02 mar 2016 06:00

02 mar 2016 06:00

Regeringens kris blir ny migrationskris

Flyktingströmmarna. Migrationskrisen är långt ifrån hanterad. Med sommaren förväntas flyktingströmmen ta ny fart. Trots att det finns politiskt handlingsutrymme agerar inte regeringen. Förra årets kris riskerar att upprepas.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Rätten till asyl är staters sätt att hjälpa förföljda människor. Men i Sverige har asylinvandringen stundtals motiverats med att vi tjänar pengar på flyende människor. Det är fel.

En rapport från Riksdagens utredningstjänst visar att utrikes födda har en lägre sysselsättningsgrad. Andelen helårsanställda av den totala befolkningen är 69 procent. Bland flyktingar och flyktinganhöriga är andelen helårsanställda efter åtta år i Sverige 25 procent och efter 15 år 34 procent. Det är resultatet av hög invandring av lågutbildade till ett land med höga trösklar till arbetsmarknaden.

Systemet är en otjänst för invandrare och skattebetalare. Invandrarnas utanförskap finansieras av dem med ett arbete. Lågproduktiva jobb är en del av lösningen. De som behövs för att personer med bristande språkkunskaper och låga kvalifikationers ska kunna ta en plats i samhället. Det borde ha genomförts för länge sedan.

Migrationens faktiska problem har inte fått lika mycket uppmärksamhet som oenigheten kring den politiska verklighetsbeskrivningen. Med 177 672 personer boende i Migrationsverkets mottagningssystem blir bristerna påtagliga. Då har inte ens utmaningarna med integrationen börjat.

Migrationskrisen pressar nästan alla myndighetsfunktioner. I Enköpings märks det då kommunen söker sommarstugor för att lösa bostadsfrågan för nyanlända. Karlstads före detta Stadshuset är korttidsboende. Och i Jönköping skenar köerna till Folktandvården på grund av det stora antalet asylsökande, 16 av länets 26 kliniker kan inte ta emot fler patienter för att trycket är så högt.

Ungern och Sverige har enligt Eurostat tagit emot ungefär 18 respektive 17 asylsökande per 1 000 invånare under 2015. Klart fler än de efterföljande länderna Norge, Finland och Tyskland som tagit nästan sex asylsökande per 1 000 invånare. Under 2015 tog Sverige emot 162 000 asylsökande, år 2014 totalt 81 000 och 2013 var antalet 54 000. Även utan hänsyn till belastningarna i mottagningssystemet och misslyckandena i integrationen är utmaningen enorm.

Men istället för att agera käbblar Socialdemokraterna och Miljöpartiet om Migrationsverkets högsta eller lägsta prognossiffra för årets asylmottagning ska gälla. MP vill ta emot volymen 150 000 migranter, Socialdemokraterna 70 000. Utan en tydlig politik för mottagandets utformning och omfattning blir gissningarna från Socialdemokraterna och Miljöpartiet dock inte mer än så. Förra året uppenbarades konsekvenserna av ett stort och oförberett mottagande – det var inte av godo. Regeringens ovilja att ta tag i situationen nu, innan migrationsströmmarna ökar igen på allvar, riskerar att leda till en upprepning av det kaos som inträffade då. Frågan är om regeringen även i år kommer att hänvisa till att det var omöjligt att förutse. Passivitet har ett högt pris.

Edvard Hollertz/SNB

Rätten till asyl är staters sätt att hjälpa förföljda människor. Men i Sverige har asylinvandringen stundtals motiverats med att vi tjänar pengar på flyende människor. Det är fel.

En rapport från Riksdagens utredningstjänst visar att utrikes födda har en lägre sysselsättningsgrad. Andelen helårsanställda av den totala befolkningen är 69 procent. Bland flyktingar och flyktinganhöriga är andelen helårsanställda efter åtta år i Sverige 25 procent och efter 15 år 34 procent. Det är resultatet av hög invandring av lågutbildade till ett land med höga trösklar till arbetsmarknaden.

Systemet är en otjänst för invandrare och skattebetalare. Invandrarnas utanförskap finansieras av dem med ett arbete. Lågproduktiva jobb är en del av lösningen. De som behövs för att personer med bristande språkkunskaper och låga kvalifikationers ska kunna ta en plats i samhället. Det borde ha genomförts för länge sedan.

Migrationens faktiska problem har inte fått lika mycket uppmärksamhet som oenigheten kring den politiska verklighetsbeskrivningen. Med 177 672 personer boende i Migrationsverkets mottagningssystem blir bristerna påtagliga. Då har inte ens utmaningarna med integrationen börjat.

Migrationskrisen pressar nästan alla myndighetsfunktioner. I Enköpings märks det då kommunen söker sommarstugor för att lösa bostadsfrågan för nyanlända. Karlstads före detta Stadshuset är korttidsboende. Och i Jönköping skenar köerna till Folktandvården på grund av det stora antalet asylsökande, 16 av länets 26 kliniker kan inte ta emot fler patienter för att trycket är så högt.

Ungern och Sverige har enligt Eurostat tagit emot ungefär 18 respektive 17 asylsökande per 1 000 invånare under 2015. Klart fler än de efterföljande länderna Norge, Finland och Tyskland som tagit nästan sex asylsökande per 1 000 invånare. Under 2015 tog Sverige emot 162 000 asylsökande, år 2014 totalt 81 000 och 2013 var antalet 54 000. Även utan hänsyn till belastningarna i mottagningssystemet och misslyckandena i integrationen är utmaningen enorm.

Men istället för att agera käbblar Socialdemokraterna och Miljöpartiet om Migrationsverkets högsta eller lägsta prognossiffra för årets asylmottagning ska gälla. MP vill ta emot volymen 150 000 migranter, Socialdemokraterna 70 000. Utan en tydlig politik för mottagandets utformning och omfattning blir gissningarna från Socialdemokraterna och Miljöpartiet dock inte mer än så. Förra året uppenbarades konsekvenserna av ett stort och oförberett mottagande – det var inte av godo. Regeringens ovilja att ta tag i situationen nu, innan migrationsströmmarna ökar igen på allvar, riskerar att leda till en upprepning av det kaos som inträffade då. Frågan är om regeringen även i år kommer att hänvisa till att det var omöjligt att förutse. Passivitet har ett högt pris.

Edvard Hollertz/SNB