08 jun 2017 04:00

08 jun 2017 04:00

Allt annat än en promenad i parken

LINUS HELLMAN

På midsommarafton förra året vaknade vi upp till nyheten att britterna hade röstat för att Storbritannien ska lämna den Europeiska unionen. Idag går britterna ånyo till valurnorna men den här gången för att välja ett nytt parlament sedan premiärminister Theresa May tidigare i våras utlyste nyval för att få ett eget och förhoppningsvis starkare mandat för att kunna genomföra Brexit. Men någon promenadseger som hon kalkylerade med kommer det inte att bli.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Brexit blev en realitet efter folkomröstningen som också resulterade i att premiärminister David Cameron avgick sedan hans linje om fortsatt men omförhandlat medlemskap förkastades av folket. Theresa May tog över och hon ärvde ett splittrat land efter Cameron, ty utfallet i folkomröstningen visade på ett kluvet Storbritannien såväl geografiskt som generationsmässigt. Det återspeglades även i siffrorna. 51,9 röstade för att lämna medan 48,1 procent röstade för att stanna.

Det är nu upp till Theresa May att förhandla den brittiska skilsmässan med EU. Den nye premiärministern saknar både ett eget mandat och dessutom är partiets majoritet i underhuset relativt liten. Med en starkare ställning minimerar hon risken för att egna ledamöter fronderar.

I april gjorde hon därför slag i saken och begärde att nyval skulle utlysas för att just få ett eget mandat och försöka ge sitt konservativa parti Tories en större majoritet. Att det ledande oppositionspartiet, socialdemokratiska Labour, dessutom befann sig på rekordlåga nivåer gjorde inte beslutet svårare att fatta.

När May gjorde sitt nyvalsutspel ledde Tories med omkring 20 procentenheter mot Labour i opinionen men den stora ledningen har nu försvunnit även om Tories fortsatt har ett övertag i opinionsmätningarna. Den jordskredsseger många såg framför sig kan i stället bytas ut till ett hängt parlament utan majoritet för någon.

Nyval såg ut som ett strategisk klokt val från May men det ser nu alltså ut att bli betydligt jämnare än vad hon hade tänkt sig. May har gjort egna misstag såsom när hon tvingades backa från partiets omstridda förlag om höjda vårdavgifter för äldre. Hon har även fått kritik för att hon avstod från att medverka i en tv-debatt med oppositionsledaren.

De olika missgreppen har stärkt oppositionen. Samtidigt är det svårt med opinionsmätningar i Storbritannien eftersom de tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar. Det finns därmed inget givet samband mellan nationella procenttal och faktiska mandat.

Allt talar dock för att May fortsätter som premiärminister efter dagens val. Tories har överlägset störst förtroende för hur de brittiska finanserna ska hanteras och dessutom har May ett större förtroendekapital än Labours vänsterextrema ledare Jeremy Corbyn. Det är parametrar som historiskt brukar avgöra brittiska val. Under valrörelsen har dessutom två terrordåd inträffat i Manchester och London som har satt fokus på trygghets- och säkerhetsfrågorna. De brukar historiskt gynna Tories men May kritiseras för felbeslut under sin tid som inrikesminister. Terrordåden har onekligen fått valrörelsen att skifta fokus.

En av de stora valfrågorna innan var Brexit. May ville att Storbritannien skulle stanna kvar i EU men tillhörde inte de entusiastiska förespråkarna. Nu ska hon förhandla villkoren för den brittiska sortin. May lämnade i slutet av mars in Storbritanniens avskedsansökan från EU. Förhandlingar ska ske och allt vara avklarat i början av 2019.

May har tydligt gjort klart att hon hellre ser Brexit utan någon uppgörelse alls med EU om det är en dålig överenskommelse. Samtidigt har det kommit fram uppgifter om att det blir en svår och långvarig process. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker uttryckte tidigare i våras att britterna hade orealistiska förväntningar på utträdet.

Idag går alltså britterna till valurnorna. May hoppas på en större majoritet i parlamentet för sitt parti och köper sig också värdefull tid genom att skjuta fram nästa val till 2022. Annars skulle det ha skett 2020 vilket skulle kunna vara riskabelt bara ett år efter att Brexit genomförts. Om May vinner nyvalet kan vi räkna med en hård brytning med EU men med ett annat valutslag blir allt genast mer ovisst. Europa behöver inte mer av osäkerhet.

Brexit blev en realitet efter folkomröstningen som också resulterade i att premiärminister David Cameron avgick sedan hans linje om fortsatt men omförhandlat medlemskap förkastades av folket. Theresa May tog över och hon ärvde ett splittrat land efter Cameron, ty utfallet i folkomröstningen visade på ett kluvet Storbritannien såväl geografiskt som generationsmässigt. Det återspeglades även i siffrorna. 51,9 röstade för att lämna medan 48,1 procent röstade för att stanna.

Det är nu upp till Theresa May att förhandla den brittiska skilsmässan med EU. Den nye premiärministern saknar både ett eget mandat och dessutom är partiets majoritet i underhuset relativt liten. Med en starkare ställning minimerar hon risken för att egna ledamöter fronderar.

I april gjorde hon därför slag i saken och begärde att nyval skulle utlysas för att just få ett eget mandat och försöka ge sitt konservativa parti Tories en större majoritet. Att det ledande oppositionspartiet, socialdemokratiska Labour, dessutom befann sig på rekordlåga nivåer gjorde inte beslutet svårare att fatta.

När May gjorde sitt nyvalsutspel ledde Tories med omkring 20 procentenheter mot Labour i opinionen men den stora ledningen har nu försvunnit även om Tories fortsatt har ett övertag i opinionsmätningarna. Den jordskredsseger många såg framför sig kan i stället bytas ut till ett hängt parlament utan majoritet för någon.

Nyval såg ut som ett strategisk klokt val från May men det ser nu alltså ut att bli betydligt jämnare än vad hon hade tänkt sig. May har gjort egna misstag såsom när hon tvingades backa från partiets omstridda förlag om höjda vårdavgifter för äldre. Hon har även fått kritik för att hon avstod från att medverka i en tv-debatt med oppositionsledaren.

De olika missgreppen har stärkt oppositionen. Samtidigt är det svårt med opinionsmätningar i Storbritannien eftersom de tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar. Det finns därmed inget givet samband mellan nationella procenttal och faktiska mandat.

Allt talar dock för att May fortsätter som premiärminister efter dagens val. Tories har överlägset störst förtroende för hur de brittiska finanserna ska hanteras och dessutom har May ett större förtroendekapital än Labours vänsterextrema ledare Jeremy Corbyn. Det är parametrar som historiskt brukar avgöra brittiska val. Under valrörelsen har dessutom två terrordåd inträffat i Manchester och London som har satt fokus på trygghets- och säkerhetsfrågorna. De brukar historiskt gynna Tories men May kritiseras för felbeslut under sin tid som inrikesminister. Terrordåden har onekligen fått valrörelsen att skifta fokus.

En av de stora valfrågorna innan var Brexit. May ville att Storbritannien skulle stanna kvar i EU men tillhörde inte de entusiastiska förespråkarna. Nu ska hon förhandla villkoren för den brittiska sortin. May lämnade i slutet av mars in Storbritanniens avskedsansökan från EU. Förhandlingar ska ske och allt vara avklarat i början av 2019.

May har tydligt gjort klart att hon hellre ser Brexit utan någon uppgörelse alls med EU om det är en dålig överenskommelse. Samtidigt har det kommit fram uppgifter om att det blir en svår och långvarig process. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker uttryckte tidigare i våras att britterna hade orealistiska förväntningar på utträdet.

Idag går alltså britterna till valurnorna. May hoppas på en större majoritet i parlamentet för sitt parti och köper sig också värdefull tid genom att skjuta fram nästa val till 2022. Annars skulle det ha skett 2020 vilket skulle kunna vara riskabelt bara ett år efter att Brexit genomförts. Om May vinner nyvalet kan vi räkna med en hård brytning med EU men med ett annat valutslag blir allt genast mer ovisst. Europa behöver inte mer av osäkerhet.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.