28 jul 2017 06:00

28 jul 2017 08:13

En liten faktura

KRÖNIKA

Det kom ett brev. Det gör det inte så ofta numera och för det mesta innehåller de bara räkningar så jag brukar inte ha så stora förväntningar när jag vittjar brevlådan. Men den här gången var det annorlunda.

Det hade kommit ett prydligt fönsterkuvert med en fyrkantig blå logga uppe till vänster med ett snett T i och bredvid stod det TRANSPORTSTYRELSEN.

Jag lade kuvertet på köksbordet och satte mig och tittade på det. Min fantasi drog igång när jag funderade på vad det kunde innehålla. För man har ju inte missat det som sagts på nyheterna om Transportstyrelsen de senaste veckorna.

I sin iver att spara pengar har man tydligen låtit icke säkerhetsklassade IT-tekniker i någon öststat hantera databaser som innehåller mycket känslig information och nu när det har kommit till allmän kännedom så har bajset farit in i fläkten, för att sno ett engelskt uttryck. Det har blivit ett jäkla liv.

Men vad kunde de nu vilja mig? Hade de kommit på att min hemliga identitet som agent mot främmande makt blivit röjd? Nja inte troligt, särskilt inte då jag snarare är främmande makt, dansk och NATO-medlem som jag är.

Eller var det kanske som så att de ville att jag skulle ordna upp röran som de försatt sig i och fixa så allt blev bra? Eller nej, hur skulle de kunna veta att jag kan lösa alla problem lätt som en plätt?

Nej, jag bestämde mig för att de inte ville att jag skulle skriva någon krönika om hur fantastiskt klantigt de betett sig och att alla inblandade på hög nivå som känt till dumheterna en längre tid borde få skaka galler några år. Så för att undvika det så ämnade de nog transport-styra mig ut ur landet till Danmark och på så sätt få tyst på mig.

Nöjd med min analys öppnade jag kuvertet och fann till min förvåning att det var en faktura i alla fall. För att jag hade kört över den nya bron förbi Motala när vi var och hälsade på fästmöns bror. Den bron är det vägavgift på, det mindes jag nu att fästmöns bror nämnt när vi åkte över.

Och en sån avgift! Fakturan belöpte sig på fem kronor med ett hot om att det skulle bli trehundra kronor extra om jag inte betalade i tid.

Fem kronor. Jag undrar vad det kostar Transportstyrelsen att ordna med all automatisering som sänder brevet till mig, blankett med perforering, fönsterkuvert med tryckt logga, porto och till sist bevakning av att jag faktiskt betalar fakturan. Jag skulle gissa på att de går några kronor back för varje sådant brev. Så Transportstyrelsens hopp om att få in pengar så att de går plus på min bropassage är alltså att jag inte betalar i tid så att de kan ta ut straffavgiften. Om jag betalar i tid så är det en ren förlustaffär för dem.

Det kanske inte är att undra på att de försökte spara pengar genom att låta billiga IT-tekniker i öststaterna sköta databaserna. Själv hade jag nog satt en minigräns för hur små fakturor jag sände ut och låtit bli dem som gav förlust.

 

Hiss: Små cykelutflykter hemmavé. Nu senast i Skara... i solsken.

 

Diss: Tjänstemän och politiker som slingrar sig när de borde erkänna sina fel.

 

Det hade kommit ett prydligt fönsterkuvert med en fyrkantig blå logga uppe till vänster med ett snett T i och bredvid stod det TRANSPORTSTYRELSEN.

Jag lade kuvertet på köksbordet och satte mig och tittade på det. Min fantasi drog igång när jag funderade på vad det kunde innehålla. För man har ju inte missat det som sagts på nyheterna om Transportstyrelsen de senaste veckorna.

I sin iver att spara pengar har man tydligen låtit icke säkerhetsklassade IT-tekniker i någon öststat hantera databaser som innehåller mycket känslig information och nu när det har kommit till allmän kännedom så har bajset farit in i fläkten, för att sno ett engelskt uttryck. Det har blivit ett jäkla liv.

Men vad kunde de nu vilja mig? Hade de kommit på att min hemliga identitet som agent mot främmande makt blivit röjd? Nja inte troligt, särskilt inte då jag snarare är främmande makt, dansk och NATO-medlem som jag är.

Eller var det kanske som så att de ville att jag skulle ordna upp röran som de försatt sig i och fixa så allt blev bra? Eller nej, hur skulle de kunna veta att jag kan lösa alla problem lätt som en plätt?

Nej, jag bestämde mig för att de inte ville att jag skulle skriva någon krönika om hur fantastiskt klantigt de betett sig och att alla inblandade på hög nivå som känt till dumheterna en längre tid borde få skaka galler några år. Så för att undvika det så ämnade de nog transport-styra mig ut ur landet till Danmark och på så sätt få tyst på mig.

Nöjd med min analys öppnade jag kuvertet och fann till min förvåning att det var en faktura i alla fall. För att jag hade kört över den nya bron förbi Motala när vi var och hälsade på fästmöns bror. Den bron är det vägavgift på, det mindes jag nu att fästmöns bror nämnt när vi åkte över.

Och en sån avgift! Fakturan belöpte sig på fem kronor med ett hot om att det skulle bli trehundra kronor extra om jag inte betalade i tid.

Fem kronor. Jag undrar vad det kostar Transportstyrelsen att ordna med all automatisering som sänder brevet till mig, blankett med perforering, fönsterkuvert med tryckt logga, porto och till sist bevakning av att jag faktiskt betalar fakturan. Jag skulle gissa på att de går några kronor back för varje sådant brev. Så Transportstyrelsens hopp om att få in pengar så att de går plus på min bropassage är alltså att jag inte betalar i tid så att de kan ta ut straffavgiften. Om jag betalar i tid så är det en ren förlustaffär för dem.

Det kanske inte är att undra på att de försökte spara pengar genom att låta billiga IT-tekniker i öststaterna sköta databaserna. Själv hade jag nog satt en minigräns för hur små fakturor jag sände ut och låtit bli dem som gav förlust.

 

Hiss: Små cykelutflykter hemmavé. Nu senast i Skara... i solsken.

 

Diss: Tjänstemän och politiker som slingrar sig när de borde erkänna sina fel.

 

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.