20 jun 2016 06:00

20 jun 2016 06:00

Svensk fotboll mer än Zlatan

Fotbolls-EM rullar på med full kraft med tre ibland två tv-sända matcher om dagen. En ren bedövning för de som inte gillar sport, en månadslång fest för många andra.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Jag har förståelse för att det finns två läger och även jag kan tycka att det ibland blir lite för mycket av det goda när alla matcher tv-sänds.

Hur som helst bjuds det på många högtidsstunder och att Sverige har lyckats kvalificera sig känns naturligtvis bra och ger mästerskapet lite extra krydda för oss blågula.

Att det sedan inte går speciellt bra är i alla fall ingen överraskning för mig.

Vi har ett tämligen anonymt landslag med få spelare som har stora roller i sina klubblag. Jag menar att väldigt många spelare i truppen skulle kunna gå över Hertig Johans torg i Skövde hela dagen utan att bli igenkända.

Det mesta handlar ju om Zlatan som förväntas bära nationen, ta Sverige långt i turneringen och till och med vinna skytteligan. Det sistnämnda kan vi avskriva efter två mållösa matcher och noll skott på mål från det blågula laget.

Omänskliga krav kan tyckas, dock verkar han inte lida så mycket själv. Enligt egen utsago är han större än både Kungen och Volvo...

Kul tycker en del, han skämtar bara, säger andra.

Jag tycker mest att det låter larvigt och är långt ifrån min grundsyn på idrott där laget alltid går före jaget och där hemligheten bakom svenska framgångar i stort sett alltid bygger på hårt jobb, laganda och samarbete.

Zlatan är naturligtvis en bra fotbollsspelare, det har han bevisat med sina framgångar och rekord av olika slag.

Men ibland känns det som om han är Sveriges enda fotbollsspelare och behandlas även så. När Zlatan håller presskonferens är det som om han håller tal till nationen.

Efter oavgjort mot Irland och förlust mot Italien krävs det seger mot Belgien om inte svenskarna får åka hem och fira midsommar och att fotbollsfesten för Sverige tog slut innan den började på riktigt.

Visst hoppas man att det vänder och att det blir vinst och avancemang efter mötet med Belgien. Det behöver fotbollsnationen Sverige som hittills egentligen bara har fått beröm för sina fans. Vi svenskar har blivit hängivna supportrar, något som tog ordentlig fart när Sverige vann VM-brons den magiska sommaren 1994, då solen flödade och det badades i fontäner efter blågula framgångar i USA. Vi vill ju så gärna uppleva det igen, men det känns avlägset även om en enda seger mot Belgien kan ändra på mycket. Det kan svänga fort i sportens underbara värld.

Med eller utan EM, fotbollen är vår överlägset största folkrörelse. Något som exponerades vid helgens Ulvacup på Åbrovallen med omnejd med 204 anmälda lag. Snart invaderas Skövde av ungdomar när drygt 300 lag skall spela Skadevi Cup.

Svensk fotboll är så mycket mer än bara Zlatan Ibrahimovic, glöm aldrig det.

Jag har förståelse för att det finns två läger och även jag kan tycka att det ibland blir lite för mycket av det goda när alla matcher tv-sänds.

Hur som helst bjuds det på många högtidsstunder och att Sverige har lyckats kvalificera sig känns naturligtvis bra och ger mästerskapet lite extra krydda för oss blågula.

Att det sedan inte går speciellt bra är i alla fall ingen överraskning för mig.

Vi har ett tämligen anonymt landslag med få spelare som har stora roller i sina klubblag. Jag menar att väldigt många spelare i truppen skulle kunna gå över Hertig Johans torg i Skövde hela dagen utan att bli igenkända.

Det mesta handlar ju om Zlatan som förväntas bära nationen, ta Sverige långt i turneringen och till och med vinna skytteligan. Det sistnämnda kan vi avskriva efter två mållösa matcher och noll skott på mål från det blågula laget.

Omänskliga krav kan tyckas, dock verkar han inte lida så mycket själv. Enligt egen utsago är han större än både Kungen och Volvo...

Kul tycker en del, han skämtar bara, säger andra.

Jag tycker mest att det låter larvigt och är långt ifrån min grundsyn på idrott där laget alltid går före jaget och där hemligheten bakom svenska framgångar i stort sett alltid bygger på hårt jobb, laganda och samarbete.

Zlatan är naturligtvis en bra fotbollsspelare, det har han bevisat med sina framgångar och rekord av olika slag.

Men ibland känns det som om han är Sveriges enda fotbollsspelare och behandlas även så. När Zlatan håller presskonferens är det som om han håller tal till nationen.

Efter oavgjort mot Irland och förlust mot Italien krävs det seger mot Belgien om inte svenskarna får åka hem och fira midsommar och att fotbollsfesten för Sverige tog slut innan den började på riktigt.

Visst hoppas man att det vänder och att det blir vinst och avancemang efter mötet med Belgien. Det behöver fotbollsnationen Sverige som hittills egentligen bara har fått beröm för sina fans. Vi svenskar har blivit hängivna supportrar, något som tog ordentlig fart när Sverige vann VM-brons den magiska sommaren 1994, då solen flödade och det badades i fontäner efter blågula framgångar i USA. Vi vill ju så gärna uppleva det igen, men det känns avlägset även om en enda seger mot Belgien kan ändra på mycket. Det kan svänga fort i sportens underbara värld.

Med eller utan EM, fotbollen är vår överlägset största folkrörelse. Något som exponerades vid helgens Ulvacup på Åbrovallen med omnejd med 204 anmälda lag. Snart invaderas Skövde av ungdomar när drygt 300 lag skall spela Skadevi Cup.

Svensk fotboll är så mycket mer än bara Zlatan Ibrahimovic, glöm aldrig det.