23 maj 2016 06:00

23 maj 2016 06:00

Giganterna sitter orubbade

LEDARE

Handbollens SM-finaler avgjordes på söndagen. Det gick som väntat: Sävehof vann damfinalen och Kristianstad tog hem guldet på herrsidan.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Så här med facit i hand kan man konstatera att det var helt programenligt. Sävehof har varit i särklass på damsidan länge. Skövde HF lyckades ju slå in en kil i guldepoken 2008, men sedan dess har det sett ut på samma sätt varje år. Det har alltid slutat med guldjubel för Partilles stolta handbollstjejer. Detta trots att de hela tiden har släppt spelare utomlands, imponerande.

På herrsidan har Kristianstad med sin satsning lyft den svenska klubblagshandbollen till högre höjder. Med ett hemmasnitt på runt 5 000 åskådare och ett enormt intresse har de akterseglat övriga klubbar rejält och omsätter idag pengar som övriga klubbar bara kan drömma om.

2009 omsatte de 8 miljoner kronor i år lär det visst landa på närmare 33. Dessutom har ett det egna kapitalet gått från minus till drygt 6 miljoner kronor. Som jämförelse kan nämnas att IFK Skövde har haft stora svårigheter att få ihop en budget på runt 11 miljoner. Snacka om skilda världar.

I Skövde får vi nöja oss med att drömma oss tillbaka. 2008 när SHF vann guldet är juvelen i kronan, men även 2005 och 2007 när Skövde var representerat på såväl herr- som damsidan i SM-finalen är något vi minns med välbehag.

Frågan är när och framförallt om vi kommer att få uppleva det igen?

Kanske kan Skövde HF vara där snart igen. Se bara på förra säsongen när de pressade Sävehof till fem matcher i semifinal.

Satsningen på de egna talangerna känns spännande. Peter Johanson skall ta hand om juniorerna och jobba tillsammans med Magnus Frisk. Att Peter kan handboll och har förmåga att utveckla unga spelare är det ingen tvekan om.

IFK Skövde har också lovande unga spelare på gång, men vägen till toppen för dem är längre och tuffare. Här gäller det först och främst att hitta ett sätt där verksamheten går ihop ekonomiskt och skapa ett stabilt i elitserielag. Viljan finns och jobbet fortgår, men det krävs mycket. Det finns en satsning mot 2020, alltid bra med optimism, även om jag inte gillar det här med årtal. Framgången kommer när laget är tillräckligt bra och verksamheten stabil.

Sedan finns det funderingar på att slopa den gemensamma SM-finaldagen som infördes 2005. En finalserie i bäst av fem är på tapeten för att nå bättre sportligt rättvisa.

Personligen tycker jag att handbollen skall vara rädd om sin finaldag som är en stor fest för hela handbolls-Sverige.

Jag menar att det finns en tjusning att spela en enda final, duger det exempelvis i fotbolls-VM, hockey-VM och handbolls-VM borde det göra det även i svensk klubblagshandboll.

Så här med facit i hand kan man konstatera att det var helt programenligt. Sävehof har varit i särklass på damsidan länge. Skövde HF lyckades ju slå in en kil i guldepoken 2008, men sedan dess har det sett ut på samma sätt varje år. Det har alltid slutat med guldjubel för Partilles stolta handbollstjejer. Detta trots att de hela tiden har släppt spelare utomlands, imponerande.

På herrsidan har Kristianstad med sin satsning lyft den svenska klubblagshandbollen till högre höjder. Med ett hemmasnitt på runt 5 000 åskådare och ett enormt intresse har de akterseglat övriga klubbar rejält och omsätter idag pengar som övriga klubbar bara kan drömma om.

2009 omsatte de 8 miljoner kronor i år lär det visst landa på närmare 33. Dessutom har ett det egna kapitalet gått från minus till drygt 6 miljoner kronor. Som jämförelse kan nämnas att IFK Skövde har haft stora svårigheter att få ihop en budget på runt 11 miljoner. Snacka om skilda världar.

I Skövde får vi nöja oss med att drömma oss tillbaka. 2008 när SHF vann guldet är juvelen i kronan, men även 2005 och 2007 när Skövde var representerat på såväl herr- som damsidan i SM-finalen är något vi minns med välbehag.

Frågan är när och framförallt om vi kommer att få uppleva det igen?

Kanske kan Skövde HF vara där snart igen. Se bara på förra säsongen när de pressade Sävehof till fem matcher i semifinal.

Satsningen på de egna talangerna känns spännande. Peter Johanson skall ta hand om juniorerna och jobba tillsammans med Magnus Frisk. Att Peter kan handboll och har förmåga att utveckla unga spelare är det ingen tvekan om.

IFK Skövde har också lovande unga spelare på gång, men vägen till toppen för dem är längre och tuffare. Här gäller det först och främst att hitta ett sätt där verksamheten går ihop ekonomiskt och skapa ett stabilt i elitserielag. Viljan finns och jobbet fortgår, men det krävs mycket. Det finns en satsning mot 2020, alltid bra med optimism, även om jag inte gillar det här med årtal. Framgången kommer när laget är tillräckligt bra och verksamheten stabil.

Sedan finns det funderingar på att slopa den gemensamma SM-finaldagen som infördes 2005. En finalserie i bäst av fem är på tapeten för att nå bättre sportligt rättvisa.

Personligen tycker jag att handbollen skall vara rädd om sin finaldag som är en stor fest för hela handbolls-Sverige.

Jag menar att det finns en tjusning att spela en enda final, duger det exempelvis i fotbolls-VM, hockey-VM och handbolls-VM borde det göra det även i svensk klubblagshandboll.