11 nov 2015 06:00

11 nov 2015 06:00

Gör ett studiebesök i Tibro!

En del svenska kommuner omger sig med stora kommunikationsavdelningar vars främsta uppgift tycks vara att bara informera på egna villkor. Det kombineras gärna med att man ska leka journalister också. Men det behöver inte vara så märkvärdigt alla gånger.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Låt mig ta ett gott exempel från en grannkommun, nämligen Tibro. För ett antal år sedan var det en hög tjänsteman inom kommunen som plötsligt, efter massor av år, inte ville släppa iväg handlingar inför kommunstyrelsens arbetsutskott till lokal media, det vill säga till SLA:s lokalredaktion. Till viss del kunde vederbörande hänvisa till paragrafer om arbetsmaterial, men detta var högst anmärkningsvärt i en kommun som Tibro. Här hade dessa handlingar delats ut till SLA i decennier.

Det blev ett möte i Tibro. Jag, som då var nyhetschef men framför allt hade ett långvarigt förflutet som lokalredaktör i Tibro, fick åka dit. Dessutom deltog SLA:s dåvarande lokalredaktör.

När vi kom till stadshuset i Tibro mötte vi först den tjänsteman som inte ville släppa handlingarna. Efter några minuter dök Tibros mångårige kommunalråd, folkpartisten Claes Jägevall, upp. Han hälsade först och undrade sedan vad som var problemet, vilket jag förklarade.

Innan tjänstemannen ens hann att öppna munnen vände sig Jägevall direkt till denne och sa ungefär så här:

-Det klart att vi ska fortsätta att skicka ut de här handlingarna till pressen. Det har vi alltid gjort.

Och därmed var den diskussionen avslutad.

Ett annat gott exempel från Tibro är följande:

När jag jobbade min första sommar på SLA i Tibro i början av 1980-talet visade det sig att kommunhuset skulle hålla stängt i två veckor mitt i sommaren. Det gjorde mig en smula orolig för i kommunposten kan man alltid hitta lite intressanta tips att skriva om, extra värdefullt just under semestertider.

Jag protesterade och hävdade att kommunen inte kunde hålla stängt med hänvisning till att det måste vara möjligt för alla samhällsmedborgare att kontrollera inkommande post. Jag ombads att komma tillbaka dagen därpå. På den tiden var det folkpartisten Kennart Erlandsson som styrde i Tibro.

Lösningen blev lite udda. Kommunens vaktmästare skulle vara i tjänst och hämta posten varje dag och lägga den i en hög. Dock skulle vaktmästaren inte öppna posten utan det fick jag göra själv. Så kom det sig att SLA:s lokalredaktör under två veckor en sommar sprättade Tibro kommuns inkommande post.

Med detta vill jag säga att en kommun, och andra offentliga arbetsgivare, kan vara lite extra generösa utöver vad lagen föreskriver, även om det sistnämna exemplet möjligen var lite överdrivet.

Numera styrs Tibro kommun av det socialdemokratiska kommunalrådet Rolf Eriksson. Av vad jag har förstått så har han samma inställning till offentlighet som sina företrädare, Tibroandan lever alltså vidare.

Så, ni kommuner som vill ha bra tips på hur man arbetar praktiskt med offentlighet, gör ett studiebesök i Tibro!

Peter Henriksson

Låt mig ta ett gott exempel från en grannkommun, nämligen Tibro. För ett antal år sedan var det en hög tjänsteman inom kommunen som plötsligt, efter massor av år, inte ville släppa iväg handlingar inför kommunstyrelsens arbetsutskott till lokal media, det vill säga till SLA:s lokalredaktion. Till viss del kunde vederbörande hänvisa till paragrafer om arbetsmaterial, men detta var högst anmärkningsvärt i en kommun som Tibro. Här hade dessa handlingar delats ut till SLA i decennier.

Det blev ett möte i Tibro. Jag, som då var nyhetschef men framför allt hade ett långvarigt förflutet som lokalredaktör i Tibro, fick åka dit. Dessutom deltog SLA:s dåvarande lokalredaktör.

När vi kom till stadshuset i Tibro mötte vi först den tjänsteman som inte ville släppa handlingarna. Efter några minuter dök Tibros mångårige kommunalråd, folkpartisten Claes Jägevall, upp. Han hälsade först och undrade sedan vad som var problemet, vilket jag förklarade.

Innan tjänstemannen ens hann att öppna munnen vände sig Jägevall direkt till denne och sa ungefär så här:

-Det klart att vi ska fortsätta att skicka ut de här handlingarna till pressen. Det har vi alltid gjort.

Och därmed var den diskussionen avslutad.

Ett annat gott exempel från Tibro är följande:

När jag jobbade min första sommar på SLA i Tibro i början av 1980-talet visade det sig att kommunhuset skulle hålla stängt i två veckor mitt i sommaren. Det gjorde mig en smula orolig för i kommunposten kan man alltid hitta lite intressanta tips att skriva om, extra värdefullt just under semestertider.

Jag protesterade och hävdade att kommunen inte kunde hålla stängt med hänvisning till att det måste vara möjligt för alla samhällsmedborgare att kontrollera inkommande post. Jag ombads att komma tillbaka dagen därpå. På den tiden var det folkpartisten Kennart Erlandsson som styrde i Tibro.

Lösningen blev lite udda. Kommunens vaktmästare skulle vara i tjänst och hämta posten varje dag och lägga den i en hög. Dock skulle vaktmästaren inte öppna posten utan det fick jag göra själv. Så kom det sig att SLA:s lokalredaktör under två veckor en sommar sprättade Tibro kommuns inkommande post.

Med detta vill jag säga att en kommun, och andra offentliga arbetsgivare, kan vara lite extra generösa utöver vad lagen föreskriver, även om det sistnämna exemplet möjligen var lite överdrivet.

Numera styrs Tibro kommun av det socialdemokratiska kommunalrådet Rolf Eriksson. Av vad jag har förstått så har han samma inställning till offentlighet som sina företrädare, Tibroandan lever alltså vidare.

Så, ni kommuner som vill ha bra tips på hur man arbetar praktiskt med offentlighet, gör ett studiebesök i Tibro!

Peter Henriksson

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.