07 apr 2017 04:00

07 apr 2017 04:00

Glädjer mig åt ett nytt bisarrt restaurangminne

KRÖNIKA

Tänk, livet upphör aldrig med att bjuda på upplevelser man aldrig hade väntat sig. Och när man trodde att man sett det mesta så kan det utan förvarning överträffas med råge. Som häromdagen.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Fram till dess så trodde jag att den bisarraste upplevelsen jag skulle få vara med om på en restaurang inträffade för många år sedan på ett ställe i Skövde. Vi var ett gäng som hade varit och tittat på Mats Ljungs revy i Skara och på hemvägen stannade vi till för en bit mat. Alla utom en beställde bara varmrätt men han var sugen på förrätt också, en räkcocktail.

Efter en stunds väntan kom servitrisen in och började dela ut huvudrätter varvid vår kamrat lätt förvånat undrade var hans förrätt tagit vägen.

– Ja just det, blev svaret, kocken glömde den och undrar om du kan tänka dig att äta den efter huvudrätten?

Medan vi andra häpet stirrade på servitrisen svarade kamraten lite surt att han i så fall nog hellre hoppade över förrätten helt. Servitrisen tackade och gick och hela gänget bröt till vår kamrats förtrytelse ihop i ett gemensamt skrattanfall. Han såg inte något roligt i händelsen... förrän senare.

Jag minns inte om han blev erbjuden någon form av kompensation utan minns bara den fantastiska frågan om han kunde tänka sig att äta sin förrätt efter huvudrätten. Och i många år var det inget som toppade den händelsen.

Förrän nu.

Av hänsyn till restaurangen och dess personal väljer jag bara att berätta att vi åt på ett ställe som inte ligger i Skövde men väl i Skaraborg. Det var första gången vi var där och tyckte väl inte att tempot när vi beställde var lysande och dessutom tog det tid att få sin mat men väl inne på bordet var det gott.

Vid samma bord hamnade en bekant som vi språkade glatt med och även han fick vänta rätt länge på sin mat. Han hade beställt en varm sallad med veggo-biffar men när han fick sin mat suckade han lite för även om salladen var god så fanns där inga biffar. Men han åt på och tänkte inte bry sig om att klaga.

Plötsligt dök en servitris upp tätt intill honom. Hon sa att de hade kommit på ute i köket att de hade glömt hans veggo-biffar och så kunde man ju inte ha det. Sedan vred hon lite på kroppen och smög diskret ner några små biffar som hon hade haft i handen på hans tallrik. Så önskade hon smaklig måltid och ilade vidare.

Fästmön och jag glodde häpet på varandra innan vi vek oss över bordet och bröt ihop i gapskratt. Servitrisen hade haft plasthandskar på sig så det var förmodligen fullständigt hygieniskt, men i alla fall...

Vår bekant tycktes inte se något direkt roligt i det inträffade men han var glad och nöjd över att hans maträtt nu var komplett. Själv var jag glad och nöjd över att ha ett nytt bisarrt restaurangminne att glädja mig åt.

Hiss: Blåsippor och tussilago, fågelsång och blotta lukten av våren.

Diss: Tidiga morgnar. Jag får riktigt bryta upp ögonlocken.

Fram till dess så trodde jag att den bisarraste upplevelsen jag skulle få vara med om på en restaurang inträffade för många år sedan på ett ställe i Skövde. Vi var ett gäng som hade varit och tittat på Mats Ljungs revy i Skara och på hemvägen stannade vi till för en bit mat. Alla utom en beställde bara varmrätt men han var sugen på förrätt också, en räkcocktail.

Efter en stunds väntan kom servitrisen in och började dela ut huvudrätter varvid vår kamrat lätt förvånat undrade var hans förrätt tagit vägen.

– Ja just det, blev svaret, kocken glömde den och undrar om du kan tänka dig att äta den efter huvudrätten?

Medan vi andra häpet stirrade på servitrisen svarade kamraten lite surt att han i så fall nog hellre hoppade över förrätten helt. Servitrisen tackade och gick och hela gänget bröt till vår kamrats förtrytelse ihop i ett gemensamt skrattanfall. Han såg inte något roligt i händelsen... förrän senare.

Jag minns inte om han blev erbjuden någon form av kompensation utan minns bara den fantastiska frågan om han kunde tänka sig att äta sin förrätt efter huvudrätten. Och i många år var det inget som toppade den händelsen.

Förrän nu.

Av hänsyn till restaurangen och dess personal väljer jag bara att berätta att vi åt på ett ställe som inte ligger i Skövde men väl i Skaraborg. Det var första gången vi var där och tyckte väl inte att tempot när vi beställde var lysande och dessutom tog det tid att få sin mat men väl inne på bordet var det gott.

Vid samma bord hamnade en bekant som vi språkade glatt med och även han fick vänta rätt länge på sin mat. Han hade beställt en varm sallad med veggo-biffar men när han fick sin mat suckade han lite för även om salladen var god så fanns där inga biffar. Men han åt på och tänkte inte bry sig om att klaga.

Plötsligt dök en servitris upp tätt intill honom. Hon sa att de hade kommit på ute i köket att de hade glömt hans veggo-biffar och så kunde man ju inte ha det. Sedan vred hon lite på kroppen och smög diskret ner några små biffar som hon hade haft i handen på hans tallrik. Så önskade hon smaklig måltid och ilade vidare.

Fästmön och jag glodde häpet på varandra innan vi vek oss över bordet och bröt ihop i gapskratt. Servitrisen hade haft plasthandskar på sig så det var förmodligen fullständigt hygieniskt, men i alla fall...

Vår bekant tycktes inte se något direkt roligt i det inträffade men han var glad och nöjd över att hans maträtt nu var komplett. Själv var jag glad och nöjd över att ha ett nytt bisarrt restaurangminne att glädja mig åt.

Hiss: Blåsippor och tussilago, fågelsång och blotta lukten av våren.

Diss: Tidiga morgnar. Jag får riktigt bryta upp ögonlocken.

  • FLEMMING MOURITSEN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.