09 dec 2015 06:00

09 dec 2015 06:00

Diplomatiska klavertramp

LEDARE

Historien upprepar sig, först som tragedi, sedan som fars, sade en gång Karl Marx. En devis som den svenska regeringen gjort till sin, speciellt Margot Wallström, som nu kritiseras för att ha uttryckt sig anti-israeliskt. Den här gången har hon i riksdagen uttryckt sig på ett sätt som om Israel i dag svarar på terrorattacker med utomrättsliga avrättningar.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Att Wallström inte lärt sig ett finare diplomatiskt handlag är anmärkningsvärt. Hon har lång erfarenhet från både FN och EU. Hur hon kan ha undgått att lära sig att hantera människor från andra länder, kulturer och politiska temperament är närmast en prestation i sig.

Regeringen har dessutom lyckats med konststycket att bidra med ännu en yttre fiende till Israels nationalistiska regering, som leds av Benjamin Netanyahu.

Det glädjer knappast partivännerna i Israels arbetarparti.

Göran Persson gjorde på sin tid kraftiga ansträngningar för att förbättra relationerna med Israel. Persson hävdade att Israel, med sin historia av socialdemokratiskt maktinnehav och traditionen med kibbutzer, en typ av kollektivjordbruk, fångade den demokratiska socialismens anda. Det var också Persson som tog itu med svenska skolbarns okunnighet om Förintelsen.

Regeringen har helt bytt fot från Perssons framgångsrika vänskapsbygge. En god relation med den enda demokratin i Mellanöstern verkar oviktig för Löfven och Wallström. Varför har man annars prioriterat ett erkännande av Palestina framför Västsahara? Västsahara har starkare anspråk på självständighet, men relationen till Marocko har uppenbarligen prioriterats framför stöd till västsaharierna. Israel går däremot att provocera.

När Stefan Löfven sedan ska rädda sin utrikesminister gör han det hela värre genom att säga att knivattackerna mot israeler, utförda av palestinska ungdomar, inte var terrorhandlingar.

Till TT sade Löfven: - Det finns en internationell klassificering när det är, respektive inte är det. Vad jag vet är det inte klassificerat som terrorism.

Vad ska man då kalla ideologiskt motiverade knivdåd från palestinier riktade mot israeler som dessutom ursäktats av Mahmoud Abbas, president för den Palestinska myndigheten?

Löfven tyckte att citatet inte såg ut som han tänkt ”i skrift” och kände sig därför nödgad att själv ringa upp TT för att rätta sig själv. Nu ansåg han bestämt att attackerna visst var terrorism, men inte begångna av medlemmar i en terrorklassad organisation. Sedan försökte han hävda att Wallström inte alls talat om utomrättsliga avrättningar i Israel, vilket hon bevisligen gjort.

Vad hände egentligen med den Margot Wallström som sågs som Socialdemokraternas frälsare?

Det enda hon åstadkommit under sin tid som utrikesminister är att skämma ut Sverige internationellt.

Stefan Löfven är en alldeles för svag statsminister för att kunna lösa problemet. Nästa gång någon frågar om Israel bör Socialdemokraterna komma ihåg att den som trampat i klaveret gör bäst i att stå still.

Henrik Hall/SNB

 

Att Wallström inte lärt sig ett finare diplomatiskt handlag är anmärkningsvärt. Hon har lång erfarenhet från både FN och EU. Hur hon kan ha undgått att lära sig att hantera människor från andra länder, kulturer och politiska temperament är närmast en prestation i sig.

Regeringen har dessutom lyckats med konststycket att bidra med ännu en yttre fiende till Israels nationalistiska regering, som leds av Benjamin Netanyahu.

Det glädjer knappast partivännerna i Israels arbetarparti.

Göran Persson gjorde på sin tid kraftiga ansträngningar för att förbättra relationerna med Israel. Persson hävdade att Israel, med sin historia av socialdemokratiskt maktinnehav och traditionen med kibbutzer, en typ av kollektivjordbruk, fångade den demokratiska socialismens anda. Det var också Persson som tog itu med svenska skolbarns okunnighet om Förintelsen.

Regeringen har helt bytt fot från Perssons framgångsrika vänskapsbygge. En god relation med den enda demokratin i Mellanöstern verkar oviktig för Löfven och Wallström. Varför har man annars prioriterat ett erkännande av Palestina framför Västsahara? Västsahara har starkare anspråk på självständighet, men relationen till Marocko har uppenbarligen prioriterats framför stöd till västsaharierna. Israel går däremot att provocera.

När Stefan Löfven sedan ska rädda sin utrikesminister gör han det hela värre genom att säga att knivattackerna mot israeler, utförda av palestinska ungdomar, inte var terrorhandlingar.

Till TT sade Löfven: - Det finns en internationell klassificering när det är, respektive inte är det. Vad jag vet är det inte klassificerat som terrorism.

Vad ska man då kalla ideologiskt motiverade knivdåd från palestinier riktade mot israeler som dessutom ursäktats av Mahmoud Abbas, president för den Palestinska myndigheten?

Löfven tyckte att citatet inte såg ut som han tänkt ”i skrift” och kände sig därför nödgad att själv ringa upp TT för att rätta sig själv. Nu ansåg han bestämt att attackerna visst var terrorism, men inte begångna av medlemmar i en terrorklassad organisation. Sedan försökte han hävda att Wallström inte alls talat om utomrättsliga avrättningar i Israel, vilket hon bevisligen gjort.

Vad hände egentligen med den Margot Wallström som sågs som Socialdemokraternas frälsare?

Det enda hon åstadkommit under sin tid som utrikesminister är att skämma ut Sverige internationellt.

Stefan Löfven är en alldeles för svag statsminister för att kunna lösa problemet. Nästa gång någon frågar om Israel bör Socialdemokraterna komma ihåg att den som trampat i klaveret gör bäst i att stå still.

Henrik Hall/SNB