29 maj 2017 04:00

29 maj 2017 04:00

Riv upp rälsen – Kör buss i stället!

PETRA LUNDGREN

Varje morgon har jag som rutin att kolla så att tåget jag tänkt ta till jobbet går. Det gjorde jag även denna morgon. Och jodå, tåget skulle gå. När jag kommer till stationen så har tåget plötsligt blivit inställt. Invänta info står det. Jag blir inte förvånad, jag blir mest arg. Inte nu igen!

Tåget står på perrongen. I närheten står ett annat tåg med en konduktör utanför.

– Vad är det för fel på tåget? säger jag.

– Det är trasigt. Jag vet inte hur ni ska ta er till Skövde, svarar han.

– Nänä, säger jag och går hem och tar bilen i stället.

Det finns som sagt en anledning till att man tar ett tåg. Man vill komma fram i tid till något. Men man får alltid gardera sig.

– Jag kommer om tågen går som de ska! brukar jag säga.

Att inte veta om man kommer fram i tid skapar en stress som inte kan vara bra i det långa loppet. Det här med att tåg ställs in, blir försenade eller bara verkar ha försvunnit ut i tomma intet händer för ofta.

– Ledsen, men jag kan inte låta bli att skratta åt ditt pendelelände dag ut och dag in, skrev Linkan när jag la ut att tåget återigen var trasigt.

För det var det exakt en vecka tidigare också och det ställde till det betydligt mer. Då hade jag bokat en tid med personlig tränare klockan 16 i Göteborg och kollat så att tåget 14.07 skulle gå. Och jodå, det skulle det. Men simsalabim blev även detta tåg inställt. Någon anledning gavs inte. Så jag ringde kundservice.

– Det är fordonsbrist! Nej, vänta fordonsfel! sa tjejen där.

– Inte mycket att göra åt då, sa jag, slängde på luren och ringde min PT som var schysst och sa att vi kunde ta passet en annan dag.

Sedan föll tågen som dominobrickor så mitt teaterbesök i Göteborg kunde jag se mig efter om i stjärnorna. Tåget som skulle gå vid 15 var försenat till klockan 17 på grund av fordonsfel/fordonsbrist. Tåget från Stockholm hade fastnat någonstans mellan Töreboda och Skövde. Och som om inte detta var nog så började ett godståg att eventuellt läcka gasol i Göteborgstrakten. Visst, jag får förseningsersättning. Men den täcker ju knappast upplevelser man missat på grund av att man inte kunde ta sig fram. Någon som helst beredskap från dem som kör verkar det ju inte finnas heller. Till exempel ett nytt tåg i stället för det som gått sönder.

Den här dagen fick jag roa mig själv i stället, jag tittade på filmen Macken och från min soffa kunde jag följa vänner på sociala medier. Satt de inte fast på ett tåg mitt ute i ingenstans så tog de taxi till Nässjö för dyra pengar för att hinna med ett anslutande tåg eller var trötta på utsikten från ett tåg i Stocksund.

Det håller inte att man inte kan lita på tågen. Dags att ta tag i det här på allvar, Sverige! Kan man inte göra det på ett bra sätt är mitt något drastiska förslag att riva upp rälsen, asfaltera och köra buss i stället. De brukar gå i tid.

 

Hiss: Vädret som visat sig från sin bästa sida.

Diss: Sommarens tidtabell för pendlare, ingen munter läsning.

Tåget står på perrongen. I närheten står ett annat tåg med en konduktör utanför.

– Vad är det för fel på tåget? säger jag.

– Det är trasigt. Jag vet inte hur ni ska ta er till Skövde, svarar han.

– Nänä, säger jag och går hem och tar bilen i stället.

Det finns som sagt en anledning till att man tar ett tåg. Man vill komma fram i tid till något. Men man får alltid gardera sig.

– Jag kommer om tågen går som de ska! brukar jag säga.

Att inte veta om man kommer fram i tid skapar en stress som inte kan vara bra i det långa loppet. Det här med att tåg ställs in, blir försenade eller bara verkar ha försvunnit ut i tomma intet händer för ofta.

– Ledsen, men jag kan inte låta bli att skratta åt ditt pendelelände dag ut och dag in, skrev Linkan när jag la ut att tåget återigen var trasigt.

För det var det exakt en vecka tidigare också och det ställde till det betydligt mer. Då hade jag bokat en tid med personlig tränare klockan 16 i Göteborg och kollat så att tåget 14.07 skulle gå. Och jodå, det skulle det. Men simsalabim blev även detta tåg inställt. Någon anledning gavs inte. Så jag ringde kundservice.

– Det är fordonsbrist! Nej, vänta fordonsfel! sa tjejen där.

– Inte mycket att göra åt då, sa jag, slängde på luren och ringde min PT som var schysst och sa att vi kunde ta passet en annan dag.

Sedan föll tågen som dominobrickor så mitt teaterbesök i Göteborg kunde jag se mig efter om i stjärnorna. Tåget som skulle gå vid 15 var försenat till klockan 17 på grund av fordonsfel/fordonsbrist. Tåget från Stockholm hade fastnat någonstans mellan Töreboda och Skövde. Och som om inte detta var nog så började ett godståg att eventuellt läcka gasol i Göteborgstrakten. Visst, jag får förseningsersättning. Men den täcker ju knappast upplevelser man missat på grund av att man inte kunde ta sig fram. Någon som helst beredskap från dem som kör verkar det ju inte finnas heller. Till exempel ett nytt tåg i stället för det som gått sönder.

Den här dagen fick jag roa mig själv i stället, jag tittade på filmen Macken och från min soffa kunde jag följa vänner på sociala medier. Satt de inte fast på ett tåg mitt ute i ingenstans så tog de taxi till Nässjö för dyra pengar för att hinna med ett anslutande tåg eller var trötta på utsikten från ett tåg i Stocksund.

Det håller inte att man inte kan lita på tågen. Dags att ta tag i det här på allvar, Sverige! Kan man inte göra det på ett bra sätt är mitt något drastiska förslag att riva upp rälsen, asfaltera och köra buss i stället. De brukar gå i tid.

 

Hiss: Vädret som visat sig från sin bästa sida.

Diss: Sommarens tidtabell för pendlare, ingen munter läsning.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.