27 maj 2017 06:00

27 maj 2017 06:00

Nationell spindelräkning

KRÖNIKA: KARIN LÅNGSTRÖM

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Häromdagen var det nationella spindelräkningsdagen. Specialintresserade personer var ute i skog och natur och inventerade landets bestånd av denna lilla insekt som jag via biologiprovförhör med sonen numera vet är ett leddjur med utpräglade jaktinstinkter. Jag tycker inte att spindlar är särskilt trevliga. Ser jag någon inomhus försöker jag med hjälp av sopkvast få ut den i naturen igen. Dråp av spindel försöker jag undvika i möjligaste mån, men en och annan har nog fått sluta sina dagar i dammsugarpåsen. Fobi för spindlar kallas araknofobi och det finns många förklaringar till det. Sett till fobier i stort är den evolutionsbiologiska förklaringsmodellen vettig – sånt som varit direkta hot mot vår säkerhet har vi också utvecklat rädsla mot. Förutom spindlar och ormar är det till exempel höga höjder, öppna platser eller åskväder. Trots att vi idag har både ormserum, staket och avsaknad av hälsofarligt giftiga spindlar i vårt land består rädslorna och alla har nog erfarenhet av att förmanats akta sig för att ramla ner eller att gå i skogen utan gummistövlar. Jag har hört talas om folk som dessutom lagt knäckebröd i stövlarna för att lindra angrepp av grävlingar.

Den här veckan har också Kevinfallet diskuterats vidare. För den som inte sett dokumentärerna där polisförhör med två barn visas rekommenderas att göra det. Utan vittnen, advokat eller bevis, trots alibi och motsägelsefulla berättelser som i hög grad präglades av att vara de frågvisa vuxna till lags, avgjordes pojkarnas skuld i en presskonferens. Detta har familjen levt med ända tills en journalist tog upp fallet och började gräva. Bristen på rättssäkerhet är skrämmande och påminner i högsta grad om det som Sture Bergwall råkade ut för när han som intagen på rättspsyk matades med narkotisk medicin och utsattes för en terapiform som handlade om att få fram undanträngda minnen. Sture Bergwalls självbiografi är väl värd att läsa. Han ville vara till lags, han ville vara en spännande och omtyckt person. Och när han berättade om morden (även om hans kunskap om dem härrörde från media och från fantasier i narkotikaruset) fick han den omsorg som han så hett längtade efter. Här var advokater, poliser, vårdpersonal och åklagaren själv helt med på tåget och av rättssäkerheten blev inget kvar. Räddningen blev en ny överläkare på avdelningen som såg och förstod det orimliga medicinintaget och efter sju tysta och nyktra år kom journalisten Hannes Råstam på besök.

Jo, det är oroligt i vår värld. Vem kan en lita på? Svårigheten är att inte vara naiv samtidigt som vi inte ska se endast det negativa eller hemfalla åt konspirationsteorier. Det kan vara undermedvetet praktiskt att samla ihop all världens misstänksamhet och besvikelse på ett litet kryp som tagit sig in genom badrumsfönstret för att få lite svalka. Individen som” inte ska vara där” och som jagas ut med sopkvast blir en symbol för utanförskapet och laglösheten i förorterna, en symbol för godtycket inom rättsväsendet och polisen i Kevinfallet och Thomas Quickhistorien och för alla som bär på skuld och skam som inte är deras. Spindeln blir också en symbol för den politiker som vill förbjuda muslimer att åka till hans land men som på sitt första egna utlandsbesök åker till Saudiarabien och fixar ett vapenavtal värt 960 miljarder kronor. Sopkvast är rätta medlet för såna typer.

 

Hiss: Syrenerna! Färgerna, formerna, dofterna!

Diss: Det blev inte många dagar mellan hägg och syren i år, men ledigt får en ta sig ändå.

 

 

Häromdagen var det nationella spindelräkningsdagen. Specialintresserade personer var ute i skog och natur och inventerade landets bestånd av denna lilla insekt som jag via biologiprovförhör med sonen numera vet är ett leddjur med utpräglade jaktinstinkter. Jag tycker inte att spindlar är särskilt trevliga. Ser jag någon inomhus försöker jag med hjälp av sopkvast få ut den i naturen igen. Dråp av spindel försöker jag undvika i möjligaste mån, men en och annan har nog fått sluta sina dagar i dammsugarpåsen. Fobi för spindlar kallas araknofobi och det finns många förklaringar till det. Sett till fobier i stort är den evolutionsbiologiska förklaringsmodellen vettig – sånt som varit direkta hot mot vår säkerhet har vi också utvecklat rädsla mot. Förutom spindlar och ormar är det till exempel höga höjder, öppna platser eller åskväder. Trots att vi idag har både ormserum, staket och avsaknad av hälsofarligt giftiga spindlar i vårt land består rädslorna och alla har nog erfarenhet av att förmanats akta sig för att ramla ner eller att gå i skogen utan gummistövlar. Jag har hört talas om folk som dessutom lagt knäckebröd i stövlarna för att lindra angrepp av grävlingar.

Den här veckan har också Kevinfallet diskuterats vidare. För den som inte sett dokumentärerna där polisförhör med två barn visas rekommenderas att göra det. Utan vittnen, advokat eller bevis, trots alibi och motsägelsefulla berättelser som i hög grad präglades av att vara de frågvisa vuxna till lags, avgjordes pojkarnas skuld i en presskonferens. Detta har familjen levt med ända tills en journalist tog upp fallet och började gräva. Bristen på rättssäkerhet är skrämmande och påminner i högsta grad om det som Sture Bergwall råkade ut för när han som intagen på rättspsyk matades med narkotisk medicin och utsattes för en terapiform som handlade om att få fram undanträngda minnen. Sture Bergwalls självbiografi är väl värd att läsa. Han ville vara till lags, han ville vara en spännande och omtyckt person. Och när han berättade om morden (även om hans kunskap om dem härrörde från media och från fantasier i narkotikaruset) fick han den omsorg som han så hett längtade efter. Här var advokater, poliser, vårdpersonal och åklagaren själv helt med på tåget och av rättssäkerheten blev inget kvar. Räddningen blev en ny överläkare på avdelningen som såg och förstod det orimliga medicinintaget och efter sju tysta och nyktra år kom journalisten Hannes Råstam på besök.

Jo, det är oroligt i vår värld. Vem kan en lita på? Svårigheten är att inte vara naiv samtidigt som vi inte ska se endast det negativa eller hemfalla åt konspirationsteorier. Det kan vara undermedvetet praktiskt att samla ihop all världens misstänksamhet och besvikelse på ett litet kryp som tagit sig in genom badrumsfönstret för att få lite svalka. Individen som” inte ska vara där” och som jagas ut med sopkvast blir en symbol för utanförskapet och laglösheten i förorterna, en symbol för godtycket inom rättsväsendet och polisen i Kevinfallet och Thomas Quickhistorien och för alla som bär på skuld och skam som inte är deras. Spindeln blir också en symbol för den politiker som vill förbjuda muslimer att åka till hans land men som på sitt första egna utlandsbesök åker till Saudiarabien och fixar ett vapenavtal värt 960 miljarder kronor. Sopkvast är rätta medlet för såna typer.

 

Hiss: Syrenerna! Färgerna, formerna, dofterna!

Diss: Det blev inte många dagar mellan hägg och syren i år, men ledigt får en ta sig ändå.

 

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.