spenderade jag några dagar i Rom och tog del av allt detta.

Jag har varit där en gång tidigare men det var över tio år sedan sist.

Sedan dess har det flutit mycket vatten under broarna.
 

Jag hade nästan glömt bort hur förtjusande den italienska huvudstaden är med all sin prakt och sina gamla byggnader och monument.

Mindre än tre timmar bort med flyg tar Rom emot. När tåget från flygplatsen anländer till Stazione di Roma Termini i centrala Rom har mörkret redan hunnit lägga sig sedan en tid men det är ändå full rörelse och ruljangsen har inte på något vis lagt sig.

Det tar en stund för mig att hitta till mitt hotell i mörkret bland små gator och gränder men till slut lyckas jag finna det.

Det är inte svårt att gå vilse i Rom. Det kryllar av alla dessa gator och gränder som tar en bort från huvudgator och in till okända platser som man innan inte hade någon aning om att de ens existerade.

Efter mina dagar i Rom förstår jag författaren Marcus Birros kärlek till staden och sin förkärlek till att gå vilse med flit i staden utan att veta var man är på väg. Det är verkligen härligt.

Det är inte svårt att glömma bort både tid och rum när man spatserar i Rom som har tillskrivits såväl epitet den eviga staden som de sju kullarnas stad.

Plötsligt dyker Peterskyrkan, Vatikanstaten, Pantheon, Fontana di Trevi, Spanska trappan eller Colosseum upp och man blir som uppslukad.


Italien är känt för mycket och dess mat är verkligen underbar men Italien hade inte varit Italien om det inte heller hade varit för fotbollen. Den har en stor plats i folks vardag.

Under min vistelse passade jag på att se Serie A på klassiska Stadio Olimpico di Roma några kilometer norr om stadens innersta kärna och som ligger utmed floden Tibern.

Stadion är huvudarena för både AS Roma och SS Lazio och just denna kväll är det Roma som spelar. Roms Olympiastadion började byggas i början av det förra seklet och invigdes på 1930-talet. Den har fräschats upp flera gånger sedan dess och är idag en topparena med goda faciliteter. Det var en härlig upplevelse även om arenan var långtifrån fullsatt. Att hemmalaget Roma vann matchen med 3–1 gjorde inte saken sämre för de mest fanatiska fansen.

Det är något speciellt med Italien som jag var inne på redan i förra veckans kolumn. Jag fastnar för den tidigare premiärministern Matteo Renzis, han som avgick i december förra året efter att ha misslyckats med att få till konstitutionella förändringar, resonemang om det egna landet.


I en intervju med Time Magazine i maj 2014 lade han ut texten efter sitt tillträde som regeringschef:

”Italien kommer aldrig att bli ett normalt land. Därför att Italien är Italien. Om vi skulle vara ett normalt land skulle vi inte ha haft Rom. Vi skulle inte ha haft Florens. Vi skulle inte förundras över Venedig. Det finns i italienarnas dna en bit av galenskap, som i de allra flesta fall är positivt. Det är geni. Det är talang. Det är ett mästerverk av konst. Det är mat, mode och allt som gör Italien stort i världen”.

I den meningen accepterar jag i så fall att Italien inte är något normalt land. Dessa städer är verkligen magiska på sina egna sätt och jag skulle absolut inte vilja att världen vore utan Rom.

Det tog lång tid att bygga Rom men det arbetet har verkligen inte varit ogjort. Staden – som idag lockar människor från hela världen – har sannerligen något extra, minst sagt ...

Här finns mycket av världens historiska samlingar i en enda stad.

Det är tveklöst ett imponerande utbud som besökaren erbjuds.

Häromveckan spenderade jag några dagar i Rom och tog del av allt detta.

Jag har varit där en gång tidigare men det var över tio år sedan sist.

Sedan dess har det flutit mycket vatten under broarna.
 

Jag hade nästan glömt bort hur förtjusande den italienska huvudstaden är med all sin prakt och sina gamla byggnader och monument.

Mindre än tre timmar bort med flyg tar Rom emot. När tåget från flygplatsen anländer till Stazione di Roma Termini i centrala Rom har mörkret redan hunnit lägga sig sedan en tid men det är ändå full rörelse och ruljangsen har inte på något vis lagt sig.

Det tar en stund för mig att hitta till mitt hotell i mörkret bland små gator och gränder men till slut lyckas jag finna det.

Det är inte svårt att gå vilse i Rom. Det kryllar av alla dessa gator och gränder som tar en bort från huvudgator och in till okända platser som man innan inte hade någon aning om att de ens existerade.

Efter mina dagar i Rom förstår jag författaren Marcus Birros kärlek till staden och sin förkärlek till att gå vilse med flit i staden utan att veta var man är på väg. Det är verkligen härligt.

Det är inte svårt att glömma bort både tid och rum när man spatserar i Rom som har tillskrivits såväl epitet den eviga staden som de sju kullarnas stad.

Plötsligt dyker Peterskyrkan, Vatikanstaten, Pantheon, Fontana di Trevi, Spanska trappan eller Colosseum upp och man blir som uppslukad.


Italien är känt för mycket och dess mat är verkligen underbar men Italien hade inte varit Italien om det inte heller hade varit för fotbollen. Den har en stor plats i folks vardag.

Under min vistelse passade jag på att se Serie A på klassiska Stadio Olimpico di Roma några kilometer norr om stadens innersta kärna och som ligger utmed floden Tibern.

Stadion är huvudarena för både AS Roma och SS Lazio och just denna kväll är det Roma som spelar. Roms Olympiastadion började byggas i början av det förra seklet och invigdes på 1930-talet. Den har fräschats upp flera gånger sedan dess och är idag en topparena med goda faciliteter. Det var en härlig upplevelse även om arenan var långtifrån fullsatt. Att hemmalaget Roma vann matchen med 3–1 gjorde inte saken sämre för de mest fanatiska fansen.

Det är något speciellt med Italien som jag var inne på redan i förra veckans kolumn. Jag fastnar för den tidigare premiärministern Matteo Renzis, han som avgick i december förra året efter att ha misslyckats med att få till konstitutionella förändringar, resonemang om det egna landet.


I en intervju med Time Magazine i maj 2014 lade han ut texten efter sitt tillträde som regeringschef:

”Italien kommer aldrig att bli ett normalt land. Därför att Italien är Italien. Om vi skulle vara ett normalt land skulle vi inte ha haft Rom. Vi skulle inte ha haft Florens. Vi skulle inte förundras över Venedig. Det finns i italienarnas dna en bit av galenskap, som i de allra flesta fall är positivt. Det är geni. Det är talang. Det är ett mästerverk av konst. Det är mat, mode och allt som gör Italien stort i världen”.

I den meningen accepterar jag i så fall att Italien inte är något normalt land. Dessa städer är verkligen magiska på sina egna sätt och jag skulle absolut inte vilja att världen vore utan Rom.

Det tog lång tid att bygga Rom men det arbetet har verkligen inte varit ogjort. Staden – som idag lockar människor från hela världen – har sannerligen något extra, minst sagt ...

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.