18 apr 2016 08:08

18 apr 2016 08:08

Jordnära stjärnglans i Tibro

Det var idrottsgala i Tibro i fredags, eller festival som de hellre vill kalla det. Gärna för mig, även om det var en stjärnglans som man i många kommuner inte är i närheten av.

Jag hade förmånen att intervjua Robin Söderling från scenen i Tibroparken. Det blev ett intressant samtal som gick från segrarna mot Rafael Nadal och Roger Federer i öppna franska mästerskapen till hur det hela en gång började hemma i Tibro.

Intervjun eller samtalet, som jag hellre vill kalla det, tryckte i sin enkelhet på flera viktiga saker.

Söderling hade en bra teori om vad som ligger bakom det faktum att det är så många idrottare från Tibro som etablerat sig på den stora internationella scenen.

Han betonade närheten som är den lilla kommunens styrka och vikten av kunniga och engagerade ledare.

Där träffar Söderling huvudet på spiken. Värdet att växa upp i en trygg hemmiljö är viktigt. Att ha närhet både till skola och till idrotten. Allt finns tillgängligt på en liten yta.

Att gymnasiet i Tibro läggs ner är i grunden ett resultat av det fria skolvalet som i sin grundidé är rätt, men här får det konsekvenser som inte känns bra.

Nu är Skövde berett att ta över crossgymnasiet som har riksintag. Inget fel på det initiativet, men eleverna behöver närheten till sin sport och crossbanan ligger mellan Fagersanna och Tibro. Det hoppas jag verkligen tas med i beräkningen. Det kommer att bli en hel del logistik för att det hela skall flyta på. Man skall dock inte bortse från risken med färre sökanden om det blir för splittrat.

Tibro blir mindre attraktivt utan en gymnasieskola och många känner oro. Inte minst konståkningen som välförtjänt tog hem tre priser på galan i fredags. Joshi Helgesson blev i konkurrens med syrran Viktoria bästa utövare. Isshowen utsågs till bästa arrangemang och Regina Jensen fick tillsammans med Christina Helgesson pris som bästa tränare. Mycket välförtjänta vinnare och här spelar absolut den närhet som Robin Söderling pratade om en betydelse.

Hur som helst en mycket positiv afton där det fanns plats för hyllningar till både stora mästare och de som lägger ner ett stort arbete mer i det tysta. En sund festival där man fick se Joshi Helgesson först komma upp på scenen för att få pris som årets utövare av Robin Söderling för att halvtimmen senare kliva upp på samma scen igen för att hämta en vinst tillsammans med en klubbkamrat för den tipspromenad som genomfördes i samband med minglet innan festivalen började. Joshi såg lika glad ut båda gångerna.

Just den ödmjukheten tror jag förklarar mycket av framgångarna. En jordnära attityd helt enkelt.

Låt oss hoppas att det trots en del orosmoln finns kraft i kommunen att fortsätta på den inslagna vägen. Jag har skrivit det förut och gör det gärna igen: Tibros idrottsliv är fantastiskt.

Jag hade förmånen att intervjua Robin Söderling från scenen i Tibroparken. Det blev ett intressant samtal som gick från segrarna mot Rafael Nadal och Roger Federer i öppna franska mästerskapen till hur det hela en gång började hemma i Tibro.

Intervjun eller samtalet, som jag hellre vill kalla det, tryckte i sin enkelhet på flera viktiga saker.

Söderling hade en bra teori om vad som ligger bakom det faktum att det är så många idrottare från Tibro som etablerat sig på den stora internationella scenen.

Han betonade närheten som är den lilla kommunens styrka och vikten av kunniga och engagerade ledare.

Där träffar Söderling huvudet på spiken. Värdet att växa upp i en trygg hemmiljö är viktigt. Att ha närhet både till skola och till idrotten. Allt finns tillgängligt på en liten yta.

Att gymnasiet i Tibro läggs ner är i grunden ett resultat av det fria skolvalet som i sin grundidé är rätt, men här får det konsekvenser som inte känns bra.

Nu är Skövde berett att ta över crossgymnasiet som har riksintag. Inget fel på det initiativet, men eleverna behöver närheten till sin sport och crossbanan ligger mellan Fagersanna och Tibro. Det hoppas jag verkligen tas med i beräkningen. Det kommer att bli en hel del logistik för att det hela skall flyta på. Man skall dock inte bortse från risken med färre sökanden om det blir för splittrat.

Tibro blir mindre attraktivt utan en gymnasieskola och många känner oro. Inte minst konståkningen som välförtjänt tog hem tre priser på galan i fredags. Joshi Helgesson blev i konkurrens med syrran Viktoria bästa utövare. Isshowen utsågs till bästa arrangemang och Regina Jensen fick tillsammans med Christina Helgesson pris som bästa tränare. Mycket välförtjänta vinnare och här spelar absolut den närhet som Robin Söderling pratade om en betydelse.

Hur som helst en mycket positiv afton där det fanns plats för hyllningar till både stora mästare och de som lägger ner ett stort arbete mer i det tysta. En sund festival där man fick se Joshi Helgesson först komma upp på scenen för att få pris som årets utövare av Robin Söderling för att halvtimmen senare kliva upp på samma scen igen för att hämta en vinst tillsammans med en klubbkamrat för den tipspromenad som genomfördes i samband med minglet innan festivalen började. Joshi såg lika glad ut båda gångerna.

Just den ödmjukheten tror jag förklarar mycket av framgångarna. En jordnära attityd helt enkelt.

Låt oss hoppas att det trots en del orosmoln finns kraft i kommunen att fortsätta på den inslagna vägen. Jag har skrivit det förut och gör det gärna igen: Tibros idrottsliv är fantastiskt.