12 jan 2016 06:00

12 jan 2016 06:00

Det är inte synd om polisen

LEDARE

Brott. Under festivalveckan We are Stockholm i somras skedde förhållandevis få brott och omhändertaganden enligt polisen. Verkligheten har sedan visat sig vara en annan.

I interna rapporter som Dagens Nyheter tagit del av visar det sig att killgäng ofredade flickor i stor omfattning. Polisen lyckades identifiera ett 50-tal misstänka gärningsmän och under de fem festivaldagarna avlägsnades cirka 200 unga män.

I en av polisens interna promemorior framkom att det handlar om yngre män som gnuggar sig mot småflickor i publikhavet. Peter Ågren, polisens kommenderingschef på festivalen, säger till DN att de utpekade männens utländska ursprung kan ha spelat in i att polisen legat lågt med att ta upp frågan offentligt. ”Vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna”, säger Ågren till tidningen.

Nu lovar polisen att ta reda på vad som verkligen har hänt. Men frågan som nu behöver besvaras är egentligen inte vad som har hänt, utan hur det kunde hända. Hur kommer det sig att Polismyndigheten mörkat brotten? Beror det på att polisen prioriterar gruppen unga utländska män framför unga kvinnor? Knappast. Beror det på att polisen inte anser att sexuella övergrepp på kvinnor bör tas på allvar? Troligtvis inte.

Kanske har polisen valt att vara tyst för att man ansett att man spelar Sverigedemokraterna i händerna om man publicerar den här sortens uppgifter. Men en annan rimlig anledning handlar om att rasiststämpeln används flitigt när någon uttryckt en tanke som skulle kunna likna Sverigedemokraternas åsikter. I diskussioner har åsikter om känsliga ämnen behövt föregås av långa resonemang och avståndstaganden för att förklara sina rena motiv. Många har avstått från att tala om känsliga ämnen av rädslan för att bli stämplade som rasister.

Normen om att inte uttrycka åsikter som kan uppfattas som rasistiska blev för polisen viktigare än att utföra sitt uppdrag. Men det är inte synd om polisen. Det är synd om flickorna som utsatts för brotten. Genom att polisen inte rapporterat om brotten har flickorna förminskats. Det värsta är att brott kanske hade kunnat förhindras om polisen gått ut med signalement och brottsbeskrivning.

I Finland är biträdande polischef Ilkka Koskimäki, trots kritiska frågor från Hufvudstadsbladet, tydlig i sin ståndpunkt om att Finland har drabbats av en ny sorts sexualbrott där kvinnor blir förföljda och antastade. En rimlig önskan är att även svensk polis i fortsättningen ger korrekt information, trots risk för kritik.

Dåden i Köln har lyft på locket på ett fenomen som tidigare mörkats. Nu rapporteras även kvinnor från Malmö ha blivit utsatta för trakasserier under nyårsnatten. Förhoppningsvis kommer inte fler brott att sopas under matten framöver. Den här sortens brottslighet behöver belysas och bekämpas.

Anna Sandström/SNB

I interna rapporter som Dagens Nyheter tagit del av visar det sig att killgäng ofredade flickor i stor omfattning. Polisen lyckades identifiera ett 50-tal misstänka gärningsmän och under de fem festivaldagarna avlägsnades cirka 200 unga män.

I en av polisens interna promemorior framkom att det handlar om yngre män som gnuggar sig mot småflickor i publikhavet. Peter Ågren, polisens kommenderingschef på festivalen, säger till DN att de utpekade männens utländska ursprung kan ha spelat in i att polisen legat lågt med att ta upp frågan offentligt. ”Vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna”, säger Ågren till tidningen.

Nu lovar polisen att ta reda på vad som verkligen har hänt. Men frågan som nu behöver besvaras är egentligen inte vad som har hänt, utan hur det kunde hända. Hur kommer det sig att Polismyndigheten mörkat brotten? Beror det på att polisen prioriterar gruppen unga utländska män framför unga kvinnor? Knappast. Beror det på att polisen inte anser att sexuella övergrepp på kvinnor bör tas på allvar? Troligtvis inte.

Kanske har polisen valt att vara tyst för att man ansett att man spelar Sverigedemokraterna i händerna om man publicerar den här sortens uppgifter. Men en annan rimlig anledning handlar om att rasiststämpeln används flitigt när någon uttryckt en tanke som skulle kunna likna Sverigedemokraternas åsikter. I diskussioner har åsikter om känsliga ämnen behövt föregås av långa resonemang och avståndstaganden för att förklara sina rena motiv. Många har avstått från att tala om känsliga ämnen av rädslan för att bli stämplade som rasister.

Normen om att inte uttrycka åsikter som kan uppfattas som rasistiska blev för polisen viktigare än att utföra sitt uppdrag. Men det är inte synd om polisen. Det är synd om flickorna som utsatts för brotten. Genom att polisen inte rapporterat om brotten har flickorna förminskats. Det värsta är att brott kanske hade kunnat förhindras om polisen gått ut med signalement och brottsbeskrivning.

I Finland är biträdande polischef Ilkka Koskimäki, trots kritiska frågor från Hufvudstadsbladet, tydlig i sin ståndpunkt om att Finland har drabbats av en ny sorts sexualbrott där kvinnor blir förföljda och antastade. En rimlig önskan är att även svensk polis i fortsättningen ger korrekt information, trots risk för kritik.

Dåden i Köln har lyft på locket på ett fenomen som tidigare mörkats. Nu rapporteras även kvinnor från Malmö ha blivit utsatta för trakasserier under nyårsnatten. Förhoppningsvis kommer inte fler brott att sopas under matten framöver. Den här sortens brottslighet behöver belysas och bekämpas.

Anna Sandström/SNB