11 aug 2017 06:00

11 aug 2017 06:00

Idrottsredskapet i tjänst igen

KRÖNIKA

Nu har idrottsredskapen hemma fått gå i tjänst igen. Jag talar givetvis om tv-fåtöljen som nyttjades flitigt under sim-VM på långbana. Jag beslöt mig tidigt för att delta och har entusiastiskt representerat mitt land under VM. I och för sig är jag inte säker på vilket land som är mitt, Sverige eller Danmark, det beror ofta på vem som tävlar.

Tv-fåtöljen är väl inte det optimala simredskapet, men lite får man väl stå ut med. Frisim och bröstsim går hyfsat men när jag deltar i ryggsim tar armstöden emot på ett opraktiskt sätt. Fjärilssim är rent hopplöst, jag ramlade ur fåtöljen flera gånger då jag kom i otakt med mig själv.

Annars gick det bra, fast inte för det äktsvenska manliga självförtroendet. Var finns en ny Lars Frölander eller för den delen en ny Gunnar Larsson när man behöver dem? Vi män får istället glädja oss med damerna och hurra för Sarah Sjöström som på ett magiskt sätt simmade in sig i våra hjärtan... igen.

Det där med manligt självförtroende får mig att tänka på den gamle ungraren och sedermera amerikanen Johnny Weissmüller som 1922 slog det magiska världsrekordet och var den förste att simma hundra meter på under en minut.

Under OS 1924 och 1928 tog han sammanlagt fem gulmedaljer och slog under sin karriär ett dussintal världsrekord. När han tog sitt historiska rekord så crawlade han hundra meter på femtioåtta komma sex sekunder och hyllades av en hel värld för denna otroliga bedrift.

Jag undrar hur Johnny Weissmüllers självförtroende hade mått om han hade vetat att han knappt hundra år senare skulle ha förlorat det där loppet med en halv sekund om han hade tävlat mot den kanadensiska simmerskan Kylie Masse.

Och hon simmade ryggsim.

Hans landsman Katie Ledecky hade han i och för sig kunnat hålla jämna steg med i hundra meter, knappt. Men sedan fortsatte hon loppet och simmade sjuhundra meter till och vann åttahundra meter frisim på styvt åtta minuter.

Ja, jag vet att jämförelserna är orättvisa då träningsteknik, simteknik, starter och vändningar har utvecklats oerhört under hundra år och man kan inte jämföra som jag gjort. Gamle Johnny skulle troligen ha nått världseliten även idag om han varit aktiv nu, men det spelar ingen roll.

Det manliga självförtroendet är skört och oavsett omständigheter tål vi män inte tanken på att en kvinna skulle slå oss i en fysisk idrott. Man kan testa genom att säga till vilken manlig idrottare som helst (som har ett rekord) att hans rekord troligen kommer att slås av en kvinna inom de närmaste trettio till femtio åren. Jag är övertygad om att blotta tanken skulle få honom att blekna.

Johnny Weissmüller fick fortsätta att vara manligt självsäker när han bytte badbyxorna till höftskynken och spelade Tarzan i ett dussintal filmer där han skrek konstigt och simmade fort, oftare än i böckerna, när han räddade Jane.

Duktig pojke!

 

Hiss: Nu kan vi slösa vår tid framför tv-n på friidrotts-VM istället.

Diss: Slägga är en gren som är omöjlig att utöva i fåtöljen.

 

Tv-fåtöljen är väl inte det optimala simredskapet, men lite får man väl stå ut med. Frisim och bröstsim går hyfsat men när jag deltar i ryggsim tar armstöden emot på ett opraktiskt sätt. Fjärilssim är rent hopplöst, jag ramlade ur fåtöljen flera gånger då jag kom i otakt med mig själv.

Annars gick det bra, fast inte för det äktsvenska manliga självförtroendet. Var finns en ny Lars Frölander eller för den delen en ny Gunnar Larsson när man behöver dem? Vi män får istället glädja oss med damerna och hurra för Sarah Sjöström som på ett magiskt sätt simmade in sig i våra hjärtan... igen.

Det där med manligt självförtroende får mig att tänka på den gamle ungraren och sedermera amerikanen Johnny Weissmüller som 1922 slog det magiska världsrekordet och var den förste att simma hundra meter på under en minut.

Under OS 1924 och 1928 tog han sammanlagt fem gulmedaljer och slog under sin karriär ett dussintal världsrekord. När han tog sitt historiska rekord så crawlade han hundra meter på femtioåtta komma sex sekunder och hyllades av en hel värld för denna otroliga bedrift.

Jag undrar hur Johnny Weissmüllers självförtroende hade mått om han hade vetat att han knappt hundra år senare skulle ha förlorat det där loppet med en halv sekund om han hade tävlat mot den kanadensiska simmerskan Kylie Masse.

Och hon simmade ryggsim.

Hans landsman Katie Ledecky hade han i och för sig kunnat hålla jämna steg med i hundra meter, knappt. Men sedan fortsatte hon loppet och simmade sjuhundra meter till och vann åttahundra meter frisim på styvt åtta minuter.

Ja, jag vet att jämförelserna är orättvisa då träningsteknik, simteknik, starter och vändningar har utvecklats oerhört under hundra år och man kan inte jämföra som jag gjort. Gamle Johnny skulle troligen ha nått världseliten även idag om han varit aktiv nu, men det spelar ingen roll.

Det manliga självförtroendet är skört och oavsett omständigheter tål vi män inte tanken på att en kvinna skulle slå oss i en fysisk idrott. Man kan testa genom att säga till vilken manlig idrottare som helst (som har ett rekord) att hans rekord troligen kommer att slås av en kvinna inom de närmaste trettio till femtio åren. Jag är övertygad om att blotta tanken skulle få honom att blekna.

Johnny Weissmüller fick fortsätta att vara manligt självsäker när han bytte badbyxorna till höftskynken och spelade Tarzan i ett dussintal filmer där han skrek konstigt och simmade fort, oftare än i böckerna, när han räddade Jane.

Duktig pojke!

 

Hiss: Nu kan vi slösa vår tid framför tv-n på friidrotts-VM istället.

Diss: Slägga är en gren som är omöjlig att utöva i fåtöljen.

 

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.