27 jul 2017 04:00

27 jul 2017 04:00

Den vackra världen bortom verkligheten

KRÖNIKA

De senaste dagarna har jag beskådat världen utifrån perspektiven som takpoolen på Marina Bay Sands i Singapore erbjuder. Den är belägen ovan där, sisådär 200 meter över marken, och ger varje hotellbesökare en utmärkt bild av denna moderna önation tillika enskilda stadsstat. Här har jag verkligen kunnat njuta av tillvaron innan jag nu återgår till att inleda ett nytt varv i den lokala sportens tecken.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

När jag på tisdagen väl lämnade Singapore, de facto Sydostasiens minsta land, bakom mig för att återvända hem till Sverige igen ville tankarna inte riktigt släppa greppet om mig. Kvar finns alla vackra bilder som har etsat sig fast på min näthinna.

De senaste dagarna på Marina Bay Sands har fått mig att uppskatta tillvaron mer än vanligt. Härifrån ser jag hur höga byggnader tornar upp sig framför mig och kastar skuggor ut över vattnet nedanför. Vattenytan där nere är närmast spegelblank. Det är en magnifik syn för ögat.

Från en klarblå himmel skiner dessutom en sol utan nåd. Det är samma infernaliska värme som de tidigare dagarna här i Sydostasien. Det är så det ska vara när man medvetet har valt att fly bort från Sverige för en tid och vill rikta blickarna åt något annat håll. Tillvaron ter sig sådär bekymmerslös som bara vissa dagar kan vara på en plats någon annanstans i ett avlägset land.

Atmosfären inbjuder verkligen till att låta tankarna sväva iväg fritt för ett tag. Varken tid eller rum existerar längre. En känsla av att vara i paradiset tränger sig på och man får nästan nypa sig i armen. Ibland kan världen vara så där bedårande vacker. Ni vet när dikten ännu en gång överträffar verkligheten.

Singapore är alla sina brister till trots (det finns brister gällande demokrati och mänskliga rättigheter) ett mycket modernt, stilrent och ordnat land. Inte alls att jämföra med närliggande Thailand dit alla svenska semesterfirare tenderar att fara så fort tillfälle ges. En sak är helt säker när du vandrar längs Singapores många gator. Här finner du inga göteborgare. Här finner du förresten inte särskilt många svenskar heller för den delen.

Det vilar något brittiskt över Singapore såklart. Stadsstaten har ju tidigare varit en koloni till Storbritannien. Singapore – som grundades av Thomas Stamford Raffles i början av 1800-talet – blev självständigt på 1960-talet och är idag ett ekonomiskt välmående land på flera sätt med en hög levnadsstandard.

Efter ett av alla svalkande dopp i takpoolen i Singapore tar det inte lång stund innan solens strålar har fått bort vattnet från kroppen. När jag lutar mig tillbaka i solstolen och sluter mina ögon erinrar jag mig hur det var bara några dagar tidigare när jag plaskade omkring i en annan takpool i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur.

Där reser sig mäktiga Petronas Twin Towers framför mig. Detta kända tvillingtorn som stod klart lagom till millenniumskiftet och som personifierar Kuala Lumpur är verkligen vackert. Jag har förvisso sett och varit uppe i högre byggnader i världen men det gör mig faktiskt glad över att höra den inhemska guidens stolthet över de två tornen.

Det här är världens högsta tvåtornsbyggnad upprepar han när andra höga byggnader kommer på tal. Jag har ingen anledning att ifrågasätta honom och någonstans i bakhuvudet dyker Sean Connery upp, enligt min mening en av de största skådespelarna som verkat, och hans balansakt under tvillingtornens luftbro. Scenen från filmen Entrapment glömmer jag inte i första taget trots att denna filmrulle har nästan 20 år på nacken.

Det var journalisten och författaren Per J Andersson som sade det. Han döpte till och med sin nyligen utgivna bok med samma ord: För den som reser är världen vacker.

Verkligheten börjar nu knacka på dörren. Många timmar senare ska Sverige återigen ta emot. Då ska Stockholm visa sig i klassiskt svenskt sommarväder, intetsägande och varken riktigt varmt eller kallt.

När jag ånyo öppnar ögonen och blickar utöver Singapore inser jag att det snart är dags för ett nytt varv i den lokala sportens tecken.

Där bortom finns alltid den stora världen kvar och väntar på nya möten.

Den är och förblir vacker.

När jag på tisdagen väl lämnade Singapore, de facto Sydostasiens minsta land, bakom mig för att återvända hem till Sverige igen ville tankarna inte riktigt släppa greppet om mig. Kvar finns alla vackra bilder som har etsat sig fast på min näthinna.

De senaste dagarna på Marina Bay Sands har fått mig att uppskatta tillvaron mer än vanligt. Härifrån ser jag hur höga byggnader tornar upp sig framför mig och kastar skuggor ut över vattnet nedanför. Vattenytan där nere är närmast spegelblank. Det är en magnifik syn för ögat.

Från en klarblå himmel skiner dessutom en sol utan nåd. Det är samma infernaliska värme som de tidigare dagarna här i Sydostasien. Det är så det ska vara när man medvetet har valt att fly bort från Sverige för en tid och vill rikta blickarna åt något annat håll. Tillvaron ter sig sådär bekymmerslös som bara vissa dagar kan vara på en plats någon annanstans i ett avlägset land.

Atmosfären inbjuder verkligen till att låta tankarna sväva iväg fritt för ett tag. Varken tid eller rum existerar längre. En känsla av att vara i paradiset tränger sig på och man får nästan nypa sig i armen. Ibland kan världen vara så där bedårande vacker. Ni vet när dikten ännu en gång överträffar verkligheten.

Singapore är alla sina brister till trots (det finns brister gällande demokrati och mänskliga rättigheter) ett mycket modernt, stilrent och ordnat land. Inte alls att jämföra med närliggande Thailand dit alla svenska semesterfirare tenderar att fara så fort tillfälle ges. En sak är helt säker när du vandrar längs Singapores många gator. Här finner du inga göteborgare. Här finner du förresten inte särskilt många svenskar heller för den delen.

Det vilar något brittiskt över Singapore såklart. Stadsstaten har ju tidigare varit en koloni till Storbritannien. Singapore – som grundades av Thomas Stamford Raffles i början av 1800-talet – blev självständigt på 1960-talet och är idag ett ekonomiskt välmående land på flera sätt med en hög levnadsstandard.

Efter ett av alla svalkande dopp i takpoolen i Singapore tar det inte lång stund innan solens strålar har fått bort vattnet från kroppen. När jag lutar mig tillbaka i solstolen och sluter mina ögon erinrar jag mig hur det var bara några dagar tidigare när jag plaskade omkring i en annan takpool i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur.

Där reser sig mäktiga Petronas Twin Towers framför mig. Detta kända tvillingtorn som stod klart lagom till millenniumskiftet och som personifierar Kuala Lumpur är verkligen vackert. Jag har förvisso sett och varit uppe i högre byggnader i världen men det gör mig faktiskt glad över att höra den inhemska guidens stolthet över de två tornen.

Det här är världens högsta tvåtornsbyggnad upprepar han när andra höga byggnader kommer på tal. Jag har ingen anledning att ifrågasätta honom och någonstans i bakhuvudet dyker Sean Connery upp, enligt min mening en av de största skådespelarna som verkat, och hans balansakt under tvillingtornens luftbro. Scenen från filmen Entrapment glömmer jag inte i första taget trots att denna filmrulle har nästan 20 år på nacken.

Det var journalisten och författaren Per J Andersson som sade det. Han döpte till och med sin nyligen utgivna bok med samma ord: För den som reser är världen vacker.

Verkligheten börjar nu knacka på dörren. Många timmar senare ska Sverige återigen ta emot. Då ska Stockholm visa sig i klassiskt svenskt sommarväder, intetsägande och varken riktigt varmt eller kallt.

När jag ånyo öppnar ögonen och blickar utöver Singapore inser jag att det snart är dags för ett nytt varv i den lokala sportens tecken.

Där bortom finns alltid den stora världen kvar och väntar på nya möten.

Den är och förblir vacker.

  • LINUS HELLMAN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.