13 okt 2017 04:00

13 okt 2017 04:00

Gränslös glädje att värka fram en teaterpjäs

KRÖNIKA: FLEMMING MOURITSEN

Det är onsdag kväll när jag skriver detta. Klockan har passerat elva, jag är trött i kroppen och helt slutkörd i hjärnan. Jag borde verkligen inte sitta och knåpa på en krönika i detta tillstånd. Men tyvärr har jag inget val om jag skall hinna få in texten innan deadline i morgon kväll, det finns helt enkelt inte tid.

Men samtidigt som jag är utmattad är jag också lycklig som en lärka som sjunger ut sin jubelsång högt uppe i en molnfri himmel en strålande sommardag när blommorna slagit.... ja, ni förstår vad jag menar.

Jag skall spela teater igen. Vi i sällskapet har precis spelat igenom vår pjäs på Stadsteatern och nu tre dagar före premiär (en dag när detta publiceras) så känner jag en förtröstan att vi nog har en föreställning som kommer att roa vår publik, barn som vuxna. Och den glädje som det innebär att tillsammans med ett gäng härliga människor värka fram en teaterpjäs är nästan gränslös. Ja, det överträffas troligen bara av glädjen man får när man sedan har en publik framför sig som med skratt och applåder ger oss vår belöning.


Repetition igen torsdag, genrep på fredag, premiär på lördag och ny föreställning på söndag innebär att söndag kväll är nästa gång som jag helt kan slappna av och då lär jag kollapsa framför tv-n och snarka gott, förmodligen drömmande om goda recensioner.

För visst påverkas man av recensioner, vad än alla försöker påskina. Vi vill hemskt gärna att folk skall tycka om det vi gör, även recensenterna och nog lusläser vi tidningarna och lyssnar ivrigt på radion efter premiären. För även om bra recensioner kan påverka biljettförsäljningen på ett trevligt sätt så är vi dessutom inte mer än människor och vår fåfänga och vårt ego mår prima om vi får läsa att vi är bra.

Precis som partiledarna nog läste det mesta som skrevs efter partiledardebatten på tv häromdagen. De är troligen lika känsliga för recensioner som vi. Alla står vi ju på en scen och vill göra bra ifrån oss. Förmodligen blev Moderaternas nye partiledare mest nöjd med recensionerna då han utropades till segrare på flera håll för sina stillsamma arior, medan Miljöpartiets språkrör sades ha spelat över rätt mycket och berörde visst inte publiken på det sätt som han hade hoppats. Han grämer sig nog.


Egentligen gör vi samma sak allihop. Vi står i strålkastarljuset, gör vårt bästa och hoppas att vi duger. Skillnaden är väl att om vi i ett amatörteatersällskap gör bort oss rejält så riskerar det inte att påverka hela landets ekonomi eller säkerhet och det tycker jag är väldigt skönt.

Fästmön och jag höll på att bläddra igenom tv-kanalerna när debatten just skulle till att börja och vi upptäckte att slumpens gudar ordnat det så fint att partiledardebatten började precis samtidigt som underhållningsprogrammet Parlamentet. Efter lite debatt kom vi fram till att vi nog inte skulle märka någon större skillnad på de båda programmen. Så vi tittade på en deckare istället.

 

Hiss: Vi bor i en demokrati. Hurra!

Diss: Alldeles för många får inte uppleva hur det är att bo i en demokrati.

 

Det är onsdag kväll när jag skriver detta. Klockan har passerat elva, jag är trött i kroppen och helt slutkörd i hjärnan. Jag borde verkligen inte sitta och knåpa på en krönika i detta tillstånd. Men tyvärr har jag inget val om jag skall hinna få in texten innan deadline i morgon kväll, det finns helt enkelt inte tid.

Men samtidigt som jag är utmattad är jag också lycklig som en lärka som sjunger ut sin jubelsång högt uppe i en molnfri himmel en strålande sommardag när blommorna slagit.... ja, ni förstår vad jag menar.

Jag skall spela teater igen. Vi i sällskapet har precis spelat igenom vår pjäs på Stadsteatern och nu tre dagar före premiär (en dag när detta publiceras) så känner jag en förtröstan att vi nog har en föreställning som kommer att roa vår publik, barn som vuxna. Och den glädje som det innebär att tillsammans med ett gäng härliga människor värka fram en teaterpjäs är nästan gränslös. Ja, det överträffas troligen bara av glädjen man får när man sedan har en publik framför sig som med skratt och applåder ger oss vår belöning.


Repetition igen torsdag, genrep på fredag, premiär på lördag och ny föreställning på söndag innebär att söndag kväll är nästa gång som jag helt kan slappna av och då lär jag kollapsa framför tv-n och snarka gott, förmodligen drömmande om goda recensioner.

För visst påverkas man av recensioner, vad än alla försöker påskina. Vi vill hemskt gärna att folk skall tycka om det vi gör, även recensenterna och nog lusläser vi tidningarna och lyssnar ivrigt på radion efter premiären. För även om bra recensioner kan påverka biljettförsäljningen på ett trevligt sätt så är vi dessutom inte mer än människor och vår fåfänga och vårt ego mår prima om vi får läsa att vi är bra.

Precis som partiledarna nog läste det mesta som skrevs efter partiledardebatten på tv häromdagen. De är troligen lika känsliga för recensioner som vi. Alla står vi ju på en scen och vill göra bra ifrån oss. Förmodligen blev Moderaternas nye partiledare mest nöjd med recensionerna då han utropades till segrare på flera håll för sina stillsamma arior, medan Miljöpartiets språkrör sades ha spelat över rätt mycket och berörde visst inte publiken på det sätt som han hade hoppats. Han grämer sig nog.


Egentligen gör vi samma sak allihop. Vi står i strålkastarljuset, gör vårt bästa och hoppas att vi duger. Skillnaden är väl att om vi i ett amatörteatersällskap gör bort oss rejält så riskerar det inte att påverka hela landets ekonomi eller säkerhet och det tycker jag är väldigt skönt.

Fästmön och jag höll på att bläddra igenom tv-kanalerna när debatten just skulle till att börja och vi upptäckte att slumpens gudar ordnat det så fint att partiledardebatten började precis samtidigt som underhållningsprogrammet Parlamentet. Efter lite debatt kom vi fram till att vi nog inte skulle märka någon större skillnad på de båda programmen. Så vi tittade på en deckare istället.

 

Hiss: Vi bor i en demokrati. Hurra!

Diss: Alldeles för många får inte uppleva hur det är att bo i en demokrati.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.