09 aug 2017 09:00

09 aug 2017 09:00

Nedräkningen har börjat

KRÖNIKA

Nu är det inte långt kvar, närmare bestämt endast tio dagar. Kommer ihåg när man började räkna ner från ett år, då tyckte man att vi skulle behöva vänta en evighet men nu står vi här och nästa vecka blir min bror make till sin Ida.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

När jag var liten var jag gift med både en kille på förskolan och en kille hemma på gatan, sen gifte jag mig med min tjejkompis Maria en gång också så man kan säga att jag är rätt så insatt i allt vad bröllop heter. Eller ja, erfarenheten kanske inte kommer från mina tidigare äktenskap som jag inte ens tror att jag är skild ifrån utan mer från alla vigslar och bröllopsfester som jag har sjungit på genom åren.

När Joakim och Ida berättade att de hade förlovat sig, och att det nu skulle börja planeras bröllop så startade mitt hjärnkontor upp på riktigt och jobbade mer eller mindre dygnet runt. Det blivande brudparet bad mig att vara någon form av bröllopskoordinator som skulle hålla i alla detaljer och framförallt styra upp all musik och underhållning. Jag är en planerare ut i fingerspetsarna och att få chansen att vara med och planera den viktigaste dagen i min bror och Idas liv såg jag som ett riktigt hedersuppdrag.

En vigsel kan gå till på så många olika sätt, jag har varit på både utomhus, kyrkliga, borgerliga, afrikanska, kinesiska och spontana vigslar och alla är helt perfekta på sitt sätt. Inget är rätt eller fel.

Enda gången jag har stått med hakan nere vid knäskålarna var på en utomhusvigsel i Mariestad vid Karlsholme. Jag hade fått en önskan om att sjunga när paret skulle komma inkörandes ifrån sjön i en stor, fin båt. Hela släkten stod samlade och blickade ut över Vänern när brudparet sakta gled in emot stranden samtidigt som min sång strömmade ur högtalarna, hela den scenen var som hämtad ur en Oscarsbelönad kärleksfilm. Och precis som i filmen Titanic så stod bruden och brudgummen tätt ihop i fören. Men plötsligt kliver bruden ett litet steg åt höger och tappar balansen helt och ramlar rakt ner i vattnet. Alla börjar skrika och jag hamnar i någon slags chock men fortsätter ändå att sjunga. Orkestern slutar ju tydligen inte att spela förrän båten sjunkit, nog för att bruden redan var under vattenytan men jag gjorde ändå min plikt. Precis när detta sker så slås en annan låt på i högtalarna och det riktiga brudparet kommer gående bakom alla förtvivlade gäster. De i båten var alltså bara några inhyrda skådespelare. Detta är ett sådant minne som jag aldrig kommer glömma och det var så fruktansvärt roligt gjort. Som tur är så ska Joakim och Ida hålla sig på land. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om hur mycket planering det skulle bli för en enda dag. Det är så oerhört mycket man ska tänka på. Det ska bokas kyrka, präst, fotograf, festlokal, beställas klänningar, kostymer, skor, blommor, det ska fixas något lånat, något gammalt och något nytt. Ja, inte en enda detalj får missas. Jag ser verkligen fram emot denna dag och jag kommer nog också för första gången vara sjukligt nervös inför att sjunga på en vigsel. Hur ska jag klara det utan att tårarna kommer spruta? Det är den enda frågan som är oklar just nu, annars känns det som att allt är i sin ordning och vi är nu redo för bröllop.

 

Hiss: Bröllop, finns det något finare och roligare

Diss: Det finns ingen diss, en sådan här dag betyder allt tur

När jag var liten var jag gift med både en kille på förskolan och en kille hemma på gatan, sen gifte jag mig med min tjejkompis Maria en gång också så man kan säga att jag är rätt så insatt i allt vad bröllop heter. Eller ja, erfarenheten kanske inte kommer från mina tidigare äktenskap som jag inte ens tror att jag är skild ifrån utan mer från alla vigslar och bröllopsfester som jag har sjungit på genom åren.

När Joakim och Ida berättade att de hade förlovat sig, och att det nu skulle börja planeras bröllop så startade mitt hjärnkontor upp på riktigt och jobbade mer eller mindre dygnet runt. Det blivande brudparet bad mig att vara någon form av bröllopskoordinator som skulle hålla i alla detaljer och framförallt styra upp all musik och underhållning. Jag är en planerare ut i fingerspetsarna och att få chansen att vara med och planera den viktigaste dagen i min bror och Idas liv såg jag som ett riktigt hedersuppdrag.

En vigsel kan gå till på så många olika sätt, jag har varit på både utomhus, kyrkliga, borgerliga, afrikanska, kinesiska och spontana vigslar och alla är helt perfekta på sitt sätt. Inget är rätt eller fel.

Enda gången jag har stått med hakan nere vid knäskålarna var på en utomhusvigsel i Mariestad vid Karlsholme. Jag hade fått en önskan om att sjunga när paret skulle komma inkörandes ifrån sjön i en stor, fin båt. Hela släkten stod samlade och blickade ut över Vänern när brudparet sakta gled in emot stranden samtidigt som min sång strömmade ur högtalarna, hela den scenen var som hämtad ur en Oscarsbelönad kärleksfilm. Och precis som i filmen Titanic så stod bruden och brudgummen tätt ihop i fören. Men plötsligt kliver bruden ett litet steg åt höger och tappar balansen helt och ramlar rakt ner i vattnet. Alla börjar skrika och jag hamnar i någon slags chock men fortsätter ändå att sjunga. Orkestern slutar ju tydligen inte att spela förrän båten sjunkit, nog för att bruden redan var under vattenytan men jag gjorde ändå min plikt. Precis när detta sker så slås en annan låt på i högtalarna och det riktiga brudparet kommer gående bakom alla förtvivlade gäster. De i båten var alltså bara några inhyrda skådespelare. Detta är ett sådant minne som jag aldrig kommer glömma och det var så fruktansvärt roligt gjort. Som tur är så ska Joakim och Ida hålla sig på land. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om hur mycket planering det skulle bli för en enda dag. Det är så oerhört mycket man ska tänka på. Det ska bokas kyrka, präst, fotograf, festlokal, beställas klänningar, kostymer, skor, blommor, det ska fixas något lånat, något gammalt och något nytt. Ja, inte en enda detalj får missas. Jag ser verkligen fram emot denna dag och jag kommer nog också för första gången vara sjukligt nervös inför att sjunga på en vigsel. Hur ska jag klara det utan att tårarna kommer spruta? Det är den enda frågan som är oklar just nu, annars känns det som att allt är i sin ordning och vi är nu redo för bröllop.

 

Hiss: Bröllop, finns det något finare och roligare

Diss: Det finns ingen diss, en sådan här dag betyder allt tur

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.