18 jan 2016 06:00

18 jan 2016 06:00

Nu måste IFK göra rätt

IFK Skövdes risiga ekonomi skördar sina offer. Först valde den assisterande tränaren Joakim Ågren att kliva av. I fredags meddelande ordföranden Sten-Erik Helgesson att han slutar med omedelbar verkan. Oenighet om hur klubben skall ta sig ur krisen anges som skäl.

Frågan är om det stannar vid detta. Eller kommer fler att försvinna?

Att klubbens ordförande som så sent som i början av förra veckan uttalade sig positivt om läget nu väljer att hoppa av är naturligtvis inte bra. Att Helgesson med ett blåvitt hjärta och med bred erfarenhet från chefsjobb inom näringslivet inte vill vara med längre får i alla fall mig att känna oro.

Nu lär det finnas en handlingsplan som jobbas fram av styrelsen och en extern marknadsgrupp bestående av representanter från det lokala näringslivet. Nu måste de detta rätta besluten tas. Det finns inte något utrymme för fler misstag om IFK Skövde Handboll skall leva vidare som en elitklubb. IFK står med ryggen mot vägen, men låt oss vara optimister och tro på en positiv lösning även om jag tycker det känns tungt att ordföranden uppenbarligen inte tror på arbetssättet och väljer att sluta.

IFK Skövdes ekonomiska problem har en rätt lång historia och ändå sedan den senaste SM-finalen 2007 har det känts svajigt. Året efter förlängdes inte tränaren Gunnar Blombäcks kontrakt och han skulle ersättas av Ljubomir Vranjes som valde att stanna i Flensburg och slutade innan han började.

Sedan har det rullat på med sämre resultat och olika satsningar som inte har gett önskvärt resultat. Etablerade spelare fick inte vara kvar där exempelvis Marcus Litborn kickades trots att han hade ett år kvar på sitt kontrakt. Sedan har både Henrik Schneider och Peter Johansson plockats bort trots att det haft gällande kontrakt, vilket inneburit att klubben betalat ut löner till personer som inte är kvar.

Sedan kom storsatsningen med Robert Arrhenius och Jonas Källman som rann ut i sanden och knappast var billig.

Visst, de bästa besluten tas alltid med facit i hand, men när det gäller IFK Skövde har det blivit väl mycket som gått fel.

Nu känns det som om klubben behöver en stabil och trygg ledning. Rent sportsligt tycker jag det känns så med tränaren Patrik Liljestrand som jag verkligen hoppas stannar över en längre tid.

Nu gäller det att skapa en hållbar plan som gör att klubben kan fortsätta vara en klubb på elitnivå. Det håller inte att bara släcka bränder som snart flammar upp igen. Visserligen har konkurrensen hårdnat, men jag vägrar att tro att Skövde med sina drygt 53 000 invånare inte kan hålla ett elitlag på herrsidan i handboll. Här finns ju både kunnande, intresse och kultur för sporten.

Frågan är om det stannar vid detta. Eller kommer fler att försvinna?

Att klubbens ordförande som så sent som i början av förra veckan uttalade sig positivt om läget nu väljer att hoppa av är naturligtvis inte bra. Att Helgesson med ett blåvitt hjärta och med bred erfarenhet från chefsjobb inom näringslivet inte vill vara med längre får i alla fall mig att känna oro.

Nu lär det finnas en handlingsplan som jobbas fram av styrelsen och en extern marknadsgrupp bestående av representanter från det lokala näringslivet. Nu måste de detta rätta besluten tas. Det finns inte något utrymme för fler misstag om IFK Skövde Handboll skall leva vidare som en elitklubb. IFK står med ryggen mot vägen, men låt oss vara optimister och tro på en positiv lösning även om jag tycker det känns tungt att ordföranden uppenbarligen inte tror på arbetssättet och väljer att sluta.

IFK Skövdes ekonomiska problem har en rätt lång historia och ändå sedan den senaste SM-finalen 2007 har det känts svajigt. Året efter förlängdes inte tränaren Gunnar Blombäcks kontrakt och han skulle ersättas av Ljubomir Vranjes som valde att stanna i Flensburg och slutade innan han började.

Sedan har det rullat på med sämre resultat och olika satsningar som inte har gett önskvärt resultat. Etablerade spelare fick inte vara kvar där exempelvis Marcus Litborn kickades trots att han hade ett år kvar på sitt kontrakt. Sedan har både Henrik Schneider och Peter Johansson plockats bort trots att det haft gällande kontrakt, vilket inneburit att klubben betalat ut löner till personer som inte är kvar.

Sedan kom storsatsningen med Robert Arrhenius och Jonas Källman som rann ut i sanden och knappast var billig.

Visst, de bästa besluten tas alltid med facit i hand, men när det gäller IFK Skövde har det blivit väl mycket som gått fel.

Nu känns det som om klubben behöver en stabil och trygg ledning. Rent sportsligt tycker jag det känns så med tränaren Patrik Liljestrand som jag verkligen hoppas stannar över en längre tid.

Nu gäller det att skapa en hållbar plan som gör att klubben kan fortsätta vara en klubb på elitnivå. Det håller inte att bara släcka bränder som snart flammar upp igen. Visserligen har konkurrensen hårdnat, men jag vägrar att tro att Skövde med sina drygt 53 000 invånare inte kan hålla ett elitlag på herrsidan i handboll. Här finns ju både kunnande, intresse och kultur för sporten.