11 apr 2017 04:00

11 apr 2017 04:00

Visst är det underbart att glassa en stund

ALF EHN

Våren är hänryckningens tid.

Påstår många i alla fall.

Men den är även glassens tid. Visst handlar det om livskvalitet att kunna gå till kiosken, köpa en glass och njuta av den i solskenet.

Jag hör till dem som hävdar att glass kan ätas under årets samtliga 365 dagar, undantaget när det är skottår och det kan bli ytterligare en glassdag. Att öppna en förpackning med chokladglass och njuta av innehållet i kombination med en kopp gott kaffe, är en högtidsstund. Men det får inte bli för mycket glass, lagom är som bekant bäst.

Dessutom har midjeomfånget en tendens att öka om det blir för mycket av det goda.

Jag unnar mig den typen av onyttiga mellanmål med jämna mellanrum. Att det under den senaste tiden dykt upp en väldigt god chokladglass (ingen textreklam här inte) har ökat frekvensen. Den är bara så god.

Det verkliga glassnjutandet sker dock på våren, i synnerhet de inledande vårdagarna då solen letat sig fram och både bländar och värmer. Då är det härligt att köpa en glass, riva bort papperet och börja njuta. Glassen höjer tveklöst kvaliteten på promenaden.

Känslan är densamma som när jag var liten pojke. Då kunde det bli en glass när jag åkte med pappa till lanthandeln, som tyvärr lades ned 1968, och handlade. Igloo (isglass med en röd och en gul halva), Puckstång (vanilj- eller jordgubbsglass på pinne), Nötpuck (vaniljglass med nötfyllt chokladöverdrag) och Ananaspinne (vaniljglass överdragen med ananas och choklad) tillhörde mina favoriter på den tiden.

Var det riktig fest kunde det bli en storstrut, klassikern som var en hel måltid, men då krävdes det att man var riktigt hungrig.

88:an (vanilj- och ischokladglass med nötkrokant) var en annan höjdare och troligen den glassort jag köpt flest av under årens lopp. En snabb googling på nätet visar att det var den 88:e produkten som numera nedlagda Trollhätteglass tog fram. Den kom 1964 och idén hämtades i USA och blev en succé. Så stor att den fortfarande finns i kyldiskarna, men nu görs den av ett annat bolag.

Det struntar smaklökarna i.

 

 

Hiss:

Våren.

 

Diss:

När ska eländet i Syrien ta slut?

Påstår många i alla fall.

Men den är även glassens tid. Visst handlar det om livskvalitet att kunna gå till kiosken, köpa en glass och njuta av den i solskenet.

Jag hör till dem som hävdar att glass kan ätas under årets samtliga 365 dagar, undantaget när det är skottår och det kan bli ytterligare en glassdag. Att öppna en förpackning med chokladglass och njuta av innehållet i kombination med en kopp gott kaffe, är en högtidsstund. Men det får inte bli för mycket glass, lagom är som bekant bäst.

Dessutom har midjeomfånget en tendens att öka om det blir för mycket av det goda.

Jag unnar mig den typen av onyttiga mellanmål med jämna mellanrum. Att det under den senaste tiden dykt upp en väldigt god chokladglass (ingen textreklam här inte) har ökat frekvensen. Den är bara så god.

Det verkliga glassnjutandet sker dock på våren, i synnerhet de inledande vårdagarna då solen letat sig fram och både bländar och värmer. Då är det härligt att köpa en glass, riva bort papperet och börja njuta. Glassen höjer tveklöst kvaliteten på promenaden.

Känslan är densamma som när jag var liten pojke. Då kunde det bli en glass när jag åkte med pappa till lanthandeln, som tyvärr lades ned 1968, och handlade. Igloo (isglass med en röd och en gul halva), Puckstång (vanilj- eller jordgubbsglass på pinne), Nötpuck (vaniljglass med nötfyllt chokladöverdrag) och Ananaspinne (vaniljglass överdragen med ananas och choklad) tillhörde mina favoriter på den tiden.

Var det riktig fest kunde det bli en storstrut, klassikern som var en hel måltid, men då krävdes det att man var riktigt hungrig.

88:an (vanilj- och ischokladglass med nötkrokant) var en annan höjdare och troligen den glassort jag köpt flest av under årens lopp. En snabb googling på nätet visar att det var den 88:e produkten som numera nedlagda Trollhätteglass tog fram. Den kom 1964 och idén hämtades i USA och blev en succé. Så stor att den fortfarande finns i kyldiskarna, men nu görs den av ett annat bolag.

Det struntar smaklökarna i.

 

 

Hiss:

Våren.

 

Diss:

När ska eländet i Syrien ta slut?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.