13 apr 2017 04:00

13 apr 2017 14:02

Ett nödvändigt gräl om skatterna

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

Jobbskatteavdragen tillhör regeringen Reinfeldts viktigaste reformer. De har gett vanliga löntagare över en extra månadslön kvar i plånboken efter skatt varje år. Deklarationerna som dyker upp i brevlådorna i dessa tider bär syn för sägen. Synen på skatter är inte bara en moralisk fråga utan handlar också om frihet. Det är alltid bättre att låta människor behålla så mycket som möjligt av sin inkomst så att de kan försörja sig själva och de sina. Att nu betrakta fler människor som höginkomsttagare och tvinga dem att betala statlig skatt när regeringen är ute på en ny skattjakt är absurt.

Skatterna har alltid varit en vattendelare. Alliansen genomförde jobbskatteavdrag i olika steg under regeringsperioden 2006–2014. De bidrog till högre sysselsättning och större möjligheter för människor att påverka sin egen vardag. De var positiva på många sätt och även populära för att de ökade köpkraften hos folk. Att de fortfarande finns kvar trots en starkt vänsterorienterad regering visar på att det var betydelsefulla åtgärder.

Jobbskatteavdrag är det som Socialdemokraterna är emot och skäller på i opposition men som de sedan är för i regeringsställning och inte vågar förändra i grunden därför att de inser att låg- och medelinkomsttagare har fått det bättre ställt. De här skattesänkningarna på arbete var helt förfärliga under alla år S satt i opposition men därefter acceptabla efter valsegern.


Jobbskatteavdragen var en av Fredrik Reinfeldts viktigaste reformer under sin tid som statsminister. De gav inte bara ökad sysselsättning utan förbättrade också drivkrafterna för jobb och det spelar roll. Synen på skatter är inte bara en moralisk fråga utan också en frihetsfråga. Att människor får mer pengar att röra sig med leder till mer självständiga individer som kan påverka sin egen tillvaro i en större utsträckning.

Människor borde få behålla så mycket pengar att de kan försörja sig själv och de sina. Att jobbskatteavdragen har gett vanliga yrkesarbetare mer pengar kvar syns i alla deklarationer som skickas ut i dessa dagar. Att fortsätta sänka skatten på arbete är nödvändigt och det enda rätta eftersom vi tycker att det är viktigt med jobb.

Verkligheten ser dessvärre annorlunda. Skattesänkningarnas tid har förbytts till skattehöjningarnas tid under den här regeringen. Stefan Löfvens ministär har försämrat företagsklimatet och höjt skatter på det mesta.


Enligt siffror från finansdepartementet har regeringen höjt skatter för nästan 50 miljarder kronor och mer ska det bli. För tredje året i rad ska marginalskatterna höjas och allt fler kommer betraktas som höginkomsttagare och tvingas betala statlig skatt. Det är inte några direktörer vi talar om, ty det handlar om vardagliga yrkesgrupper såsom flera poliser och barnmorskor som kommer att beskattas som om de vore höginkomsttagare. Det är helt uppåt väggarna.

Höga marginalskatter är i grunden en straffbeskattning på utbildning och när regeringen dessutom har försämrat jobbskatteavdragen med återkommande avtrappningar har marginalskatterna ökat till nya orimliga nivåer. Vi är på väg tillbaka till ett skattesystem som för ett antal decennier med rätta dömdes ut som ”perverst” och ”ruttet”.

De som varje dag går upp och gör rätt för sig genom att arbeta behöver inte ständigt höjda skatter. Vänstern har ett dogmatiskt synsätt på den ekonomiska politiken där skatter och arbetsinkomster ses som en ständig resurs att plocka pengar ur.


Staten behöver ta in skatter för att klara sina offentliga åtaganden men vilka skatter det ska vara och hur mycket den ska ta in av medborgarna förblir en viktig fråga. Höjda skatter kan inte vara svaret på alla problem. Ett redan högt skattetryck kan inte ständigt bara öka. Det handlar om att hushålla med resurserna och orka prioritera.

Det drar ihop sig till ett skattebråk i riksdagen och det är ofrånkomligt. Oppositionen tycker att regeringen går för långt med de senast aviserade skattehöjningarna och vill stoppa dem. Om det bara är ett spel för gallerierna eller om det finns en opposition på riktigt kommer då att visa sig.

Se till att avsluta den här skattjakten som mest liknar en klappjakt på löntagargrupper som fyller viktiga samhällsfunktioner.

Skatterna har alltid varit en vattendelare. Alliansen genomförde jobbskatteavdrag i olika steg under regeringsperioden 2006–2014. De bidrog till högre sysselsättning och större möjligheter för människor att påverka sin egen vardag. De var positiva på många sätt och även populära för att de ökade köpkraften hos folk. Att de fortfarande finns kvar trots en starkt vänsterorienterad regering visar på att det var betydelsefulla åtgärder.

Jobbskatteavdrag är det som Socialdemokraterna är emot och skäller på i opposition men som de sedan är för i regeringsställning och inte vågar förändra i grunden därför att de inser att låg- och medelinkomsttagare har fått det bättre ställt. De här skattesänkningarna på arbete var helt förfärliga under alla år S satt i opposition men därefter acceptabla efter valsegern.


Jobbskatteavdragen var en av Fredrik Reinfeldts viktigaste reformer under sin tid som statsminister. De gav inte bara ökad sysselsättning utan förbättrade också drivkrafterna för jobb och det spelar roll. Synen på skatter är inte bara en moralisk fråga utan också en frihetsfråga. Att människor får mer pengar att röra sig med leder till mer självständiga individer som kan påverka sin egen tillvaro i en större utsträckning.

Människor borde få behålla så mycket pengar att de kan försörja sig själv och de sina. Att jobbskatteavdragen har gett vanliga yrkesarbetare mer pengar kvar syns i alla deklarationer som skickas ut i dessa dagar. Att fortsätta sänka skatten på arbete är nödvändigt och det enda rätta eftersom vi tycker att det är viktigt med jobb.

Verkligheten ser dessvärre annorlunda. Skattesänkningarnas tid har förbytts till skattehöjningarnas tid under den här regeringen. Stefan Löfvens ministär har försämrat företagsklimatet och höjt skatter på det mesta.


Enligt siffror från finansdepartementet har regeringen höjt skatter för nästan 50 miljarder kronor och mer ska det bli. För tredje året i rad ska marginalskatterna höjas och allt fler kommer betraktas som höginkomsttagare och tvingas betala statlig skatt. Det är inte några direktörer vi talar om, ty det handlar om vardagliga yrkesgrupper såsom flera poliser och barnmorskor som kommer att beskattas som om de vore höginkomsttagare. Det är helt uppåt väggarna.

Höga marginalskatter är i grunden en straffbeskattning på utbildning och när regeringen dessutom har försämrat jobbskatteavdragen med återkommande avtrappningar har marginalskatterna ökat till nya orimliga nivåer. Vi är på väg tillbaka till ett skattesystem som för ett antal decennier med rätta dömdes ut som ”perverst” och ”ruttet”.

De som varje dag går upp och gör rätt för sig genom att arbeta behöver inte ständigt höjda skatter. Vänstern har ett dogmatiskt synsätt på den ekonomiska politiken där skatter och arbetsinkomster ses som en ständig resurs att plocka pengar ur.


Staten behöver ta in skatter för att klara sina offentliga åtaganden men vilka skatter det ska vara och hur mycket den ska ta in av medborgarna förblir en viktig fråga. Höjda skatter kan inte vara svaret på alla problem. Ett redan högt skattetryck kan inte ständigt bara öka. Det handlar om att hushålla med resurserna och orka prioritera.

Det drar ihop sig till ett skattebråk i riksdagen och det är ofrånkomligt. Oppositionen tycker att regeringen går för långt med de senast aviserade skattehöjningarna och vill stoppa dem. Om det bara är ett spel för gallerierna eller om det finns en opposition på riktigt kommer då att visa sig.

Se till att avsluta den här skattjakten som mest liknar en klappjakt på löntagargrupper som fyller viktiga samhällsfunktioner.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.