31 mar 2017 04:00

31 mar 2017 04:00

Med våren kommer de vidriga fästingarna

FLEMMING MOURITSEN

Egentligen är jag själaglad över att våren närmar sig med galopperande stormsteg. Få saker gör mig så lycklig som skrattmåsarnas skränande när de anlänt till kolonin i Havstenasjön, eller som när solen på allvar börjar värma på kinderna och jackan måste knäppas upp... eller för den delen som när blåsipporna dyker upp i skogen.

Men det återkommer varje år en faktor som gör att jag nästan föredrar vintern... nästan.

Fästingarna har börjat dyka upp i katternas päls igen.

Nu senast insåg jag ett förfärligt faktum och gick genast till fästmön och sa att vi var tvungna att byta ut våra katter.

– Vad har de gjort nu? frågade hon.

– Nä ingenting, sa jag, men jag har just insett att de är för mörka. Vi kommer aldrig att se fästingarna när de kryper runt i pälsen innan de biter sig fast, som vi kunde på de gamla katterna.

Fästmön höll med om att det var ett problem, men på intet sätt så stort att det kunde få henne att överväga att göra sig av med våra små älsklingar. Något som jag självklart höll med om för jag skojade naturligtvis bara. Vissa skämt funkar sämre än andra.

Jag tror att jag tagit upp mina åsikter om fästingar i denna spalt tidigare, men känslorna för dessa naturens fullständigt bortkastade avarter är så negativa att jag inte kan låta bli att bli tjatig. Inte nog med att de är vidriga i största allmänhet utan de sprider dessutom diverse sjukdomar... och utvecklas i det beteendet. De tycks hela tiden försöka uppfinna nya sjukdomar att smitta oss med, Jag menar, räckte det inte med borrelia? Något som jag provade på för några år sedan. Sedan bjöd de oss på TBE som är betydligt värre och 2015 upptäcktes att sjukdomen Babesia, vad det nu är, för första gången smittats till människor i Sverige och nu vandrar sjukdomen upp norrut genom landet. Som tur är smittas tydligen väldigt få människor varje år av den nya sjukdomen.

Men varför? Varför skall de här krabaterna bära med sig sjukdomar till oss? Borde de inte nöja sig med att snika åt sig lite av vårt blod och vara tacksamma för maten vi ofrivilligt bjudit dem på, som myggor gör?

Nej just det, här i Sverige blir vi oftast inte sjuka av myggbett men i andra delar av världen är myggor skyldiga till fruktansvärt mycket sjukdom och död.

Konstigt nog får den tanken mig att tänka något mildare tankar om våra fästingar och ännu varmare tankar än vanligt om Sverige. Återigen drabbas jag av en känsla av tacksamhet över att bo i en del av världen där vi på de flesta områden har det betydligt mycket lättare än vad människor i andra länder har.

Tydligen är vintern (det eländet) orsaken till att vi här slipper många av de livsfarliga infektionssjukdomar och parasitsjukdomar som plågar folk i varmare länder. Och utan vinter, ingen vår... och den älskar jag ju... trots fästingarna.

 

Hiss: De nya husen med servering vid Hornborgasjön. Bra för turismen.

Diss: Återigen Folksam som nu lömskt försökt lura till sig pensionssparare.

 

Men det återkommer varje år en faktor som gör att jag nästan föredrar vintern... nästan.

Fästingarna har börjat dyka upp i katternas päls igen.

Nu senast insåg jag ett förfärligt faktum och gick genast till fästmön och sa att vi var tvungna att byta ut våra katter.

– Vad har de gjort nu? frågade hon.

– Nä ingenting, sa jag, men jag har just insett att de är för mörka. Vi kommer aldrig att se fästingarna när de kryper runt i pälsen innan de biter sig fast, som vi kunde på de gamla katterna.

Fästmön höll med om att det var ett problem, men på intet sätt så stort att det kunde få henne att överväga att göra sig av med våra små älsklingar. Något som jag självklart höll med om för jag skojade naturligtvis bara. Vissa skämt funkar sämre än andra.

Jag tror att jag tagit upp mina åsikter om fästingar i denna spalt tidigare, men känslorna för dessa naturens fullständigt bortkastade avarter är så negativa att jag inte kan låta bli att bli tjatig. Inte nog med att de är vidriga i största allmänhet utan de sprider dessutom diverse sjukdomar... och utvecklas i det beteendet. De tycks hela tiden försöka uppfinna nya sjukdomar att smitta oss med, Jag menar, räckte det inte med borrelia? Något som jag provade på för några år sedan. Sedan bjöd de oss på TBE som är betydligt värre och 2015 upptäcktes att sjukdomen Babesia, vad det nu är, för första gången smittats till människor i Sverige och nu vandrar sjukdomen upp norrut genom landet. Som tur är smittas tydligen väldigt få människor varje år av den nya sjukdomen.

Men varför? Varför skall de här krabaterna bära med sig sjukdomar till oss? Borde de inte nöja sig med att snika åt sig lite av vårt blod och vara tacksamma för maten vi ofrivilligt bjudit dem på, som myggor gör?

Nej just det, här i Sverige blir vi oftast inte sjuka av myggbett men i andra delar av världen är myggor skyldiga till fruktansvärt mycket sjukdom och död.

Konstigt nog får den tanken mig att tänka något mildare tankar om våra fästingar och ännu varmare tankar än vanligt om Sverige. Återigen drabbas jag av en känsla av tacksamhet över att bo i en del av världen där vi på de flesta områden har det betydligt mycket lättare än vad människor i andra länder har.

Tydligen är vintern (det eländet) orsaken till att vi här slipper många av de livsfarliga infektionssjukdomar och parasitsjukdomar som plågar folk i varmare länder. Och utan vinter, ingen vår... och den älskar jag ju... trots fästingarna.

 

Hiss: De nya husen med servering vid Hornborgasjön. Bra för turismen.

Diss: Återigen Folksam som nu lömskt försökt lura till sig pensionssparare.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.