19 sep 2017 04:00

19 sep 2017 04:00

Alla fasar för dagen när allt blir svart

ALF EHN

Tänk om all elektronik slutar fungera, bilarna slutar gå och elen försvinner.

Tänk tanken och inse hur liten människan är och fundera på hur vi skulle reagera.

Nyligen läste jag boken ”Stjärnklart” av Lars Wilderäng. I den beskriver han en mörk framtid. Den inleds med att folks Iphone slutar fungera. Skärmen blir svart, de som drabbas tror att batteriet laddat ur men det hjälper inte att trycka i laddaren.

Det är bara början. Flygplanens olika system slås ut och många kraschar. Bilarnas elektronik börjar krångla. Hisingen och broarna dit fylls av fordon som stannat. Bilverkstäderna försöker laga bilarna, men ingen hittar felet eller vad det beror på. Kollektivtrafiken slutar så småningom att fungera; bussarna och tågen står stilla, utslagna av något som ingen förstår.


Radio, tv och nätet hackar för att till slut gå ned. Att elen snart släcks ställer till det ännu mer för de förvirrade medborgarna, ingen vet vad som händer och varför. Myndigheterna står helt handfallna. Affärerna töms på varor, svartabörshandeln blomstrar och det sämsta i människan lockas fram. Egoism blir en förutsättning för att överleva.

Wilderäng är från Trollhättan, mycket av boken utspelas i västra Sverige. Karlsborg, där det militära förbandet försöker se till att ordningen består, har en stor roll. Tidan finns också med.

Boken fick mig att tänka till. Jag hajade till när bilen misstände. Att den sedan spann lika fint som vanligt hjälpte inte. När min mobil helt plötsligt började dra mycket av batterikapaciteten tänkte jag på boken. En morgon, när jag stod helt ensam vid resecentrum och väntade på en buss, slog det mig att Sverige var på väg att släckas.


Det har inte gått så långt att jag börjat bunkra upp konserver och annan mat som är tacksam att lagra, men visst hajade jag till när jag såg en dam i butiken som hade massor av mineralvatten på flaskor samt flera burkar köttsoppa i sin korg.

Att Wilderängs scenario skulle locka fram det sämsta i människan är givet.

Men vi är inte där ännu, och kommer förhoppningsvis kanske aldrig dit.

Under tiden kanske människan kan bli mer ödmjuk och inte ta allting för givet.

Tänk på det när skärmen på din mobiltelefon blir svart, toapapperet tar slut och du sitter och svär över en långsam internetuppkoppling.

Hiss:

Helgens väder var helt underbart.

Diss:

Vad håller Nordkorea på med?

Tänk om all elektronik slutar fungera, bilarna slutar gå och elen försvinner.

Tänk tanken och inse hur liten människan är och fundera på hur vi skulle reagera.

Nyligen läste jag boken ”Stjärnklart” av Lars Wilderäng. I den beskriver han en mörk framtid. Den inleds med att folks Iphone slutar fungera. Skärmen blir svart, de som drabbas tror att batteriet laddat ur men det hjälper inte att trycka i laddaren.

Det är bara början. Flygplanens olika system slås ut och många kraschar. Bilarnas elektronik börjar krångla. Hisingen och broarna dit fylls av fordon som stannat. Bilverkstäderna försöker laga bilarna, men ingen hittar felet eller vad det beror på. Kollektivtrafiken slutar så småningom att fungera; bussarna och tågen står stilla, utslagna av något som ingen förstår.


Radio, tv och nätet hackar för att till slut gå ned. Att elen snart släcks ställer till det ännu mer för de förvirrade medborgarna, ingen vet vad som händer och varför. Myndigheterna står helt handfallna. Affärerna töms på varor, svartabörshandeln blomstrar och det sämsta i människan lockas fram. Egoism blir en förutsättning för att överleva.

Wilderäng är från Trollhättan, mycket av boken utspelas i västra Sverige. Karlsborg, där det militära förbandet försöker se till att ordningen består, har en stor roll. Tidan finns också med.

Boken fick mig att tänka till. Jag hajade till när bilen misstände. Att den sedan spann lika fint som vanligt hjälpte inte. När min mobil helt plötsligt började dra mycket av batterikapaciteten tänkte jag på boken. En morgon, när jag stod helt ensam vid resecentrum och väntade på en buss, slog det mig att Sverige var på väg att släckas.


Det har inte gått så långt att jag börjat bunkra upp konserver och annan mat som är tacksam att lagra, men visst hajade jag till när jag såg en dam i butiken som hade massor av mineralvatten på flaskor samt flera burkar köttsoppa i sin korg.

Att Wilderängs scenario skulle locka fram det sämsta i människan är givet.

Men vi är inte där ännu, och kommer förhoppningsvis kanske aldrig dit.

Under tiden kanske människan kan bli mer ödmjuk och inte ta allting för givet.

Tänk på det när skärmen på din mobiltelefon blir svart, toapapperet tar slut och du sitter och svär över en långsam internetuppkoppling.

Hiss:

Helgens väder var helt underbart.

Diss:

Vad håller Nordkorea på med?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.