02 aug 2017 06:00

02 aug 2017 06:00

Legenderna på Swedish Open

KRÖNIKA

För ungefär tre veckor sedan fick jag ett väldigt roligt sånguppdrag, jag skulle sjunga på ”Legends night dinner” i Båstad på Swedish Open. Jag blev givetvis väldigt glad och smickrad över uppdraget men någon som blev ännu gladare var nog pappa.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Han är ju gammal tennisspelare och följer alla matcher han får in på sina kanaler hemma på tv:n. När jag nämnde vilka som skulle sitta i publiken var det så att han riktigt jublade. Mats Wilander, Stefan Edberg och Björn Borg var kvällens hedersgäster då Swedish Open firade hela 70 år. Pappa berättade att han i sort sett nästan var släkt med Björn då han faktiskt också är 56:a och hör på detta.. är född på exakt samma BB. Då har man näst intill blodsband menade han på. Eller ja. Skämt åsido så tycker till och med jag som inte är sådär jätteinsatt i sporten att det är rätt coolt.

Jag lekte ofta med pappas tennisracket på gatan utanför huset när jag var liten. Inte alltid jätteuppskattat då jag vid ett flertal gånger skrapade det mot asfalten som gav dem fina, härliga repor på kanterna. De var perfekta att palla äpplen med i träden då de fungerade superbra som en extra arm och de var även väldigt bra att ställa upp som hinder när jag lekte hästhoppning med tjejkompisarna. Pappa försökte visa vad de faktiskt ska användas till och jag kommer ihåg att jag och lillebror fick en grej som hade en tennisboll fastknuten på en lång elastisk lina så att den snällt studsade tillbaka. Vår hund Fanny sprang för glatta livet efter den där bollen. Till slut gav hon upp den galna jakten.

Mamma berättade en väldigt rolig historia för ett tag sedan. Precis när hon och pappa träffades så insåg hon snabbt att pappa var ett stort fan av just tennis. Och för att verkligen spela sina kort rätt och verka ännu mer intressant så råkade väl mamma kläcka ur sig att även hon hade ett stort intresse för denna bollsport och även var en god tennisspelare. Pappa förstod ju då att han hade hittat drömtjejen. En dag hade pappa en överraskning till mamma, de skulle åka och spela tennis tillsammans. Mamma insåg att det var nu som hennes hemlighet skulle avslöjas. Pappa borde nog den dagen ha bokat båda tennisplanerna som låg jämsides då han fick springa som en tok för att ens försöka sig på att träffa mammas sneda bollar. Trots att han där och då fattade att mamma kanske hade dragit en liten vit lögn så är de fortfarande lyckligt gifta men helt utan ett gemensamt tennisintresse.

Samma sak hände väl egentligen mig när jag var på Rhodos i våras. Jag fick väl för mig att jag var en hejare på just tennis så jag och mina vänner bokade in oss på en tennisträning med en tränare ifrån hotellet. Den stackars tränaren ångrade nog snabbt att han hade tagit på sig den lektionen då han fick springa som en galning efter bollarna. Precis bredvid planen låg en byggarbetsplats och vid ett flertal tillfällen sköt jag iväg bollen in på området så att den försvann. Efter ett tag kom en truck körandes med tre bortskjutna bollar och frågade om jag saknade något, teknik kanske var det rätta svaret. Tränaren slet sitt hår och gav upp redan efter 20 minuter, han undrade om vi inte var intresserade av att testa på vattengympan istället. Haha! Jaja, jag och mamma kanske inte är några tennisproffs direkt, men trots det bristande intresset så var jag ändå helt tagen efter mötet med alla dessa legender i Båstad. Att kliva av scenen och få en high five av Mats Wilander är något man gärna berättar för barnbarnen sen.

 

Hiss: Att få sjunga The winner takes it all för tre vinnare.

Diss: När man inser att det här med tennis inte är ens grej

 

Han är ju gammal tennisspelare och följer alla matcher han får in på sina kanaler hemma på tv:n. När jag nämnde vilka som skulle sitta i publiken var det så att han riktigt jublade. Mats Wilander, Stefan Edberg och Björn Borg var kvällens hedersgäster då Swedish Open firade hela 70 år. Pappa berättade att han i sort sett nästan var släkt med Björn då han faktiskt också är 56:a och hör på detta.. är född på exakt samma BB. Då har man näst intill blodsband menade han på. Eller ja. Skämt åsido så tycker till och med jag som inte är sådär jätteinsatt i sporten att det är rätt coolt.

Jag lekte ofta med pappas tennisracket på gatan utanför huset när jag var liten. Inte alltid jätteuppskattat då jag vid ett flertal gånger skrapade det mot asfalten som gav dem fina, härliga repor på kanterna. De var perfekta att palla äpplen med i träden då de fungerade superbra som en extra arm och de var även väldigt bra att ställa upp som hinder när jag lekte hästhoppning med tjejkompisarna. Pappa försökte visa vad de faktiskt ska användas till och jag kommer ihåg att jag och lillebror fick en grej som hade en tennisboll fastknuten på en lång elastisk lina så att den snällt studsade tillbaka. Vår hund Fanny sprang för glatta livet efter den där bollen. Till slut gav hon upp den galna jakten.

Mamma berättade en väldigt rolig historia för ett tag sedan. Precis när hon och pappa träffades så insåg hon snabbt att pappa var ett stort fan av just tennis. Och för att verkligen spela sina kort rätt och verka ännu mer intressant så råkade väl mamma kläcka ur sig att även hon hade ett stort intresse för denna bollsport och även var en god tennisspelare. Pappa förstod ju då att han hade hittat drömtjejen. En dag hade pappa en överraskning till mamma, de skulle åka och spela tennis tillsammans. Mamma insåg att det var nu som hennes hemlighet skulle avslöjas. Pappa borde nog den dagen ha bokat båda tennisplanerna som låg jämsides då han fick springa som en tok för att ens försöka sig på att träffa mammas sneda bollar. Trots att han där och då fattade att mamma kanske hade dragit en liten vit lögn så är de fortfarande lyckligt gifta men helt utan ett gemensamt tennisintresse.

Samma sak hände väl egentligen mig när jag var på Rhodos i våras. Jag fick väl för mig att jag var en hejare på just tennis så jag och mina vänner bokade in oss på en tennisträning med en tränare ifrån hotellet. Den stackars tränaren ångrade nog snabbt att han hade tagit på sig den lektionen då han fick springa som en galning efter bollarna. Precis bredvid planen låg en byggarbetsplats och vid ett flertal tillfällen sköt jag iväg bollen in på området så att den försvann. Efter ett tag kom en truck körandes med tre bortskjutna bollar och frågade om jag saknade något, teknik kanske var det rätta svaret. Tränaren slet sitt hår och gav upp redan efter 20 minuter, han undrade om vi inte var intresserade av att testa på vattengympan istället. Haha! Jaja, jag och mamma kanske inte är några tennisproffs direkt, men trots det bristande intresset så var jag ändå helt tagen efter mötet med alla dessa legender i Båstad. Att kliva av scenen och få en high five av Mats Wilander är något man gärna berättar för barnbarnen sen.

 

Hiss: Att få sjunga The winner takes it all för tre vinnare.

Diss: När man inser att det här med tennis inte är ens grej

 

  • JOHANNA BEIJBOM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.