23 jun 2016 06:00

23 jun 2016 06:00

Polisen kräver resursförstärkning

I en debattartikel i Dagens Nyheter (22/6) ber rikspolischefen Dan Eliasson om mer pengar. De resurser polisen tidigare begärt kommer inte att räcka med tanke på den kriminella utbredningen i många utsatta områden.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Därmed kryper han slutligen till korset efter att under lång tid tonat ned problemen som chef för Polismyndigheten. När han tillträdde som rikspolischef i slutet av 2014 var det annat ljud i skällan. ”Svensk polis har aldrig haft så mycket pengar som nu”, sade en optimistisk Eliasson då.

Att polisen står inför stora prövningar och behöver stärkas har dock varit uppenbart för den allt mer utsatta allmänheten. Förhoppningsvis kan Eliassons vädjan leda till politiska förändringar. Sverige har nämligen bara drygt hälften så många poliser per invånare som snittet för övriga EU-länder. I vissa områden utmanar kriminaliteten kraftfullt polisens våldsmonopol och landsbygden lämnas i sticket på grund av resursbrist.

Eliasson beskriver i sin text själv situationen i de utsatta områdena. Han skildrar en kriminalitet som drabbar de laglydiga hårt, men som sällan ger avtryck i statistiken. Han talar om mord, skottlossningar och öppen narkotikaförsäljning. Han säger att ”det finns inslag av parallella samhällsstrukturer med egen normbildning, ekonomi och rättsskipning”.

Det problematiska läget på många håll i Sverige är resultatet av många års felslut på de migrations-, social- och kriminalpolitiska områdena. Många makthavare har först det senaste året börjat se nyktert på situationen och har nu ett hästjobb framför sig. De mångåriga nedprioriteringarna drabbar nu såväl civilbefolkningen som myndighetspersonal i områdena. Många i utsatta områden känner sig övergivna och problemen upplevs övermäktiga. För att undvika långsiktig eskalering av problematiken behövs förebyggande arbete i form av satsningar på samhällsservice, utbildning och arbete.

Det räcker dock inte med långsiktiga mjuka metoder, utan när kriminella parallellsamhällen hotar samhället får polisen inte använda silkesvantar, utan måste agera kraftfullt. Rikspolischefen och andra makthavares inställning till kriminalitet väcker ofta missnöje, inte minst inom poliskåren. Efter att Eliasson i januari kommenterat mordet av en ung kvinna i SVT skrev en polisinspektör i Göteborg att denne ”förminskar den misstänkte mördarens handlingar på ett så typiskt sätt, så genomsyrande för svensk rättspolitik. Även om det säkerligen finns tragik i gärningsmannens historia så motiverar det inte handlingen, och inte att rikspolischefen sitter i SVT-soffan och ägnar gärningsmannen mer uppmärksamhet än offret” (GT 3/2).

Polisens arbete måste prioriteras rätt. Poliserna behöver lägga mer tid på faktiskt polisarbete än på pappersarbete. Får polisen mer resurser så kan vi, om de hanteras rätt, på sikt komma till bukt med den nu växande problematiken.

Tony Gunnarsson/SNB

Därmed kryper han slutligen till korset efter att under lång tid tonat ned problemen som chef för Polismyndigheten. När han tillträdde som rikspolischef i slutet av 2014 var det annat ljud i skällan. ”Svensk polis har aldrig haft så mycket pengar som nu”, sade en optimistisk Eliasson då.

Att polisen står inför stora prövningar och behöver stärkas har dock varit uppenbart för den allt mer utsatta allmänheten. Förhoppningsvis kan Eliassons vädjan leda till politiska förändringar. Sverige har nämligen bara drygt hälften så många poliser per invånare som snittet för övriga EU-länder. I vissa områden utmanar kriminaliteten kraftfullt polisens våldsmonopol och landsbygden lämnas i sticket på grund av resursbrist.

Eliasson beskriver i sin text själv situationen i de utsatta områdena. Han skildrar en kriminalitet som drabbar de laglydiga hårt, men som sällan ger avtryck i statistiken. Han talar om mord, skottlossningar och öppen narkotikaförsäljning. Han säger att ”det finns inslag av parallella samhällsstrukturer med egen normbildning, ekonomi och rättsskipning”.

Det problematiska läget på många håll i Sverige är resultatet av många års felslut på de migrations-, social- och kriminalpolitiska områdena. Många makthavare har först det senaste året börjat se nyktert på situationen och har nu ett hästjobb framför sig. De mångåriga nedprioriteringarna drabbar nu såväl civilbefolkningen som myndighetspersonal i områdena. Många i utsatta områden känner sig övergivna och problemen upplevs övermäktiga. För att undvika långsiktig eskalering av problematiken behövs förebyggande arbete i form av satsningar på samhällsservice, utbildning och arbete.

Det räcker dock inte med långsiktiga mjuka metoder, utan när kriminella parallellsamhällen hotar samhället får polisen inte använda silkesvantar, utan måste agera kraftfullt. Rikspolischefen och andra makthavares inställning till kriminalitet väcker ofta missnöje, inte minst inom poliskåren. Efter att Eliasson i januari kommenterat mordet av en ung kvinna i SVT skrev en polisinspektör i Göteborg att denne ”förminskar den misstänkte mördarens handlingar på ett så typiskt sätt, så genomsyrande för svensk rättspolitik. Även om det säkerligen finns tragik i gärningsmannens historia så motiverar det inte handlingen, och inte att rikspolischefen sitter i SVT-soffan och ägnar gärningsmannen mer uppmärksamhet än offret” (GT 3/2).

Polisens arbete måste prioriteras rätt. Poliserna behöver lägga mer tid på faktiskt polisarbete än på pappersarbete. Får polisen mer resurser så kan vi, om de hanteras rätt, på sikt komma till bukt med den nu växande problematiken.

Tony Gunnarsson/SNB