10 okt 2017 06:00

10 okt 2017 06:00

Är ni för eller emot tanter?

Rickard Eriksson

Vad tycker vi om tanter egentligen?
Frågan är neutralt och ärligt ställd. Jag har nämligen svårt att bestämma mig.
Vad säger ni, är ni för eller emot?

De flesta andra åldersgrupperingar har vi ju ganska gemensamma fördomar om, tror jag i alla fall. Ungdomar är som bekant djävulens påfund. Har det begåtts skadegörelse eller något annat mindre brott så vet vi ju direkt. Det där är ju ungdomar som inte har något att göra och bara ställer till sattyg. Som vi säger om och om igen på facebook: VAR ÄR FÖRÄLDRARNA??

Barn som inte är ungdomar, gissningsvis då under fem år kanske, är världens vackraste och snällaste. Återigen, källa: facebook.

Män mellan 20–65 skulle jag säga är en vattendelare. De som inte tillhör gruppen tycker nog, verkligen verkligen med all rätta, att det på många sätt är en vidrig grupp som själutnämnda styr det mesta. De som däremot till hör gruppen tycker i och för sig också att den gruppen styr världen. Men bara för att det är rimligt.

Kvinnor mellan 20–65 så kör vi väl på som vi alltid har gjort. Vi marginaliserar dem och ödslar inte tid på att ha fördomar om dem.

Gubbar över 65? Där vi nog en hel del fördomar men det spelar ingen roll. För de skulle inte kunna bry sig mindre. De kör sitt race.

Så kommer vi då till tanterna. Det är två händelser den senaste tiden som har fått mig att fundera på just tanternas roll i samhället.

I samband med NMR:s demonstration i Göteborg så spreds nyheten med 83-åriga Ingegerd som ilsknade till när hon såg nazisterna och tog sikte mot dem med sin kundvagn. ”Jag är förbannad. Varför ska de komma hit och förstöra? Kostar inte detta? Jag kör rakt på dem. Rakt på dem, sade hon till Dagens ETC”.

En sådan tant älskar man ju fan mer än sin egen familj. Vad ska vi med demokrati till när vi kan ha Ingegerd som enväldig härskare?

Sen har vi då tant nummer två. Hon var med på bussen jag åkte till jobbet härom morgonen. Hon skulle egentligen ha åkt med en buss som går tio minuter tidigare, men den var inställd. Det förstörde tydligen den här tantens liv att hon kom fram tio minuter senare. För hon skällde ut busschauffören, som givetvis inte var ansvarig för det, men gick sedan och satte sig.

På sin plats sade hon sedan högt och tydligt riktat till chauffören: ”Jävla svartskalle. Jag vet att jag inte ska säga så men jag kan inte låta bli”.

Vad ska vi med demokrati till när sådana tanter får rösta?

Så därav min undran. Är tanter härliga krutgummor att se upp till eller insnöade rasister?

Vad tror du buss-tanten, kan det vara så världsomvälvande att det inte går att applicera samma särdrag och egenskaper på alla trots att alla är just tanter?

Som vi säger på facebook: #inteallatanter

De flesta andra åldersgrupperingar har vi ju ganska gemensamma fördomar om, tror jag i alla fall. Ungdomar är som bekant djävulens påfund. Har det begåtts skadegörelse eller något annat mindre brott så vet vi ju direkt. Det där är ju ungdomar som inte har något att göra och bara ställer till sattyg. Som vi säger om och om igen på facebook: VAR ÄR FÖRÄLDRARNA??

Barn som inte är ungdomar, gissningsvis då under fem år kanske, är världens vackraste och snällaste. Återigen, källa: facebook.

Män mellan 20–65 skulle jag säga är en vattendelare. De som inte tillhör gruppen tycker nog, verkligen verkligen med all rätta, att det på många sätt är en vidrig grupp som själutnämnda styr det mesta. De som däremot till hör gruppen tycker i och för sig också att den gruppen styr världen. Men bara för att det är rimligt.

Kvinnor mellan 20–65 så kör vi väl på som vi alltid har gjort. Vi marginaliserar dem och ödslar inte tid på att ha fördomar om dem.

Gubbar över 65? Där vi nog en hel del fördomar men det spelar ingen roll. För de skulle inte kunna bry sig mindre. De kör sitt race.

Så kommer vi då till tanterna. Det är två händelser den senaste tiden som har fått mig att fundera på just tanternas roll i samhället.

I samband med NMR:s demonstration i Göteborg så spreds nyheten med 83-åriga Ingegerd som ilsknade till när hon såg nazisterna och tog sikte mot dem med sin kundvagn. ”Jag är förbannad. Varför ska de komma hit och förstöra? Kostar inte detta? Jag kör rakt på dem. Rakt på dem, sade hon till Dagens ETC”.

En sådan tant älskar man ju fan mer än sin egen familj. Vad ska vi med demokrati till när vi kan ha Ingegerd som enväldig härskare?

Sen har vi då tant nummer två. Hon var med på bussen jag åkte till jobbet härom morgonen. Hon skulle egentligen ha åkt med en buss som går tio minuter tidigare, men den var inställd. Det förstörde tydligen den här tantens liv att hon kom fram tio minuter senare. För hon skällde ut busschauffören, som givetvis inte var ansvarig för det, men gick sedan och satte sig.

På sin plats sade hon sedan högt och tydligt riktat till chauffören: ”Jävla svartskalle. Jag vet att jag inte ska säga så men jag kan inte låta bli”.

Vad ska vi med demokrati till när sådana tanter får rösta?

Så därav min undran. Är tanter härliga krutgummor att se upp till eller insnöade rasister?

Vad tror du buss-tanten, kan det vara så världsomvälvande att det inte går att applicera samma särdrag och egenskaper på alla trots att alla är just tanter?

Som vi säger på facebook: #inteallatanter

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.