26 aug 2017 04:00

30 aug 2017 15:43

Städarna är matfestivalens största hjältar

KRÖNIKA

Då är det matfestival i Skövde igen och därmed tycker jag att hösten kommit på riktigt. Visserligen kan det bli varma och sköna dagar även i september men tillsammans med skolstarten, de långsamt tidigare mörknande kvällarna och den höga klara luften känns det verkligen som att sommaren tar farväl.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Matfestivalen är rolig. För många en form av hemvändarhelg där gamla klasskompisar återförenas. Många går ner på stan en sväng och det finns musik att lyssna på, mat att äta och helt allmänt bara gå runt och titta på folk och alla aktiviteter som pågår. Kritiken att det är för dyrt för många finns ju kvar, men det finns en hel del gratisaktiviteter som alla är välkomna till.

De som brukar framhävas i dessa sammanhang är givetvis de olika matställena och deras traditionella eller nyskapande delikatesser, liksom vilka artister som arrangörerna fått tag i och lyckats boka.

Jag skulle däremot vilja rikta uppmärksamheten mot dem som fått det höga nöjet att röja upp efter alltihop. Många gånger har jag haft gudstjänst i S:ta Helena kyrka söndagen efter matfestivalen och därmed varit runt Kyrkparken tidigt innan städningen börjat. Jag skulle egentligen önska att fler fick se hur det ser ut.

Att inte ta upp sitt skräp efter sig utan helt enkelt släppa det där en står är ofördelaktigt både för den som har uppdraget att städa upp och för naturen som helhet. För ett tag sen såg jag en insändare i denna tidning som handlade om att förbudsskyltar om att hundar inte får springa omkring och förorena egentligen är onödigt och att det i högre utsträckning är människor som springer runt och förorenar. Det hunden lämnar efter sig ska naturligtvis också plockas upp - vilket de flesta hundägare gör, men hur många tänker egentligen på att en enkel cigarettfimp tar upp till fem år att brytas ner i naturen. Ännu värre är det med plastmuggar som tar femtio år, och tuggummin är en helt egen kategori eftersom de förutom de tjugofem årens nedbrytningstid också är en plåga för den som får någon annans tuggade och smutsiga tuggummi under skon. Länge spreds också en myt att slängda tuggummin kan utgöra fara för fåglar som riskerar att få näbbarna igenklistrade, men fåglar som konsumerar dessa varor lider mer av den förstoppning som kan bli följden.

Många matfestivalarbetare gör mycket bra saker, men de som har till uppgift att hålla ordning är enligt min mening de största hjältarna. I den bästa av världar skulle det inte behövas folk som håller rent efter vuxna människor, men ofta är det ju så att där alkoholen går in går också vettet ut. Jag hoppas att årets matfestival blir en lyckat sådan, utan alltför mycket nedskräpning och skadegörelse, utan tonårsfyllor och allt negativt som kan hända i alkoholens närhet oavsett ålder på den som intar den. En helg som denna blir det tydligt vad människor hungrar efter. Inte bara mat och dryck utan också gemenskap och sammanhang. Skräp som hamnar i själen kan ta längre tid än en plastmugg att brytas ned, så fyll på inte bara med friterade bananer utan också med det som gynnar och stärker själ och hjärta!

 

Hiss: Alla människor som ordnar Matfestival för oss

Diss: Nedskräpning i natur och stad

 

Matfestivalen är rolig. För många en form av hemvändarhelg där gamla klasskompisar återförenas. Många går ner på stan en sväng och det finns musik att lyssna på, mat att äta och helt allmänt bara gå runt och titta på folk och alla aktiviteter som pågår. Kritiken att det är för dyrt för många finns ju kvar, men det finns en hel del gratisaktiviteter som alla är välkomna till.

De som brukar framhävas i dessa sammanhang är givetvis de olika matställena och deras traditionella eller nyskapande delikatesser, liksom vilka artister som arrangörerna fått tag i och lyckats boka.

Jag skulle däremot vilja rikta uppmärksamheten mot dem som fått det höga nöjet att röja upp efter alltihop. Många gånger har jag haft gudstjänst i S:ta Helena kyrka söndagen efter matfestivalen och därmed varit runt Kyrkparken tidigt innan städningen börjat. Jag skulle egentligen önska att fler fick se hur det ser ut.

Att inte ta upp sitt skräp efter sig utan helt enkelt släppa det där en står är ofördelaktigt både för den som har uppdraget att städa upp och för naturen som helhet. För ett tag sen såg jag en insändare i denna tidning som handlade om att förbudsskyltar om att hundar inte får springa omkring och förorena egentligen är onödigt och att det i högre utsträckning är människor som springer runt och förorenar. Det hunden lämnar efter sig ska naturligtvis också plockas upp - vilket de flesta hundägare gör, men hur många tänker egentligen på att en enkel cigarettfimp tar upp till fem år att brytas ner i naturen. Ännu värre är det med plastmuggar som tar femtio år, och tuggummin är en helt egen kategori eftersom de förutom de tjugofem årens nedbrytningstid också är en plåga för den som får någon annans tuggade och smutsiga tuggummi under skon. Länge spreds också en myt att slängda tuggummin kan utgöra fara för fåglar som riskerar att få näbbarna igenklistrade, men fåglar som konsumerar dessa varor lider mer av den förstoppning som kan bli följden.

Många matfestivalarbetare gör mycket bra saker, men de som har till uppgift att hålla ordning är enligt min mening de största hjältarna. I den bästa av världar skulle det inte behövas folk som håller rent efter vuxna människor, men ofta är det ju så att där alkoholen går in går också vettet ut. Jag hoppas att årets matfestival blir en lyckat sådan, utan alltför mycket nedskräpning och skadegörelse, utan tonårsfyllor och allt negativt som kan hända i alkoholens närhet oavsett ålder på den som intar den. En helg som denna blir det tydligt vad människor hungrar efter. Inte bara mat och dryck utan också gemenskap och sammanhang. Skräp som hamnar i själen kan ta längre tid än en plastmugg att brytas ned, så fyll på inte bara med friterade bananer utan också med det som gynnar och stärker själ och hjärta!

 

Hiss: Alla människor som ordnar Matfestival för oss

Diss: Nedskräpning i natur och stad

 

  • KARIN LÅNGSTRÖM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.