07 aug 2017 04:00

07 aug 2017 13:12

Hur görs de där väderprognoserna egentligen?

KRÖNIKA

Meteorolog skulle jag inte vilja vara. Det verkar jättesvårt. Framför allt så här års när folk väderknarkar som mest. Tänk att ha gjort en prognos med strålande sol och så vips kommer det in ett rejält regnväder från ingenstans. Klart folk blir sura då (i dubbel bemärkelse).

Jag gladdes åt att det såg ut att vara riktigt skitväder första veckan efter semestern. Det blir liksom lite lättare att gå tillbaka till jobbet då. Jösses som det skulle regna. Sedan regnade det nästan ingenting på hela veckan. Fint väder kan jag inte säga att det var heller. Det var väl typ svensk sommar i någon konstig skepnad som torkar ut det mesta.

Lördagen den veckan bestämde jag mig för att jag skulle hinna träna en sväng utomhus innan jag skulle till Göteborg och gå på Håkan Hellström. Det skulle ju inte börja regna förrän klockan 14. Jag gav mig ut 11.30. Vad var det första som hände? Jo, det började regna. Jag blev dyngsur.

Det fortsatte att regna och när jag kom till Göteborg var det slagregn från sidan så att mina ljusa jeans såg ut att vara batikfärgade. Efter att ha dränkt mina kängor i en vattenpöl, som såg grund ut, gick vi till Ullevi. Eftersom man inte riktigt vet med vädret så hade jag garderat mig med en regnponcho. Det var tur. Visserligen satt vi under tak, men det blåste, så när den inte skyddade mot regn som kom farande så skyddade den mot blåsten. Dessbättre var det uppehåll under konserten. Ett stort plus.

Dagen därpå skulle det börja regna klockan 17. Så jag gav mig upp på berget klockan 15. Vad var det första som hände? Jo, det blev en repris på gårdagens väder. Regn! Men det var rätt så trevligt ändå. Jag mötte inte många själar i skogen, det fanns gott om hallon och jag hade luvtröja.

Klockan 17 var jag hemma igen. Vad händer då? Jo, det sprack upp. Solen började skina. Det slutade regna. Jag kände mig som den mycket otursförföljde Kalle Anka som cyklar omkring med ett regnmoln över sig.

Jag kollade prognosen igen. Eller prognoserna, man kan ju kolla på flera ställen. Lite senare på kvällen skulle det åska. Så jag väntade på den. Jag gillar när det mullrar lite. Men jag väntade förgäves. Minns jag rätt så blev det fint väder i stället. Både regn och åska uteblev i alla fall.

Det här fick mig att fundera på hur man gör prognoser. Sten, sax, påse? Det är nog bättre att säga som Gösta Ekmans karaktär Papphammar: Sverige får väder! Det är i alla fall sant.

 

Hiss: Riskakor med färskost och ost på. Gott!

Diss: Förkylning!

Jag gladdes åt att det såg ut att vara riktigt skitväder första veckan efter semestern. Det blir liksom lite lättare att gå tillbaka till jobbet då. Jösses som det skulle regna. Sedan regnade det nästan ingenting på hela veckan. Fint väder kan jag inte säga att det var heller. Det var väl typ svensk sommar i någon konstig skepnad som torkar ut det mesta.

Lördagen den veckan bestämde jag mig för att jag skulle hinna träna en sväng utomhus innan jag skulle till Göteborg och gå på Håkan Hellström. Det skulle ju inte börja regna förrän klockan 14. Jag gav mig ut 11.30. Vad var det första som hände? Jo, det började regna. Jag blev dyngsur.

Det fortsatte att regna och när jag kom till Göteborg var det slagregn från sidan så att mina ljusa jeans såg ut att vara batikfärgade. Efter att ha dränkt mina kängor i en vattenpöl, som såg grund ut, gick vi till Ullevi. Eftersom man inte riktigt vet med vädret så hade jag garderat mig med en regnponcho. Det var tur. Visserligen satt vi under tak, men det blåste, så när den inte skyddade mot regn som kom farande så skyddade den mot blåsten. Dessbättre var det uppehåll under konserten. Ett stort plus.

Dagen därpå skulle det börja regna klockan 17. Så jag gav mig upp på berget klockan 15. Vad var det första som hände? Jo, det blev en repris på gårdagens väder. Regn! Men det var rätt så trevligt ändå. Jag mötte inte många själar i skogen, det fanns gott om hallon och jag hade luvtröja.

Klockan 17 var jag hemma igen. Vad händer då? Jo, det sprack upp. Solen började skina. Det slutade regna. Jag kände mig som den mycket otursförföljde Kalle Anka som cyklar omkring med ett regnmoln över sig.

Jag kollade prognosen igen. Eller prognoserna, man kan ju kolla på flera ställen. Lite senare på kvällen skulle det åska. Så jag väntade på den. Jag gillar när det mullrar lite. Men jag väntade förgäves. Minns jag rätt så blev det fint väder i stället. Både regn och åska uteblev i alla fall.

Det här fick mig att fundera på hur man gör prognoser. Sten, sax, påse? Det är nog bättre att säga som Gösta Ekmans karaktär Papphammar: Sverige får väder! Det är i alla fall sant.

 

Hiss: Riskakor med färskost och ost på. Gott!

Diss: Förkylning!

  • PETRA LUNDGREN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.