18 feb 2016 06:00

18 feb 2016 06:00

Minska sjukfrånvaron

LEDARE

Sedan år 2010 har sjukfrånvaron ökat med nästan 70 procent.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Samtidigt har utgifterna för sjukförsäkringen ökat med 11 miljarder mellan år 2010 och år 2014. Detta trots att såväl befolkningens hälsa som arbetsmiljön har förbättrats.

I en ny rapport redovisar ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som lyder under finansdepartementet förslag för att få ner sjukskrivningarna. Förslagen handlar om att ge arbetsgivarna större ekonomiskt ansvar, samt att återinföra den bortre tidsgränsen som regeringen tog bort den 1 februari i år.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) säger till TT att hon inte anser att den bortre tidsgränsen borde återinföras eftersom hon menar att den inte inneburit att personer som passerat den yttre gränsen tagit sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Det må vara så att få personer som varit långtidssjukskrivna har tagit sig tillbaka till arbetsmarknaden. Men ingenting blir heller bättre av att den bortre gränsens tagits bort.

En person som varit borta från arbete under en lång period stöter på många problem när den vill ta sig tillbaka i arbete igen. Arbetsuppgifterna kan ha förändrats och det kan vara såväl psykiskt som fysiskt påfrestande att börja arbeta efter en lång tid i hemmet.

För arbetsgivaren innebär det en kostnad när en sjukskriven ska börja arbeta igen, då den inte producerar lika mycket som tidigare. Något hårt uttryckt blir det oftast billigare för arbetsgivaren att anställa någon annan för att utföra arbetet.

ESO föreslår att man ska lägga ett större kostnadsansvar på arbetsgivaren vid sjukfrånvaro. Det innebär att arbetsgivarna kan ta ett större ansvar för att deras anställda inte ska bli sjuka. Men motargumenten väger tyngre. Det är redan svårt för en långtidssjukskriven att komma i arbete. Om arbetsgivaren måste stå för kostnaderna för att personen blir sjuk igen innebär det ytterligare en ekonomisk risk i att anställa någon som varit långvarigt sjuk.

Uppgifter om sjukpenning är offentliga. Det innebär att arbetsgivare kan ta reda på hur mycket sjukfrånvaro en person man planerar att anställa har, vilket innebär att även den som varit sjuk i kortare perioder kan får svårt att få ett nytt arbete. Detta drabbar särskilt kvinnor eftersom kvinnor är sjukskrivna betydligt mer än män. Enligt försäkringskassan får 183 500 kvinnor sjukersättning, jämfört med 124 000 män.

Regeringen satsar på mål om ökad jämställdhet och bättre arbetsmiljö för att färre ska vara sjuka. Men då svenskarnas hälsa blir allt bättre är det inte enbart arbetsgivarna som kan förbättra sjuktalen.

För att göra det enklare för personer som varit sjuka att komma in i arbete borde arbetsgivarens ekonomiska ansvar snarare minska. Stöd för att anställa en person som vill tillbaka i arbete skulle vara ett sätt att minska tröskeln för att komma in i arbete. Bortre gränsen var en rimlig omprövning, men måste kombineras med stöd för att den sjukskrivne ska klara av att arbeta. På det viset kan sjukfrånvaron minska.

 

Anna Sandström/SNB

Samtidigt har utgifterna för sjukförsäkringen ökat med 11 miljarder mellan år 2010 och år 2014. Detta trots att såväl befolkningens hälsa som arbetsmiljön har förbättrats.

I en ny rapport redovisar ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som lyder under finansdepartementet förslag för att få ner sjukskrivningarna. Förslagen handlar om att ge arbetsgivarna större ekonomiskt ansvar, samt att återinföra den bortre tidsgränsen som regeringen tog bort den 1 februari i år.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) säger till TT att hon inte anser att den bortre tidsgränsen borde återinföras eftersom hon menar att den inte inneburit att personer som passerat den yttre gränsen tagit sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Det må vara så att få personer som varit långtidssjukskrivna har tagit sig tillbaka till arbetsmarknaden. Men ingenting blir heller bättre av att den bortre gränsens tagits bort.

En person som varit borta från arbete under en lång period stöter på många problem när den vill ta sig tillbaka i arbete igen. Arbetsuppgifterna kan ha förändrats och det kan vara såväl psykiskt som fysiskt påfrestande att börja arbeta efter en lång tid i hemmet.

För arbetsgivaren innebär det en kostnad när en sjukskriven ska börja arbeta igen, då den inte producerar lika mycket som tidigare. Något hårt uttryckt blir det oftast billigare för arbetsgivaren att anställa någon annan för att utföra arbetet.

ESO föreslår att man ska lägga ett större kostnadsansvar på arbetsgivaren vid sjukfrånvaro. Det innebär att arbetsgivarna kan ta ett större ansvar för att deras anställda inte ska bli sjuka. Men motargumenten väger tyngre. Det är redan svårt för en långtidssjukskriven att komma i arbete. Om arbetsgivaren måste stå för kostnaderna för att personen blir sjuk igen innebär det ytterligare en ekonomisk risk i att anställa någon som varit långvarigt sjuk.

Uppgifter om sjukpenning är offentliga. Det innebär att arbetsgivare kan ta reda på hur mycket sjukfrånvaro en person man planerar att anställa har, vilket innebär att även den som varit sjuk i kortare perioder kan får svårt att få ett nytt arbete. Detta drabbar särskilt kvinnor eftersom kvinnor är sjukskrivna betydligt mer än män. Enligt försäkringskassan får 183 500 kvinnor sjukersättning, jämfört med 124 000 män.

Regeringen satsar på mål om ökad jämställdhet och bättre arbetsmiljö för att färre ska vara sjuka. Men då svenskarnas hälsa blir allt bättre är det inte enbart arbetsgivarna som kan förbättra sjuktalen.

För att göra det enklare för personer som varit sjuka att komma in i arbete borde arbetsgivarens ekonomiska ansvar snarare minska. Stöd för att anställa en person som vill tillbaka i arbete skulle vara ett sätt att minska tröskeln för att komma in i arbete. Bortre gränsen var en rimlig omprövning, men måste kombineras med stöd för att den sjukskrivne ska klara av att arbeta. På det viset kan sjukfrånvaron minska.

 

Anna Sandström/SNB