08 sep 2017 04:00

08 sep 2017 04:00

Det var en härlig stund där i Bulgarien

KRÖNIKA: FLEMMING MOURITSEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Helgen som var bjöd på en... eller snarare två härliga stunder. Ja, nu var helgen som sådan tämligen trevlig rakt igenom, men det var två korta ögonblick som jag kommer att bära med mig i minnet nu när hösten knackar på dörren och vill bli insläppt.

Teatersällskapet som jag är med i repeterade på Madicken hela helgen. Det närmar sig nu, för i oktober skall vi spela föreställningen på stadsteatern och det är mycket som skall falla på plats innan dess. Men om man repeterar hela dagen så måste man få en paus ibland och på lunchrasten i lördags köpte jag mig lite snabbmat som jag tog med till en av bänkarna på Hertig Johans torg.


Där satt jag sedan i solskenet och njöt av att bli mätt, men ännu mer av att solen sken som på den värsta högsommardagen. Jag lutade mig bakåt flera gånger, slöt ögonen och kände in omgivningen enbart med känsel och hörsel och hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att jag satt på en bänk på ett litet torg i någon pittoresk sydeuropeisk by.

Det var fullständigt underbart och det var med ett visst mått av ovilja som jag sedan öppnade ögonen och konstaterade att jag satt kvar i Skövde. Men känslan stannade kvar i kroppen ett tag till och sålunda stärkt reste jag mig slutligen och återvände till repetitionen.

Dagen efter, i söndags, blev det åter lunchrast men när jag kom in på snabbmatstället den dagen så ringlade kön sig lång och jag kände direkt att jag inte hade lust att stå i kö. Så jag gick till Rådhuscaféet istället och köpte en stor balja med kaffe som jag bar ut till uteserveringen.

Åter sittande i solen, åter med ögonen slutna for jag långt bort till fjärran land. Var jag hamnade är jag inte säker på men jag tror att det var i något av länderna strax väster om Svarta havet för bakom mig pågick ett samtal på ett språk som jag tror kommer någonstans därifrån.


Vinden blåste lite och det var inte lika varmt som dagen innan, även om solen sken, så jag inbillade mig att jag satt och drack kaffe på någon servering, till exempel Fantazia, nere vid strandpromenaden i Pomorie i Bulgarien (Nej, jag har aldrig varit där, jag hittade stället i Google Earth).

Det var en härlig stund där i Bulgarien och jag njöt för fulla drag av min ytterst korta semesterresa och lyckades till och med föreställa mig ett litet mysigt familjehotell som fästmön och jag bodde på innan jag motvilligt öppnade ögonen, befann mig i Skövde igen och tittade på gråsparvarna som hoppade runt mellan stolarna och borden på serveringen.

När jag gick tillbaka till repetitionen tänkte jag på mina två pytteresor till utlandet under helgen och gladde mig åt att sköna upplevelser ofta bara är en ögonstängning bort. Om man sedan är nöjd med sitt liv och platsen man bor på så är det dessutom helt okej att öppna ögonen igen.

Livet kunde ha varit sämre.

 

Hiss: Att med en entusiastisk grupp av människor repa och spela teater.

Diss: Det blir nog inte så många fler varma solskensdagar i år.

 

Helgen som var bjöd på en... eller snarare två härliga stunder. Ja, nu var helgen som sådan tämligen trevlig rakt igenom, men det var två korta ögonblick som jag kommer att bära med mig i minnet nu när hösten knackar på dörren och vill bli insläppt.

Teatersällskapet som jag är med i repeterade på Madicken hela helgen. Det närmar sig nu, för i oktober skall vi spela föreställningen på stadsteatern och det är mycket som skall falla på plats innan dess. Men om man repeterar hela dagen så måste man få en paus ibland och på lunchrasten i lördags köpte jag mig lite snabbmat som jag tog med till en av bänkarna på Hertig Johans torg.


Där satt jag sedan i solskenet och njöt av att bli mätt, men ännu mer av att solen sken som på den värsta högsommardagen. Jag lutade mig bakåt flera gånger, slöt ögonen och kände in omgivningen enbart med känsel och hörsel och hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att jag satt på en bänk på ett litet torg i någon pittoresk sydeuropeisk by.

Det var fullständigt underbart och det var med ett visst mått av ovilja som jag sedan öppnade ögonen och konstaterade att jag satt kvar i Skövde. Men känslan stannade kvar i kroppen ett tag till och sålunda stärkt reste jag mig slutligen och återvände till repetitionen.

Dagen efter, i söndags, blev det åter lunchrast men när jag kom in på snabbmatstället den dagen så ringlade kön sig lång och jag kände direkt att jag inte hade lust att stå i kö. Så jag gick till Rådhuscaféet istället och köpte en stor balja med kaffe som jag bar ut till uteserveringen.

Åter sittande i solen, åter med ögonen slutna for jag långt bort till fjärran land. Var jag hamnade är jag inte säker på men jag tror att det var i något av länderna strax väster om Svarta havet för bakom mig pågick ett samtal på ett språk som jag tror kommer någonstans därifrån.


Vinden blåste lite och det var inte lika varmt som dagen innan, även om solen sken, så jag inbillade mig att jag satt och drack kaffe på någon servering, till exempel Fantazia, nere vid strandpromenaden i Pomorie i Bulgarien (Nej, jag har aldrig varit där, jag hittade stället i Google Earth).

Det var en härlig stund där i Bulgarien och jag njöt för fulla drag av min ytterst korta semesterresa och lyckades till och med föreställa mig ett litet mysigt familjehotell som fästmön och jag bodde på innan jag motvilligt öppnade ögonen, befann mig i Skövde igen och tittade på gråsparvarna som hoppade runt mellan stolarna och borden på serveringen.

När jag gick tillbaka till repetitionen tänkte jag på mina två pytteresor till utlandet under helgen och gladde mig åt att sköna upplevelser ofta bara är en ögonstängning bort. Om man sedan är nöjd med sitt liv och platsen man bor på så är det dessutom helt okej att öppna ögonen igen.

Livet kunde ha varit sämre.

 

Hiss: Att med en entusiastisk grupp av människor repa och spela teater.

Diss: Det blir nog inte så många fler varma solskensdagar i år.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.