04 sep 2017 04:00

04 sep 2017 04:00

Det analoga liksom ramlade över mig

KRÖNIKA

Den här veckan sätter jag mig i skolbänken för att utbilda mig till digital kommunikatör och kanske är det därför som en massa analoga saker ramlat över mig den senaste tiden.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

När en vän muttrade över att hennes video lagt av så hon inte kunde digitalisera ett bildspel med diabilder (!) som var inspelat på videoband (säkert hightech att göra så då), så ryckte jag ut med min videobandspelare som är van vid räddningsaktioner eftersom den faktiskt såg till att en scen på en filminspelning kunde tas, detta så sent som förra året.

Dagen därpå fick jag ett sms från samma hushåll:

– Lånar din video för att kolla Musikbyråns gamla jubileumssändning. Tyvärr är bilden kass, men ljudet bra. Vet du om det går att justera?

Jag har ju jobbat i videobutik i min ungdom så det gick ganska lätt att växla tillbaka hjärnan till den analoga eran.

– Det ska finnas någon knapp på fjärrkontrollen, sa jag.

– Det finns A-track!

– Den är det, tryck på den! sa jag.

Efter lite dividerande om bandet var inspelat på long play (det här är verkligen stenålder för den som inte var med på videotiden) eller ej så löste det sig med så mycket tracking som det bara gick.

I samma veva fick jag en fråga från en annan vän om jag möjligen hade en freestyle att låna ut till en 80-talsfest och det har jag ju säkert en någonstans i gömmorna, för här slängs inget analogt. Exakt var den befinner sig har jag ännu inte lyckats lura ut.

Bäst vore ju att hitta min första freestyle som var röd och bara gick att spela framåt på. Totalt värdelöst om man ville lyssna på samma låt en gång till: Ta ut bandet, vända på det, spola, ta ut bandet, vända på bandet, trycka på play och hoppas att man spolat tillräckligt långt (vilket man sällan gjort). Dessutom svajade musiken när jag gick så jag fick sitta still och lyssna. Då faller ju hela grejen med en freestyle.

När jag ändå var så insnöad på allt analogt så slängde jag på en vinyl med lite hemtrevligt knaster och tittade i min analoga litteratur till min digitala kurs. Och tyckte att det sistnämnda var en smula lustigt!

 

Hiss: Hösten! Nu är den här enligt almanackan. Äntligen säger höstbarnet!

Diss: Dåliga hår-dagar, alltså önska er inte självlockigt!

När en vän muttrade över att hennes video lagt av så hon inte kunde digitalisera ett bildspel med diabilder (!) som var inspelat på videoband (säkert hightech att göra så då), så ryckte jag ut med min videobandspelare som är van vid räddningsaktioner eftersom den faktiskt såg till att en scen på en filminspelning kunde tas, detta så sent som förra året.

Dagen därpå fick jag ett sms från samma hushåll:

– Lånar din video för att kolla Musikbyråns gamla jubileumssändning. Tyvärr är bilden kass, men ljudet bra. Vet du om det går att justera?

Jag har ju jobbat i videobutik i min ungdom så det gick ganska lätt att växla tillbaka hjärnan till den analoga eran.

– Det ska finnas någon knapp på fjärrkontrollen, sa jag.

– Det finns A-track!

– Den är det, tryck på den! sa jag.

Efter lite dividerande om bandet var inspelat på long play (det här är verkligen stenålder för den som inte var med på videotiden) eller ej så löste det sig med så mycket tracking som det bara gick.

I samma veva fick jag en fråga från en annan vän om jag möjligen hade en freestyle att låna ut till en 80-talsfest och det har jag ju säkert en någonstans i gömmorna, för här slängs inget analogt. Exakt var den befinner sig har jag ännu inte lyckats lura ut.

Bäst vore ju att hitta min första freestyle som var röd och bara gick att spela framåt på. Totalt värdelöst om man ville lyssna på samma låt en gång till: Ta ut bandet, vända på det, spola, ta ut bandet, vända på bandet, trycka på play och hoppas att man spolat tillräckligt långt (vilket man sällan gjort). Dessutom svajade musiken när jag gick så jag fick sitta still och lyssna. Då faller ju hela grejen med en freestyle.

När jag ändå var så insnöad på allt analogt så slängde jag på en vinyl med lite hemtrevligt knaster och tittade i min analoga litteratur till min digitala kurs. Och tyckte att det sistnämnda var en smula lustigt!

 

Hiss: Hösten! Nu är den här enligt almanackan. Äntligen säger höstbarnet!

Diss: Dåliga hår-dagar, alltså önska er inte självlockigt!

  • PETRA LUNDGREN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.