20 jun 2017 04:00

20 jun 2017 04:00

Den killen kan skriva bra böcker

KRÖNIKA

Vad är kärlek?
Frågan har lika många svar som antalet personer man ställer den till.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Och så ska det vara. Det är ett ord vi ska vara rädda om.

Kärlek är självklart en beskrivning av känslan till den som står en allra närmast, som gör att det suger till i kroppen och själen av blotta tanken.

Om det är rätta ordet för att beskriva förhållanden till en sak kan diskuteras. Kanske är det en variant, en alternativ känsla som gör att något betyder mycket.

Förra veckan, då jag besökte bokhandeln, upplevde jag en märklig känsla. Jag letade efter böcker som skulle bli en present, när jag upptäckte en ny pocketbok i hyllan. Det var boken ”Tvinga mig” av Lee Child.

En vanlig bok, som det finns 13 på dussinet av, tänker säkert många.

För mig var det annorlunda. Child är en av mina favoritförfattare och jag har noga följt hans väl beskrivne karaktär Jack Reachers öden och äventyr. Reacher är en lång, stor, stark och slug tidigare militärpolis som åker runt, främst på den amerikanska landsbygden, och hamnar i trubbel. Böckerna är begåvat skrivna. De utspelas även innan Reacher slutade i armén och Child varierar med god känsla, vilket innebär att det inte är nödvändigt att läsa böckerna i ordning.

Jag trivs med karaktären Reacher och har lite svårt för filmerna, där Tom Cruise försöker gestalta hjälten. Jag har sett de två som gjorts men inte blivit förtjust. Å andra sidan är det svårt att skildra Reachers komplicerade analytiska förmåga på film.

Jag brukar köpa böckerna när de kommer på pocket, jag trivs med formatet och det har också blivit en grej, och trodde att jag skulle behöva vänta till hösten innan ”Tvinga mig” dök upp på pockethyllan i butiken.

Nu stod den där, bland fem-sex övriga titlar som kommit från Childs tangentbord.

Jag hajade till, på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare i bokhandeln och greppade tag i boken. Jag läste på baksidan, för att liksom kolla att det inte var en tidigare bok som dör upp i ny utgåva. Den farhågan försvann raskt och högen av böcker som jag skulle köpa utökades raskt.

Jag blev glad och såg fram emot läsandet.

Det var bara ett bekymmer, men ett angenämt. Jag läste redan en bok (Damkören i Chilbury) och måste läsa klart den först. Det är också en bra bok, så jag väntade gärna på Childs bok.

Tre dagar senare, en regnig dag som vi tillbringade i sommarhuset, började jag läsa och hann drygt 100 sidor. Känslan när man har kommit över en bra bok är speciell. Precis som känslan när jag, några dagar senare, hade nått fram till slutet.

Nu väntar jag på nästa.

 

Hiss: God läsning ligger högt upp på min må bra-lista.

Diss: Självupptagenhet och egoism.

 

Och så ska det vara. Det är ett ord vi ska vara rädda om.

Kärlek är självklart en beskrivning av känslan till den som står en allra närmast, som gör att det suger till i kroppen och själen av blotta tanken.

Om det är rätta ordet för att beskriva förhållanden till en sak kan diskuteras. Kanske är det en variant, en alternativ känsla som gör att något betyder mycket.

Förra veckan, då jag besökte bokhandeln, upplevde jag en märklig känsla. Jag letade efter böcker som skulle bli en present, när jag upptäckte en ny pocketbok i hyllan. Det var boken ”Tvinga mig” av Lee Child.

En vanlig bok, som det finns 13 på dussinet av, tänker säkert många.

För mig var det annorlunda. Child är en av mina favoritförfattare och jag har noga följt hans väl beskrivne karaktär Jack Reachers öden och äventyr. Reacher är en lång, stor, stark och slug tidigare militärpolis som åker runt, främst på den amerikanska landsbygden, och hamnar i trubbel. Böckerna är begåvat skrivna. De utspelas även innan Reacher slutade i armén och Child varierar med god känsla, vilket innebär att det inte är nödvändigt att läsa böckerna i ordning.

Jag trivs med karaktären Reacher och har lite svårt för filmerna, där Tom Cruise försöker gestalta hjälten. Jag har sett de två som gjorts men inte blivit förtjust. Å andra sidan är det svårt att skildra Reachers komplicerade analytiska förmåga på film.

Jag brukar köpa böckerna när de kommer på pocket, jag trivs med formatet och det har också blivit en grej, och trodde att jag skulle behöva vänta till hösten innan ”Tvinga mig” dök upp på pockethyllan i butiken.

Nu stod den där, bland fem-sex övriga titlar som kommit från Childs tangentbord.

Jag hajade till, på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare i bokhandeln och greppade tag i boken. Jag läste på baksidan, för att liksom kolla att det inte var en tidigare bok som dör upp i ny utgåva. Den farhågan försvann raskt och högen av böcker som jag skulle köpa utökades raskt.

Jag blev glad och såg fram emot läsandet.

Det var bara ett bekymmer, men ett angenämt. Jag läste redan en bok (Damkören i Chilbury) och måste läsa klart den först. Det är också en bra bok, så jag väntade gärna på Childs bok.

Tre dagar senare, en regnig dag som vi tillbringade i sommarhuset, började jag läsa och hann drygt 100 sidor. Känslan när man har kommit över en bra bok är speciell. Precis som känslan när jag, några dagar senare, hade nått fram till slutet.

Nu väntar jag på nästa.

 

Hiss: God läsning ligger högt upp på min må bra-lista.

Diss: Självupptagenhet och egoism.

 

  • ALF EHN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.