Frågan om varför dyker upp hela tiden

KRÖNIKA: FLEMMING MOURITSEN

Varför frågan varför?

För rätt många år sedan var det en av mina unga kunder som påstod att frågan här ovanför en gång var den enda frågan på en tentamen i filosofi på ett av våra universitet. Jag vet inte alls om historien är sann men min uppfattning om ämnet filosofi är tämligen fördomsfullt så jag tror att det absolut är möjligt.

Studenterna skall i alla fall ha slitit sitt hår, grubblat febrilt och sedan skrivit sida upp och sida ner i sina försök att lämna ett utförligt, vettigt och genomtänkt filosofiskt svar på den något kryptiska frågan.

Och den är ju rätt stor. Jag menar... vi kan ju börja med grunden:


Varför existerar vi? Vad är syftet med att vi alls går på denna jord? Det finns väl knappt två personer som är överens om det. Olika religioner har olika svar och inom religionerna är man absolut inte överens heller och i värsta fall är man villig att mörda varandra för att hävda sin åsikt. Även de som söker sina svar utanför religionerna spretar i sina försök att reda ut den frågan, fast de brukar oftast inte ta till våld när de blir oense.

Varför är vi som vi är då? Jag måste väl direkt erkänna att jag själv nästan varje morgon, när jag stirrar sömnigt på min spegelbild ute i badrummet, undrar vem jag är och varför jag gör och uppför mig som jag gör. Känner jag mig själv alls egentligen? Och varför måste tidens tand fara fram så brutalt mot ansiktet som jag står och glor på? Där någonstans blir det för tungt för en morgontrött hjärna så jag går och sätter på kaffe istället.

Varför blir allt bättre efter en kopp kaffe? Är det drogen i sig eller ritualen och tilltron till att jag piggar på mig av kaffet som får mig att (utan att kolla med spegeln) se sådär tjugo år yngre ut med en gång... eller i alla fall känna mig så?


Varför måste vi arbeta för vårt uppehälle? tänker jag på vägen till arbetet och lägger avundsjukt till: Varför måste vissa arbeta medan andra inte behöver det alls? Varför är orättvisor så inbakade i vårt samhälle?

Sedan lyfter jag en smula på blicken och inser att världens orättvisor är orättvisa till min fördel, för även om jag inte tillhör de välbärgade i vårt land så tillhör jag ändå de allra rikaste på jorden. För att inte glömma att jag slipper krig och diktatur och att fly. Varför gnäller jag då ändå så ofta?

Frågan varför dyker upp hela tiden och leder ofta till en ny fråga som börjar med ett varför. Man kan låta som ett frågvist barn. Men hur gick det då med den där tentan i filosofi som bara hade en fråga? Jo, berättelsen slutade med att bara en av studenterna fick det högsta betyget... och det med det kortaste svaret:

Varför inte?

 

Hiss: Mästarnas mästare. Jag fastnar gärna där, speciellt när de går igenom sina karriärer och får prata fritt om sina minnen.

Diss: Denna kalla vår. Det är vackert...men jag vill ha värme!

 

21 apr 2017 04:00

21 apr 2017 04:00