10 apr 2017 04:00

10 apr 2017 04:00

Är man dum så åker man ut!

KRÖNIKA

Min dator har kraschat. Det var rätt åt den kan jag säga. Maken till dålig dator har jag aldrig haft.

En längre tid har datoreländet hävdat att det inte går att surfa. Eftersom det mest är det jag gör med datorn så har jag blivit irriterad, stängt av den illa kvickt och fortsatt surfa på läsplattan eller mobilen i stället.

Den här dagen behövde jag hjälpa Skägget med att hitta en campingplats i Danmark. Vissa saker är läsplattan och mobilen helt värdelösa på. Dit hör till exempel att leta på en karta. Hur mycket jag än zoomade på läsplattan så krympte texten.

– Vilken väg ska jag ta? Väg 255? undrade Skägget med telefonen full av blåst.

– Ja, jag vet inte, texten blir ju bara mindre! sa jag och försökte på mobilen i stället men där öppnade sig kartan inte alls.

Så då startade jag datorn. Och mycket riktigt sa den att det inte fanns något internet. Jag försökte koppla upp den på min mobil i stället. Det funkade inte heller. Då fick jag ett mindre vredesutbrott, slet loss batteriet (jag är trots allt lite smart även om jag är mycket arg) och slängde datorn med full kraft i mattan under soffbordet (för att spara golvet).

Efter att till slut ha hittat campingplatser på surfplattan och sms:at vägbeskrivningar till Skägget (som han lyckades följa, inte dåligt av kartläsare Lundgren som inte kan det där med väderstreck utan använder höger och vänster, rakt fram och bakåt i stället) så försökte jag starta datorn igen.

Då blev det bara ett felmeddelande, ett pip och så svartnade skärmen. Då gick jag verkligen bananas. Eftersom eländet redan var sönder så slog jag så hårt på tangenterna att jag fick ont i händerna och sedan lockade det verkligen att slänga ut skiten genom fönstret i värsta hårdrocksanda (fast då brukar man väl slänga ut teven?).

Men, i stället öppnade jag dörren och hävde ut datorn på gruset. Är man dum så åker man ut! Sedan kastade jag den ungefär 24 gånger till. Jag hade sönder den rejält. Sedan tog jag kort på den, lade ut det på sociala medier och skrev att så här går det när man j-vlas med mig! Med tillägget att jag i efterhand kanske överreagerade en smula.

Kommentarerna haglade, det var allt från att passa sig för att bli osams med mig till att datorn nog behövde uppdateras. Själv tänkte jag mest på att det nog är tur att jag inte är datatekniker eller datalärare som jag faktiskt fick två jobbförslag om samma kväll på mejlen. Hysteriskt missriktat med tanke på vad jag just gjort.

 

Hiss

Att kunna sitta ute på trappan på lunchrasten i solen. Då är det vår!

Diss

Att det blir lite merarbete på grund av datorkraschen, vill ju gärna rädda bilderna som finns i den.

 

En längre tid har datoreländet hävdat att det inte går att surfa. Eftersom det mest är det jag gör med datorn så har jag blivit irriterad, stängt av den illa kvickt och fortsatt surfa på läsplattan eller mobilen i stället.

Den här dagen behövde jag hjälpa Skägget med att hitta en campingplats i Danmark. Vissa saker är läsplattan och mobilen helt värdelösa på. Dit hör till exempel att leta på en karta. Hur mycket jag än zoomade på läsplattan så krympte texten.

– Vilken väg ska jag ta? Väg 255? undrade Skägget med telefonen full av blåst.

– Ja, jag vet inte, texten blir ju bara mindre! sa jag och försökte på mobilen i stället men där öppnade sig kartan inte alls.

Så då startade jag datorn. Och mycket riktigt sa den att det inte fanns något internet. Jag försökte koppla upp den på min mobil i stället. Det funkade inte heller. Då fick jag ett mindre vredesutbrott, slet loss batteriet (jag är trots allt lite smart även om jag är mycket arg) och slängde datorn med full kraft i mattan under soffbordet (för att spara golvet).

Efter att till slut ha hittat campingplatser på surfplattan och sms:at vägbeskrivningar till Skägget (som han lyckades följa, inte dåligt av kartläsare Lundgren som inte kan det där med väderstreck utan använder höger och vänster, rakt fram och bakåt i stället) så försökte jag starta datorn igen.

Då blev det bara ett felmeddelande, ett pip och så svartnade skärmen. Då gick jag verkligen bananas. Eftersom eländet redan var sönder så slog jag så hårt på tangenterna att jag fick ont i händerna och sedan lockade det verkligen att slänga ut skiten genom fönstret i värsta hårdrocksanda (fast då brukar man väl slänga ut teven?).

Men, i stället öppnade jag dörren och hävde ut datorn på gruset. Är man dum så åker man ut! Sedan kastade jag den ungefär 24 gånger till. Jag hade sönder den rejält. Sedan tog jag kort på den, lade ut det på sociala medier och skrev att så här går det när man j-vlas med mig! Med tillägget att jag i efterhand kanske överreagerade en smula.

Kommentarerna haglade, det var allt från att passa sig för att bli osams med mig till att datorn nog behövde uppdateras. Själv tänkte jag mest på att det nog är tur att jag inte är datatekniker eller datalärare som jag faktiskt fick två jobbförslag om samma kväll på mejlen. Hysteriskt missriktat med tanke på vad jag just gjort.

 

Hiss

Att kunna sitta ute på trappan på lunchrasten i solen. Då är det vår!

Diss

Att det blir lite merarbete på grund av datorkraschen, vill ju gärna rädda bilderna som finns i den.

 

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.