14 sep 2017 04:00

14 sep 2017 04:00

Regeringens ständiga jakt på nya kassakor

KRÖNIKA: LINUS HELLMAN

Regeringen vill göra det mindre lönsamt för människor att arbeta, de vill göra det mindre lönsamt att spara pengar och de vill göra det mindre lönsamt att vara företagare. Det är i realiteten en förödande politik när vi istället borde stimulera människor till att arbeta, spara och vara driftiga. Tanken om den ständigt expansiva staten som hela tiden tillåts att svälla har vi prövat tidigare i Sverige och vart det leder till visar historien alltför väl.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Nästa vecka presenterar finansminister Magdalena Andersson budgetpropositionen för riksdagen. Det mesta av regeringens satsningar är redan känt. De spenderar rekordsumman 40 miljarder mitt i en brinnande högkonjunktur. Det är inget fel på självförtroendet. Finansministerns tal om tomma lador är nu helt borta och då har ändå Alliansens budget gällt för 2015. Det går onekligen fort i politiken när det kommer till retorik.

Oppositionen har med sina hot om misstroendeförklaringar i alla fall stoppat några av de mest skadliga skatteförslagen. Regeringen ville göra fler människor till höginkomsttagare genom att tvinga fler att betala statlig skatt och de ville höja skatten för företagarna genom att förändra 3:12-reglerna för fåmansföretag. Flygskatten däremot riskerar fortsatt att genomföras om oppositionen inte klarar att stå rycken och fälla förslaget.


Annars är det mesta sig likt. Regeringen fortsätter att höja bidrag och ta ut nya skatter samtidigt som det ska bli mindre lönsamt att spara pengar när de vill försämra villkoren för ISK (Investeringssparkonto). Samtidigt lånar folk som aldrig förr. Det är huvudlöst att inte stimulera till sparande.

Statsminister Stefan Löfven talar om sitt samhällsbygge. Det är i realiteten ett annat namn för att hela tiden bygga ut den offentliga sektorn. Det finns en tendens att kalla varje form av utgiftsökning för en viktig samhällsinvestering. Det är inte hållbart i längden utan varje regering måste prioritera.

Löfven har flera gånger låtit meddela att skattesänkningarnas tid är slut. Istället har logiskt nog skattehöjningarnas tid infunnit sig. För att citera den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt ifrån Almedalen 2010 om den rödgröna rörans perspektiv:

”Man höjer skatten för att man måste, annars kan man inte på något sätt gå och lägga sig på kvällen”.


Höjd skatt är svaret på nästan alla frågor som Socialdemokraterna ställer men en ständigt växande offentlig sektor kan inte hela tiden vara målet för politiken. Sverige har bland det högsta skattetrycket i världen. Skattehöjningar kan inte alltid vara lösningen på alla problem.

Två områden som regeringen verkligen borde satsa på är polisen och försvaret. Det görs förvisso också men det är helt otillräckligt. Regeringen som är gisslan hos Vänsterpartiet har andra prioriteringar. Regeringen har vidare aviserat att man tänker lägga fram det mest socialistiska förslaget sedan löntagarfonderna på 1970-talet när det kommer till vinster i välfärden trots att det finns en stor majoritet emot.

Ekonomi och skatter är centralt i politiken men det mesta handlar om regeringsfrågan i dessa dagar. Den är inte obetydlig men skymmer de stora frågorna som påverkar människors vardag. Alla vet ju dessutom att det inte finns möjligheter till majoritetsregeringar med tre block.


Precis som när det kommer till aktörer inom skådespel är det bra med politiker som kan spela men som inte tenderar att överspela. Maktspelet som ständigt är närvarande börjar vid det här laget bli rätt så enerverande.

Vi har redan sett pjäsen om regeringsfrågan och vet hur den kommer att sluta. Vi behöver inte ett dacapo av valrörelsen 2014 nästa höst och föreställningen om en regering på ständig jakt efter nya kassakor har sedan länge passerat revy.

Nästa vecka presenterar finansminister Magdalena Andersson budgetpropositionen för riksdagen. Det mesta av regeringens satsningar är redan känt. De spenderar rekordsumman 40 miljarder mitt i en brinnande högkonjunktur. Det är inget fel på självförtroendet. Finansministerns tal om tomma lador är nu helt borta och då har ändå Alliansens budget gällt för 2015. Det går onekligen fort i politiken när det kommer till retorik.

Oppositionen har med sina hot om misstroendeförklaringar i alla fall stoppat några av de mest skadliga skatteförslagen. Regeringen ville göra fler människor till höginkomsttagare genom att tvinga fler att betala statlig skatt och de ville höja skatten för företagarna genom att förändra 3:12-reglerna för fåmansföretag. Flygskatten däremot riskerar fortsatt att genomföras om oppositionen inte klarar att stå rycken och fälla förslaget.


Annars är det mesta sig likt. Regeringen fortsätter att höja bidrag och ta ut nya skatter samtidigt som det ska bli mindre lönsamt att spara pengar när de vill försämra villkoren för ISK (Investeringssparkonto). Samtidigt lånar folk som aldrig förr. Det är huvudlöst att inte stimulera till sparande.

Statsminister Stefan Löfven talar om sitt samhällsbygge. Det är i realiteten ett annat namn för att hela tiden bygga ut den offentliga sektorn. Det finns en tendens att kalla varje form av utgiftsökning för en viktig samhällsinvestering. Det är inte hållbart i längden utan varje regering måste prioritera.

Löfven har flera gånger låtit meddela att skattesänkningarnas tid är slut. Istället har logiskt nog skattehöjningarnas tid infunnit sig. För att citera den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt ifrån Almedalen 2010 om den rödgröna rörans perspektiv:

”Man höjer skatten för att man måste, annars kan man inte på något sätt gå och lägga sig på kvällen”.


Höjd skatt är svaret på nästan alla frågor som Socialdemokraterna ställer men en ständigt växande offentlig sektor kan inte hela tiden vara målet för politiken. Sverige har bland det högsta skattetrycket i världen. Skattehöjningar kan inte alltid vara lösningen på alla problem.

Två områden som regeringen verkligen borde satsa på är polisen och försvaret. Det görs förvisso också men det är helt otillräckligt. Regeringen som är gisslan hos Vänsterpartiet har andra prioriteringar. Regeringen har vidare aviserat att man tänker lägga fram det mest socialistiska förslaget sedan löntagarfonderna på 1970-talet när det kommer till vinster i välfärden trots att det finns en stor majoritet emot.

Ekonomi och skatter är centralt i politiken men det mesta handlar om regeringsfrågan i dessa dagar. Den är inte obetydlig men skymmer de stora frågorna som påverkar människors vardag. Alla vet ju dessutom att det inte finns möjligheter till majoritetsregeringar med tre block.


Precis som när det kommer till aktörer inom skådespel är det bra med politiker som kan spela men som inte tenderar att överspela. Maktspelet som ständigt är närvarande börjar vid det här laget bli rätt så enerverande.

Vi har redan sett pjäsen om regeringsfrågan och vet hur den kommer att sluta. Vi behöver inte ett dacapo av valrörelsen 2014 nästa höst och föreställningen om en regering på ständig jakt efter nya kassakor har sedan länge passerat revy.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.