Den sköna känslan att inget är omöjligt

KRÖNIKA

Ibland händer saker som man trott aldrig skulle kunna hända, trots att man innan har kollat alla fakta så gott man kunnat. Det är stunder då man stannar upp och drabbas av den märkliga känslan av att ingenting är omöjligt.

Efter denna pretentiösa inledning känns historien som jag nu tänker berätta lite väl futtig, men trots sin lilla skala vill jag ändå påstå att det som hände gav mig just den ovan nämnda känslan.

Min mor ringde och sa att hon kunde behöva min hjälp nån gång när jag hade tid och då slumpen var med oss så hade jag det samma dag. Det var nämligen som så att hon hade sysselsatt sig med att klippa den lilla gräsmattan som hör till hennes radhus, men när hon hunnit halvvägs så beslöt sig gräsklipparen för att det var dags att pensionera sig.

Det var lite märkligt för hon har en handjagare, det vill säga en helt manuell maskin som man skjuter framför sig och som klipper gräset med en cylinder av roterande knivar. Den gamla sorten utan motor alltså och de brukar aldrig haverera. Men nu hade den här gjort det och det var bara att ta tag i det.

Efter lite funderande kom jag på hur man skulle montera isär mekanismen och väl den var tillgänglig så ägnade jag en stund till att försöka förstå hur klipparen skulle fungera... egentligen. Och nu kom den första pirrande känslan av overklighet. För jag förstod faktiskt hur det hängde ihop att bladen snurrar när man kör framåt och står still när man backar. Jag, som räknar mig som ungefär lika tekniskt kunnig som en blomkruka.

Dessutom begrep jag på grund av detta vad som var fel, vilken del som slitit sig och försvunnit, samt hur den måste se ut. Och nu drabbades jag nästan av lite yrsel över denna ovana upplevelse.

Vad jag däremot inte förstod var hur den alls hade kunnat ge sig ut på rymmen för den borde ha befunnit sig i ett hermetiskt tillslutet utrymme och legat där och skramlat när jag öppnade klipparen. Men borta var den hur som helst så modern och jag gick runt en stund och letade där den borde ha hamnat. Men en liten metallstav i en gräsmatta (om än liten) är inte lätt att hitta så efter ett tag började vi misströsta.

Jag gick en stund och krattade på området för att se om den kunde hoppa fram men det var snart gjort och ingen metallmoj dök upp. Men just det området blev av med gamla löv och småkvistar så det var inte helt bortkastat.

Modern konstaterade att det var lika bra att köpa en ny handjagare, den gamla var ju i alla fall tolv år och med det beslöt vi oss för att ge upp. Men så när jag skulle gå med in och få en kopp kaffe kastade jag en sista irriterad blick ner i gräset och just där, vid mina fötter låg den. Och såg precis ut som jag tänkt.

Jag jublade, monterade ihop gräsklipparen igen och till allas vår förvåning fungerade den som innan. Det var nu jag drabbades av känslan av att ingenting är omöjligt och jag lovar... det är en skön känsla.

 

Hiss: Saker som bara fortsätter att fungera, vi tar dem allt för givet.

Diss: Såna som gnäller för gnällandets egen skull. Typ jag, här.

 

  • Flemming Mouritsen

19 maj 2017 04:00

19 maj 2017 04:00