12 jun 2017 04:00

12 jun 2017 04:00

Jösses vilken hackig semester det ser ut att bli

PETRA LUNDGREN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Den årliga nedräkningen inför semestern har börjat. Härom veckan gjorde jag 16 små lappar som var och en symboliserar en arbetsdag. Det är en betydligt mycket kortare kalender än tidigare år. Då har jag säkert varit uppe i 20 dagar. När detta läses är det sju lappar kvar. Sju lappar kvar till en evighet av ledighet. Känns det som nu i alla fall. I själva verket kommer dagarna och veckorna att vissla förbi och vips är man tillbaka på kontoret igen.

Men det är ju alltför deppigt att tänka på det nu när ledigheten ligger framför en. Förra året hade jag en hysterisk semester. Jag var hemma i typ två dagar. Så efter de veckorna lovade jag mig själv att ta det lite lugnare med semesterplaneringen i år. Fler göra-ingenting-dagar måste ingå.

Och hur har det gått? Jo tack!

– Vad ska du göra på semestern? frågade en kollega.

– Jag har faktiskt inte bokat något, sa jag och berättade om vad jag lovat mig själv.

Den konversationen utspelade sig tidigare under våren då alla dagar såg ut att vara pilla-mig-i-naveln-dagar. Löften är till för att brytas, eller hur är det man brukar säga? Mitt löfte till mig själv är i alla fall brutet. Den som läser mina krönikor vet att jag gillar improvisationsteater och ett, tu, tre hade jag ramlat över en sådan kurs som jag ju bara var tvungen att gå. Så boka, boka, boka! Och rätt var det var hade jag också sagt att jag var intresserad av att spela teater med manus (det var inte igår). Två veckor inbokade. Visserligen med roliga saker. Men oj så hackigt det blev. Var är mina två sammanhängande veckor när jag kan ge mig ut och tågluffa? De finns naturligtvis inte längre. Min semester har blivit som (vegetarisk) färs. Jag har på sin höjd tio dagar till en utsvävning i Europa. Vad kommer jag att hinna se? Vad vill jag se? Är tågen lika försenade i Europa som hemma kommer det att sluta illa. Det känner jag på mig. Ger jag mig ut och åker tåg blir det dessutom ännu färre dagar kvar till att ligga i gräset och stirra upp i den blå himlen. Men det kanske löser sig ändå med hjälp av vädret ...

Nej, jösses vad stressigt det verkar vara att ha semester! Hoppas verkligen de där sju dagarna som är kvar går jättelångsamt. (Nej, där var jag allt ironisk!)

Hiss

Vädret. Tur vi inte kan styra över det. Och tur att det finns så man har något att prata om.

Diss

Regn, regn, regn. Hur mycket finns det egentligen?

Den årliga nedräkningen inför semestern har börjat. Härom veckan gjorde jag 16 små lappar som var och en symboliserar en arbetsdag. Det är en betydligt mycket kortare kalender än tidigare år. Då har jag säkert varit uppe i 20 dagar. När detta läses är det sju lappar kvar. Sju lappar kvar till en evighet av ledighet. Känns det som nu i alla fall. I själva verket kommer dagarna och veckorna att vissla förbi och vips är man tillbaka på kontoret igen.

Men det är ju alltför deppigt att tänka på det nu när ledigheten ligger framför en. Förra året hade jag en hysterisk semester. Jag var hemma i typ två dagar. Så efter de veckorna lovade jag mig själv att ta det lite lugnare med semesterplaneringen i år. Fler göra-ingenting-dagar måste ingå.

Och hur har det gått? Jo tack!

– Vad ska du göra på semestern? frågade en kollega.

– Jag har faktiskt inte bokat något, sa jag och berättade om vad jag lovat mig själv.

Den konversationen utspelade sig tidigare under våren då alla dagar såg ut att vara pilla-mig-i-naveln-dagar. Löften är till för att brytas, eller hur är det man brukar säga? Mitt löfte till mig själv är i alla fall brutet. Den som läser mina krönikor vet att jag gillar improvisationsteater och ett, tu, tre hade jag ramlat över en sådan kurs som jag ju bara var tvungen att gå. Så boka, boka, boka! Och rätt var det var hade jag också sagt att jag var intresserad av att spela teater med manus (det var inte igår). Två veckor inbokade. Visserligen med roliga saker. Men oj så hackigt det blev. Var är mina två sammanhängande veckor när jag kan ge mig ut och tågluffa? De finns naturligtvis inte längre. Min semester har blivit som (vegetarisk) färs. Jag har på sin höjd tio dagar till en utsvävning i Europa. Vad kommer jag att hinna se? Vad vill jag se? Är tågen lika försenade i Europa som hemma kommer det att sluta illa. Det känner jag på mig. Ger jag mig ut och åker tåg blir det dessutom ännu färre dagar kvar till att ligga i gräset och stirra upp i den blå himlen. Men det kanske löser sig ändå med hjälp av vädret ...

Nej, jösses vad stressigt det verkar vara att ha semester! Hoppas verkligen de där sju dagarna som är kvar går jättelångsamt. (Nej, där var jag allt ironisk!)

Hiss

Vädret. Tur vi inte kan styra över det. Och tur att det finns så man har något att prata om.

Diss

Regn, regn, regn. Hur mycket finns det egentligen?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.