30 jun 2017 04:00

30 jun 2017 04:00

Jag skyller min fästingnoja på katterna

KRÖNIKA

Jädra katter! De ser så söta och rara ut när de ligger i en fåtölj, fullständigt avslappnade och sover så det hörs. Mjuka och lena i pälsen och med en snäll blick när de tittar upp på husse när han går förbi. Men skenet bedrar!
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Där innanför lurar en demonisk själ som bara tänker på sin egen tillfredställelse och kontinuerligt smider planer på hur att bäst ställa till det för husse och matte. Om hemmet de bor i till exempel har en inglasad altan då finns det ju ingenting som är mer frestande än att försöka smuggla nyfångade byten dit in och förtära dem där, gärna med en del kladdiga blodfläckar och urplockade gallblåsor kvar på mattan som minnen.

Sitter husets människor och läser tidningen då måste djuret ifråga självklart drabbas av en intensiv attack av kärlek till sina människor, hoppa upp på bordet och drapera sig över tidningen och med blicken säga: Är jag inte söt? Gosa med mig!

Skulle man råka få in en besökare som är allergisk mot katter finns det ingen gräns för hur ivrigt råttjägarna vill ligga i just den personen knä, även om de inte gärna ligger i knän i vanliga fall. De har en osviklig känsla för vad som är olämpligt och just det ska de absolut göra.

Man kan inte annat än att älska dem.

Men så är det då det där med fästingar. Dessa bärs ju in i en obruten ström, antingen sittande fast i katterna så man måste plocka bort dem, men ibland krypande i katternas päls. Och just dessa fria fästingar tycks vara dresserade av katterna till att anse att trots att människorna inte har någon päls att gömma sig i så gör deras mumsiga blod det värt att välja människor framför katter.

Så nu har jag fått borrelia igen. När denna tidning går i tryck så är jag i princip färdig med min penicillinkur och bör ha fått bukt med eländet utan att ha känt mig sjuk någon gång. Så jag har kommit lindrigt undan.

Men då börjar man tänka på TBE... igen. Fästmön och jag har inte vaccinerat oss mot det (än) trots att vi haft otaliga fästingar på oss genom åren. Men nu har vi kommit på bättre tankar. Speciellt sedan vi återigen pratat med en kamrat som råkade ut för en hemsk upplevelse för en del år sedan när han drabbades av TBE med lång sjukhusvistelse som följd.

Så även om vi nu vet att risken att få TBE är liten och att de flesta får den i rätt lindrig form så har vi nu valt att boka tid för att vaccinera oss. För det vidriga elände som vår kamrat gick igenom vill vi inte råka ut för.

Nu kan man självklart få fästingar på sig när man är ute i skog och mark utan hjälp från katter. Men det sker betydligt mer sällan (kanske för att vi inte är ute i skogen så ofta) så jag skyller helt och hållet min noja för fästingar på våra katter och inte nog med det. Jag är tämligen övertygad om att de ondskefulla små kräken bär in fästingarna med flit bara för att jävlas.

 

Hiss: Silltårta, en ny favorit. Det är alltid roligt att få nya favoriter.

Diss: Jag tycker att det har blåst väl mycket den här sommaren. Nog nu!

 

Där innanför lurar en demonisk själ som bara tänker på sin egen tillfredställelse och kontinuerligt smider planer på hur att bäst ställa till det för husse och matte. Om hemmet de bor i till exempel har en inglasad altan då finns det ju ingenting som är mer frestande än att försöka smuggla nyfångade byten dit in och förtära dem där, gärna med en del kladdiga blodfläckar och urplockade gallblåsor kvar på mattan som minnen.

Sitter husets människor och läser tidningen då måste djuret ifråga självklart drabbas av en intensiv attack av kärlek till sina människor, hoppa upp på bordet och drapera sig över tidningen och med blicken säga: Är jag inte söt? Gosa med mig!

Skulle man råka få in en besökare som är allergisk mot katter finns det ingen gräns för hur ivrigt råttjägarna vill ligga i just den personen knä, även om de inte gärna ligger i knän i vanliga fall. De har en osviklig känsla för vad som är olämpligt och just det ska de absolut göra.

Man kan inte annat än att älska dem.

Men så är det då det där med fästingar. Dessa bärs ju in i en obruten ström, antingen sittande fast i katterna så man måste plocka bort dem, men ibland krypande i katternas päls. Och just dessa fria fästingar tycks vara dresserade av katterna till att anse att trots att människorna inte har någon päls att gömma sig i så gör deras mumsiga blod det värt att välja människor framför katter.

Så nu har jag fått borrelia igen. När denna tidning går i tryck så är jag i princip färdig med min penicillinkur och bör ha fått bukt med eländet utan att ha känt mig sjuk någon gång. Så jag har kommit lindrigt undan.

Men då börjar man tänka på TBE... igen. Fästmön och jag har inte vaccinerat oss mot det (än) trots att vi haft otaliga fästingar på oss genom åren. Men nu har vi kommit på bättre tankar. Speciellt sedan vi återigen pratat med en kamrat som råkade ut för en hemsk upplevelse för en del år sedan när han drabbades av TBE med lång sjukhusvistelse som följd.

Så även om vi nu vet att risken att få TBE är liten och att de flesta får den i rätt lindrig form så har vi nu valt att boka tid för att vaccinera oss. För det vidriga elände som vår kamrat gick igenom vill vi inte råka ut för.

Nu kan man självklart få fästingar på sig när man är ute i skog och mark utan hjälp från katter. Men det sker betydligt mer sällan (kanske för att vi inte är ute i skogen så ofta) så jag skyller helt och hållet min noja för fästingar på våra katter och inte nog med det. Jag är tämligen övertygad om att de ondskefulla små kräken bär in fästingarna med flit bara för att jävlas.

 

Hiss: Silltårta, en ny favorit. Det är alltid roligt att få nya favoriter.

Diss: Jag tycker att det har blåst väl mycket den här sommaren. Nog nu!

 

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.