03 apr 2017 04:00

03 apr 2017 04:00

Jag får ta sömnkalkylatorn till hjälp ...

KRÖNIKA

När klockan ställdes om till sommartid och jag snuvades på en timma, så ramlade ett tungt täcke med trötthet över mig.

Jag kan inte minnas att det någonsin hänt på grund av sommartid tidigare. Hela veckan har jag gått omkring och känt mig som om jag hade jetlag. Vaknat konstiga tider och kommit på mig själv med att sitta och gäspa när jag borde varit pigg. Och det tycks inte bara ha drabbat mig.

– Samma här! Jätteseg! Fattar inte hur endast en timma kan ställa till det så, skrev en vän på Facebook.

Det kanske är så att en timma spelar större roll än man tror. Jag var på Gran Canaria i januari och där är klockan en timma före svensk tid. Så mycket kan jag säga att det var ingen risk att någon i sällskapet riskerade att åka fast för nattsudderi. Vi gick och lade oss sjukt tidigt för att vara på semester, kroknade vid 20-21-tiden på kvällen. Men vi var ju å andra sidan väldigt pigga på morgonen så vi fick mycket dag ändå.

Lustigt nog fick jag ett mejl i veckan från Aktiv träning, som jag prenumererar på, med rubriken ”Vet du exakt när du bör gå till sängs?” Forskare har tydligen hittat svaret på det nu.

Exakt och exakt tänkte jag. Min inbyggda klocka tycker att halv tio är en bra tid att gå och lägga sig. Så då gör jag oftast det. Problemet är att jag vaknar alldeles för långt innan jag ska gå upp. Därför borde jag väl egentligen gå och lägga mig senare så att jag sover tills klockan ringer. Det låter spontant också som en jobbig omställning, åtminstone första kvällen när man får sitta där och klippa med ögonen och kämpa med att hålla sig vaken.

I det där mejlet läste jag i alla fall att det finns en sömnkalkylator. Där kan man ställa in vilken tid man vill gå upp och så talar kalkylatorn om för en när man ska gå till sängs. Forskarna har räknat med att det tar 14 minuter att somna. För egen del tror jag att det tar betydligt längre tid.

Hur som helst handlar det här, om jag nu fattat rätt i min trötthet, om att gå och lägga sig enligt en formel som följer kroppens naturliga rytm, på så sätt få fem-sex stycken 90 minuters sömncykler varje natt och inte vakna mitt i någon av dessa cykler.

Jag tog hjälp av kalkylatorn för att få reda på exakt när jag ska lägga mig (förutsatt att jag somnar på 14 minuter). Om jag vill gå upp klockan sex så ska jag lägga mig 20.46 (för tidigt), 22.16 (kan jag tänka mig), 23.46 (så länge kan jag inte vara vaken) eller 01.16 (känns som jag lika gärna kan låta bli att gå och lägga mig då).

Jag vet inte om det här funkar i praktiken. Men jag ska testa formeln. Har jag tur blir jag piggare på kuppen!

 

Hiss

Skogen, finns inget bättre ställe. Frisk luft och man tänker bra.

Diss

Kampen mellan mig och mitt lockiga hår, jag vinner sällan.

Jag kan inte minnas att det någonsin hänt på grund av sommartid tidigare. Hela veckan har jag gått omkring och känt mig som om jag hade jetlag. Vaknat konstiga tider och kommit på mig själv med att sitta och gäspa när jag borde varit pigg. Och det tycks inte bara ha drabbat mig.

– Samma här! Jätteseg! Fattar inte hur endast en timma kan ställa till det så, skrev en vän på Facebook.

Det kanske är så att en timma spelar större roll än man tror. Jag var på Gran Canaria i januari och där är klockan en timma före svensk tid. Så mycket kan jag säga att det var ingen risk att någon i sällskapet riskerade att åka fast för nattsudderi. Vi gick och lade oss sjukt tidigt för att vara på semester, kroknade vid 20-21-tiden på kvällen. Men vi var ju å andra sidan väldigt pigga på morgonen så vi fick mycket dag ändå.

Lustigt nog fick jag ett mejl i veckan från Aktiv träning, som jag prenumererar på, med rubriken ”Vet du exakt när du bör gå till sängs?” Forskare har tydligen hittat svaret på det nu.

Exakt och exakt tänkte jag. Min inbyggda klocka tycker att halv tio är en bra tid att gå och lägga sig. Så då gör jag oftast det. Problemet är att jag vaknar alldeles för långt innan jag ska gå upp. Därför borde jag väl egentligen gå och lägga mig senare så att jag sover tills klockan ringer. Det låter spontant också som en jobbig omställning, åtminstone första kvällen när man får sitta där och klippa med ögonen och kämpa med att hålla sig vaken.

I det där mejlet läste jag i alla fall att det finns en sömnkalkylator. Där kan man ställa in vilken tid man vill gå upp och så talar kalkylatorn om för en när man ska gå till sängs. Forskarna har räknat med att det tar 14 minuter att somna. För egen del tror jag att det tar betydligt längre tid.

Hur som helst handlar det här, om jag nu fattat rätt i min trötthet, om att gå och lägga sig enligt en formel som följer kroppens naturliga rytm, på så sätt få fem-sex stycken 90 minuters sömncykler varje natt och inte vakna mitt i någon av dessa cykler.

Jag tog hjälp av kalkylatorn för att få reda på exakt när jag ska lägga mig (förutsatt att jag somnar på 14 minuter). Om jag vill gå upp klockan sex så ska jag lägga mig 20.46 (för tidigt), 22.16 (kan jag tänka mig), 23.46 (så länge kan jag inte vara vaken) eller 01.16 (känns som jag lika gärna kan låta bli att gå och lägga mig då).

Jag vet inte om det här funkar i praktiken. Men jag ska testa formeln. Har jag tur blir jag piggare på kuppen!

 

Hiss

Skogen, finns inget bättre ställe. Frisk luft och man tänker bra.

Diss

Kampen mellan mig och mitt lockiga hår, jag vinner sällan.

  • PETRA LUNDGREN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.