29 jul 2017 06:00

29 jul 2017 06:00

Den hungrigaste resan jag varit med om

KRÖNIKA

Jag reste till pasta- och pizzaland, det vill säga Italien, och det är ju smaskigt om man äter just pasta och pizza. Nu gör jag inte det längre för jag tål ju inte gluten. Resan till Neapel blev därför ingen succé, i alla fall inte matmässigt.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det började redan på flygplanet där kaka och smörgås var det som bjöds.

– Har ni inget glutenfritt? frågade jag och flygvärdinnan sa att hon skulle kolla om de hade något frukt.

Jag såg framför mig en liten trevlig skål med skivade tropiska frukter. Jag fick en banan i en servett. När jag kom fram var jag mycket trött på bananer, men tänkte att en hamburgerrestaurang av känd sort ju borde ha något glutenfritt.

Icke! Kycklingen i salladen var friterad. Damen i kassan ville inte sälja pommes för det var gluten i fritösen. Det slutade med en liten hamburgare utan något på och sallad, tomat och majs med en käck liten olivoljedressing till. Då är det tur att det finns glass!

Dag två gav vi oss ut på jakt efter en pizzeria som hade glutenfri pizza. Det skulle finnas några, men de var extremt svåra att hitta. När vi väl hittat en var pizzan ingen smaksensation precis. Inte miljön i en larmig korsning heller.

Efter ett besök i Pompeji testade jag en annan känd kedja som har hamburgare. Jodå, det skulle finnas glutenfritt. Jag jublade. Det visade sig vara en hamburgare som var värmd i mikron. Värmd är förresten att överdriva, den var kall. Så jag fick en ny, som var ännu kallare. Då struntade jag i att klaga. Summa lunch: En liten milkshake och en liten portion pommes. Hade även beställt en läsk, men den uteblev på grund av språkförbistring. Tur det finns yoghurt och chips.

Eländet fortsatte dag fyra. Då tänkte jag äta sushi. Vegetarisk sådan. Jag hade sett en restaurang och gick dit. Eftersom ingen pratade engelska, översatte jag på mobilen och när inte heller det funkade så visade jag på bilder vad jag ville ha. Kocken visade mig avokadon och sa något obegripligt, jag skakade på huvudet och fick en bit att smaka på. Den var inte mogen. Ingen sushi heller alltså.

Då var jag så less på att det inte gick att hitta något vettigt att äta att jag faktiskt började gråta. På öppen gata. Till slut hittade vi en restaurang där jag beställde en tonfisksallad trots att jag inte gillar det egentligen. Men den var åtminstone glutenfri.

Dag fem gladde jag mig åt att åka hem igen. Vad jag gjorde när jag landat i Sverige? Jag åt!

 

Hiss: Sverige. Allt är inte perfekt, men det är ändå världens bästa land i mina ögon.

Diss: Alla sopor överallt i Neapel.

Det började redan på flygplanet där kaka och smörgås var det som bjöds.

– Har ni inget glutenfritt? frågade jag och flygvärdinnan sa att hon skulle kolla om de hade något frukt.

Jag såg framför mig en liten trevlig skål med skivade tropiska frukter. Jag fick en banan i en servett. När jag kom fram var jag mycket trött på bananer, men tänkte att en hamburgerrestaurang av känd sort ju borde ha något glutenfritt.

Icke! Kycklingen i salladen var friterad. Damen i kassan ville inte sälja pommes för det var gluten i fritösen. Det slutade med en liten hamburgare utan något på och sallad, tomat och majs med en käck liten olivoljedressing till. Då är det tur att det finns glass!

Dag två gav vi oss ut på jakt efter en pizzeria som hade glutenfri pizza. Det skulle finnas några, men de var extremt svåra att hitta. När vi väl hittat en var pizzan ingen smaksensation precis. Inte miljön i en larmig korsning heller.

Efter ett besök i Pompeji testade jag en annan känd kedja som har hamburgare. Jodå, det skulle finnas glutenfritt. Jag jublade. Det visade sig vara en hamburgare som var värmd i mikron. Värmd är förresten att överdriva, den var kall. Så jag fick en ny, som var ännu kallare. Då struntade jag i att klaga. Summa lunch: En liten milkshake och en liten portion pommes. Hade även beställt en läsk, men den uteblev på grund av språkförbistring. Tur det finns yoghurt och chips.

Eländet fortsatte dag fyra. Då tänkte jag äta sushi. Vegetarisk sådan. Jag hade sett en restaurang och gick dit. Eftersom ingen pratade engelska, översatte jag på mobilen och när inte heller det funkade så visade jag på bilder vad jag ville ha. Kocken visade mig avokadon och sa något obegripligt, jag skakade på huvudet och fick en bit att smaka på. Den var inte mogen. Ingen sushi heller alltså.

Då var jag så less på att det inte gick att hitta något vettigt att äta att jag faktiskt började gråta. På öppen gata. Till slut hittade vi en restaurang där jag beställde en tonfisksallad trots att jag inte gillar det egentligen. Men den var åtminstone glutenfri.

Dag fem gladde jag mig åt att åka hem igen. Vad jag gjorde när jag landat i Sverige? Jag åt!

 

Hiss: Sverige. Allt är inte perfekt, men det är ändå världens bästa land i mina ögon.

Diss: Alla sopor överallt i Neapel.

  • PETRA LUNDGREN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.