01 jun 2016 06:00

01 jun 2016 06:00

Kyrkan på sällskapsresa

LEDARE: Svenska kyrkan

Efter att en person med insyn meddelat Sveriges Radio att det i många av Svenska Kyrkans församlingar ordnas resor utomlands valde Sveriges Radios Ekot granskar att uppmärksamma frågan.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Undersökningen visar att funktionärer i de omkring fyrtio församlingar och pastorat som granskats reste för över 20 miljoner kronor mellan 2010 och 2015. Då har ändå resor som konfirmandresor, körresor och vissa vänortsresor inte ingått i granskningen.

De som rest är anställda inom Svenska Kyrkan och kyrkopolitiker. Församlingarna i Stockholm visade sig ha en särskilt utbredd resekultur. Botkyrka med skral ekonomi får varje år pengar omfördelade till sig av resten av landet men väljer ändå att åka på långväga resor.

Men även andra församlingar runt om i landet har ägnat sig åt det här. Det motiveras ofta med att det är viktigt att lära känna varandra genom att göra roliga saker tillsammans. Resorna domineras sällan av arbete utan är nöjesresor. Bodens pastorat har exempelvis åkt till Berlin för att förbättra vi-känslan. Linköpings S:t Lars har åkt till London för att shoppa och gå på musikal, Mellösa församling reser i stort sett varje år till olika soldestinationer. Södra Vedbo reste till Rom för bland annat sightseeing, vilket också Luleå församling gjorde. Hortlax församling valde att åka till London och besöka kändiskocken Gordon Ramsays restaurang.

Detta är bara ett litet urval av alla resor som skett.

Det som är särskilt beklämmande är att det är medlemmarnas pengar man använder sig av. Att då åka på rena nöjesresor passar sig inte för en medlemsorganisation som Svenska Kyrkan, som allmänt befinner sig i en tid av ekonomisk omställning. Att anordna en studieresa för personalen behöver inte vara fel, det kan vara utbildande samtidigt som det inte behöver kosta mycket. Men problemet med församlingarnas resor är att principen om måttfullhet inte har respekterats. I stället vittnar resorna om ett allmänt slöseri, då församlingarna stått för aktiviteter som Premier League-fotboll, musikaler, medeltidsfäktning och dyra middagar.

Hur Svenska Kyrkans företrädare än argumenterar är det svårt att se att syftet med församlingsresorna skulle ha varit att främja Svenska Kyrkans grundläggande uppdrag. Resorna har heller inte alltid haft ett klart syfte att förbättra kyrkans verksamhet. Att lära känna varandra bättre skulle man kunna göra lika väl på hemmaplan. När exempelvis Solna församling åkte till Rom kostade det mer än vad den samlat in i kollekt under fem års tid.

Svenska Kyrkan är Sveriges största medlemsorganisation. Då är det också viktigt att pengarna som medlemmarna bistår med används efter förnuft. Vi har sett många föreningar som skapat en osund kultur i användningen av andras pengar. Vi har inte glömt fackförbundet Kommunals slöseri. I stället för att verka för medlemmarnas bästa drev förbundet bland annat en lyxrestaurang med kraftig förlust.

Än så länge är inte församlingarnas slöseri av samma kaliber som Kommunals. Man får hoppas att Ekots granskning stoppar den osunda användningen av medlemmarnas pengar innan oskicket fått fäste i hela Svenska Kyrkans organisation.

Anna Sandström/SNB

Undersökningen visar att funktionärer i de omkring fyrtio församlingar och pastorat som granskats reste för över 20 miljoner kronor mellan 2010 och 2015. Då har ändå resor som konfirmandresor, körresor och vissa vänortsresor inte ingått i granskningen.

De som rest är anställda inom Svenska Kyrkan och kyrkopolitiker. Församlingarna i Stockholm visade sig ha en särskilt utbredd resekultur. Botkyrka med skral ekonomi får varje år pengar omfördelade till sig av resten av landet men väljer ändå att åka på långväga resor.

Men även andra församlingar runt om i landet har ägnat sig åt det här. Det motiveras ofta med att det är viktigt att lära känna varandra genom att göra roliga saker tillsammans. Resorna domineras sällan av arbete utan är nöjesresor. Bodens pastorat har exempelvis åkt till Berlin för att förbättra vi-känslan. Linköpings S:t Lars har åkt till London för att shoppa och gå på musikal, Mellösa församling reser i stort sett varje år till olika soldestinationer. Södra Vedbo reste till Rom för bland annat sightseeing, vilket också Luleå församling gjorde. Hortlax församling valde att åka till London och besöka kändiskocken Gordon Ramsays restaurang.

Detta är bara ett litet urval av alla resor som skett.

Det som är särskilt beklämmande är att det är medlemmarnas pengar man använder sig av. Att då åka på rena nöjesresor passar sig inte för en medlemsorganisation som Svenska Kyrkan, som allmänt befinner sig i en tid av ekonomisk omställning. Att anordna en studieresa för personalen behöver inte vara fel, det kan vara utbildande samtidigt som det inte behöver kosta mycket. Men problemet med församlingarnas resor är att principen om måttfullhet inte har respekterats. I stället vittnar resorna om ett allmänt slöseri, då församlingarna stått för aktiviteter som Premier League-fotboll, musikaler, medeltidsfäktning och dyra middagar.

Hur Svenska Kyrkans företrädare än argumenterar är det svårt att se att syftet med församlingsresorna skulle ha varit att främja Svenska Kyrkans grundläggande uppdrag. Resorna har heller inte alltid haft ett klart syfte att förbättra kyrkans verksamhet. Att lära känna varandra bättre skulle man kunna göra lika väl på hemmaplan. När exempelvis Solna församling åkte till Rom kostade det mer än vad den samlat in i kollekt under fem års tid.

Svenska Kyrkan är Sveriges största medlemsorganisation. Då är det också viktigt att pengarna som medlemmarna bistår med används efter förnuft. Vi har sett många föreningar som skapat en osund kultur i användningen av andras pengar. Vi har inte glömt fackförbundet Kommunals slöseri. I stället för att verka för medlemmarnas bästa drev förbundet bland annat en lyxrestaurang med kraftig förlust.

Än så länge är inte församlingarnas slöseri av samma kaliber som Kommunals. Man får hoppas att Ekots granskning stoppar den osunda användningen av medlemmarnas pengar innan oskicket fått fäste i hela Svenska Kyrkans organisation.

Anna Sandström/SNB