08 apr 2017 04:00

08 apr 2017 04:00

Vi måste värdera och pröva allt vi hör

KRÖNIKA

Godmorgon Skövde! Våren är verkligen i antågande, penséer och smålökar är satta i krukorna och en lagom mängd frösådd är klar och väntar på grodd. Livet pågår.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Första april är passerad och naturligtvis var min krönika förra veckan ett aprilskämt. Det finns inga planer på samverkan mellan Svenska kyrkan och Postnord, även om jag kan tycka att det faktiskt kunde vara bra.

Så pågår en diskussion i media om det inte är dags att lägga ner det här med aprilskämt med tanke på konstruerade och falska nyheter, så kallade fake news. Är det inte dags att folk faktiskt ska kunna utgå ifrån att det de läser i tidningen faktiskt är sant? Är det inte så att skrattet fastnar i halsen med tanke på hur världen numera är konstruerad?

Jag vill ändå protestera. Oavsett aprilskämt eller ej måste vi vara beredda att värdera och pröva allt vi hör. Ni minns viskleken, där folk i en ring sprider ett budskap genom att i tur och ordning viska en mening i örat på grannen. När alla hört och spridit vidare är det inte sällan en helt annan historia än den som först levererades. Så är det i verkligheten och har alltid varit. För att anknyta till en mycket gammal mytologisk berättelse om Eva, Adam och ormen i paradiset finns redan där en diskussion om vad Gud egentligen sa och hur det skulle uppfattas.

I dag har vi ändå lite större möjligheter att kunna kolla om uppgifter är sanna eller falska. Även om vi kan googla på vad som helst (just att ett av världens största mediabolag just fått ett verb uppkallat efter sig säger ju en hel del) går det faktiskt att lyfta luren och ringa upp den som en tycker skulle kunna ha sista ordet i historien. Den som tvivlade på biskopens engagemang i Postnordfrågan kunde enkelt kontakta honom och få till svar att han helt var med på noterna på hans stiftsadjunkts påhitt.

Nej, vi ska inte låta bli att skämta på första april. Det är en gammal fin tradition. Vi ska inte böja oss för de mörka krafter som endast har på agendan att skapa oreda och polarisering i världen. Vi ska skoja mer, tända fler ljus, älska mer, så fler frön och plantera fler penséer i glada färger.

Vi kan också vara glada över den frihet vi har att kunna ta emot intryck och ge avtryck i andras liv. I veckan var en grupp blivande kyrkomedarbetare på studiebesök på Tidaholmsanstalten för att få del av hur kyrkans verksamhet fungerar där. Det blev ett mycket fint samtal med fängelsediakon Annwor om frihet och fångenskap, mening och meningslöshet i en tillvaro som på ytan kanske ter sig helt förfärlig. Vi fick en ytterligare påminnelse om att inte lita på löpsedlarnas enkla sanningar utan att se människan bortom skal och yta, omständigheter och katastrofala livsval. Något av det som berörde mig mest var det faktum att kapellet ligger högst upp på tredje våningen så att det går att se ut över murarna genom några av fönsterrutorna. Det längtar fångar efter att få göra även om det handlar om några trötta tallar. Men det blir en påminnelse för oss om hur skönt det är att titta lite längre bort, tänka lite längre än vad näsan räcker.

Livet pågår!

 

HISS: Människor som ger hopp i en till synes hopplös situation.

DISS: Otålig som jag är tycker jag att fröna kunde gro lite fortare!

Första april är passerad och naturligtvis var min krönika förra veckan ett aprilskämt. Det finns inga planer på samverkan mellan Svenska kyrkan och Postnord, även om jag kan tycka att det faktiskt kunde vara bra.

Så pågår en diskussion i media om det inte är dags att lägga ner det här med aprilskämt med tanke på konstruerade och falska nyheter, så kallade fake news. Är det inte dags att folk faktiskt ska kunna utgå ifrån att det de läser i tidningen faktiskt är sant? Är det inte så att skrattet fastnar i halsen med tanke på hur världen numera är konstruerad?

Jag vill ändå protestera. Oavsett aprilskämt eller ej måste vi vara beredda att värdera och pröva allt vi hör. Ni minns viskleken, där folk i en ring sprider ett budskap genom att i tur och ordning viska en mening i örat på grannen. När alla hört och spridit vidare är det inte sällan en helt annan historia än den som först levererades. Så är det i verkligheten och har alltid varit. För att anknyta till en mycket gammal mytologisk berättelse om Eva, Adam och ormen i paradiset finns redan där en diskussion om vad Gud egentligen sa och hur det skulle uppfattas.

I dag har vi ändå lite större möjligheter att kunna kolla om uppgifter är sanna eller falska. Även om vi kan googla på vad som helst (just att ett av världens största mediabolag just fått ett verb uppkallat efter sig säger ju en hel del) går det faktiskt att lyfta luren och ringa upp den som en tycker skulle kunna ha sista ordet i historien. Den som tvivlade på biskopens engagemang i Postnordfrågan kunde enkelt kontakta honom och få till svar att han helt var med på noterna på hans stiftsadjunkts påhitt.

Nej, vi ska inte låta bli att skämta på första april. Det är en gammal fin tradition. Vi ska inte böja oss för de mörka krafter som endast har på agendan att skapa oreda och polarisering i världen. Vi ska skoja mer, tända fler ljus, älska mer, så fler frön och plantera fler penséer i glada färger.

Vi kan också vara glada över den frihet vi har att kunna ta emot intryck och ge avtryck i andras liv. I veckan var en grupp blivande kyrkomedarbetare på studiebesök på Tidaholmsanstalten för att få del av hur kyrkans verksamhet fungerar där. Det blev ett mycket fint samtal med fängelsediakon Annwor om frihet och fångenskap, mening och meningslöshet i en tillvaro som på ytan kanske ter sig helt förfärlig. Vi fick en ytterligare påminnelse om att inte lita på löpsedlarnas enkla sanningar utan att se människan bortom skal och yta, omständigheter och katastrofala livsval. Något av det som berörde mig mest var det faktum att kapellet ligger högst upp på tredje våningen så att det går att se ut över murarna genom några av fönsterrutorna. Det längtar fångar efter att få göra även om det handlar om några trötta tallar. Men det blir en påminnelse för oss om hur skönt det är att titta lite längre bort, tänka lite längre än vad näsan räcker.

Livet pågår!

 

HISS: Människor som ger hopp i en till synes hopplös situation.

DISS: Otålig som jag är tycker jag att fröna kunde gro lite fortare!

  • Karin Långström

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.