13 sep 2017 04:00

13 sep 2017 16:58

Den efterlängtade dagen då tre blev fyra

KRÖNIKA: JOHANNA BEIJBOM

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Familjen Beijbom har äntligen fått tillökning. Oj då, tänker ni, vilka eller vem har fått en liten bebis? Det är faktiskt ingen tvåbent filur som har tagit sig in i släkten utan en svart liten lurvig en med både svans och fyra tassar. Vi har precis hämtat en ny familjemedlem vid namn Vilton som är en glad blandning mellan raserna golden retriever och labrador.

Sen tidigare har både jag och lillebror varsin hund och mamma och pappa har en egen fin voffsing som nu gärna vill ha lite sällskap. Vi har kollat runt en del och nu äntligen dök han upp.

Tanken var väl att vi enbart skulle åka och kolla på valparna först och främst. Ja men visst, den har man ju hört förut. När man väl kom dit och såg denna lilla goding ligga där endast en vecka gammal så smälte vi ju allihop. Man ville enbart bara ta med honom hem direkt men givetvis fick vi vänta tills han blivit tillräckligt gammal för att få komma till sitt nya hem.


Veckorna dit har vart långa kan jag meddela men vi har hela tiden haft kontakt med uppfödaren som skickat information om hur fint han har ätit och växt till sig så det har underlättat vår längtan.

Äntligen kom dagen då vi skulle få hämta hem lille Vilton och när vi möttes av en tuff liten kille i dörren som inte alls var blyg utan hälsade glatt på oss alla med massvis med pussar så sattes moderskänslorna igång på en sekund. Hur är det möjligt att vara så oerhört söt? Det är näst intill olagligt. Nu är ju detta mina föräldrars hund men jag kan inte riktigt låta bli att hälsa på var och varannan dag. Har nog åkt på lite valpabstinens.

Nu var det ett bra tag sedan vi hade en valp hemma, och det roliga är att man enbart kommer ihåg alla mysiga och gulliga stunder. Det där som är mindre gulligt har man liksom förträngt för längesen. Men tro mig, han har vid olika tillfällen påmint oss om hur det är.

Han är en riktig liten buskille som gärna biter i allt han kommer åt, det kliar givetvis massvis i hans små gaddar och vi byter snabbt ut allt han inte får bita i till sådant som han mer än gärna får sätta tänderna i.


Man kan gå med honom ute hur länge som helst för att få honom att göra sina behov men utan resultat, tills vi kommer in i huset. Fast det är ju egentligen rätt smart om jag får säga det själv, vem vill liksom sätta ner rumpan ute i blött gräs när en varm matta finns att välja på. Hur busig och lurig han än är så tycker jag faktiskt att han är det absolut sötaste som finns och det finns inget som skulle kunna ändra på det. Och när han från ena stunden springer runt, runt som en galning och man frågar sig flera gånger om dagen vad som egentligen försiggår inne i hans lilla huvud till att han från 100 till 0 slänger sig ner på första bästa plats och stensomnar direkt så blir han ju inte mindre söt direkt.

Tänk att dessa små krabater lägger sina liv helt i våra händer, och givetvis ska vi då överösa dem med kärlek och alltid se till att de har det bra. Alltid!

Vi är en riktig hundfamilj vi, och det kommer vi förmodligen alltid att vara. För oss är ett hem utan en hund endast ett tråkigt tomt hus. Men det är ju vi det!

 

Hiss: Glädjen då ens valp sitter för fösta gången på kommando

Diss: De som inte vet hur man behandlar varken människor eller djur

Familjen Beijbom har äntligen fått tillökning. Oj då, tänker ni, vilka eller vem har fått en liten bebis? Det är faktiskt ingen tvåbent filur som har tagit sig in i släkten utan en svart liten lurvig en med både svans och fyra tassar. Vi har precis hämtat en ny familjemedlem vid namn Vilton som är en glad blandning mellan raserna golden retriever och labrador.

Sen tidigare har både jag och lillebror varsin hund och mamma och pappa har en egen fin voffsing som nu gärna vill ha lite sällskap. Vi har kollat runt en del och nu äntligen dök han upp.

Tanken var väl att vi enbart skulle åka och kolla på valparna först och främst. Ja men visst, den har man ju hört förut. När man väl kom dit och såg denna lilla goding ligga där endast en vecka gammal så smälte vi ju allihop. Man ville enbart bara ta med honom hem direkt men givetvis fick vi vänta tills han blivit tillräckligt gammal för att få komma till sitt nya hem.


Veckorna dit har vart långa kan jag meddela men vi har hela tiden haft kontakt med uppfödaren som skickat information om hur fint han har ätit och växt till sig så det har underlättat vår längtan.

Äntligen kom dagen då vi skulle få hämta hem lille Vilton och när vi möttes av en tuff liten kille i dörren som inte alls var blyg utan hälsade glatt på oss alla med massvis med pussar så sattes moderskänslorna igång på en sekund. Hur är det möjligt att vara så oerhört söt? Det är näst intill olagligt. Nu är ju detta mina föräldrars hund men jag kan inte riktigt låta bli att hälsa på var och varannan dag. Har nog åkt på lite valpabstinens.

Nu var det ett bra tag sedan vi hade en valp hemma, och det roliga är att man enbart kommer ihåg alla mysiga och gulliga stunder. Det där som är mindre gulligt har man liksom förträngt för längesen. Men tro mig, han har vid olika tillfällen påmint oss om hur det är.

Han är en riktig liten buskille som gärna biter i allt han kommer åt, det kliar givetvis massvis i hans små gaddar och vi byter snabbt ut allt han inte får bita i till sådant som han mer än gärna får sätta tänderna i.


Man kan gå med honom ute hur länge som helst för att få honom att göra sina behov men utan resultat, tills vi kommer in i huset. Fast det är ju egentligen rätt smart om jag får säga det själv, vem vill liksom sätta ner rumpan ute i blött gräs när en varm matta finns att välja på. Hur busig och lurig han än är så tycker jag faktiskt att han är det absolut sötaste som finns och det finns inget som skulle kunna ändra på det. Och när han från ena stunden springer runt, runt som en galning och man frågar sig flera gånger om dagen vad som egentligen försiggår inne i hans lilla huvud till att han från 100 till 0 slänger sig ner på första bästa plats och stensomnar direkt så blir han ju inte mindre söt direkt.

Tänk att dessa små krabater lägger sina liv helt i våra händer, och givetvis ska vi då överösa dem med kärlek och alltid se till att de har det bra. Alltid!

Vi är en riktig hundfamilj vi, och det kommer vi förmodligen alltid att vara. För oss är ett hem utan en hund endast ett tråkigt tomt hus. Men det är ju vi det!

 

Hiss: Glädjen då ens valp sitter för fösta gången på kommando

Diss: De som inte vet hur man behandlar varken människor eller djur

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.