13 aug 2016 06:00

13 aug 2016 06:00

Sätt stopp för id-stölderna

LEDARE

Tidigare i år uppmärksammade kreditupplysningsföretaget UC att det anmäls fler stölder av identiteter än cyklar varje år. Jämförelsen är adekvat på flera plan, inte minst därför att båda brotten har haft en väldigt låg uppklarningsgrad.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

En ny Sifo-undersökning visar att 156 000 svenskar fick sin identitet kapad förra året. Det var en ökning med 56 procent sedan 2014 rapporterar Dagens Nyheter (10/8). Kraftiga ökningar av en viss typ av brott indikerar vanligen att det är tämligen riskfritt att begå brottet i fråga samt att det finns möjlighet att tjäna åtminstone hyfsat med pengar på det. En låg uppklarningsgrad minskar i sin tur de utsattas benägenhet att anmäla brotten vilket ytterligare ökar deras attraktivitet ur brottslingarnas perspektiv.

Id-stölder har inte varit prioriterat av Polisen. Det är ofta svårlösta brott som kräver stundtals avancerad utredning. Men många id-stölder är bara första ledet i en brottskedja som snabbt går vidare till bedrägeri. Stulna identiteter används för att köpa saker på nätet, beställa kreditkort och ta ut lån. Det kan röra sig om stora summor. Andra stulna identiteter används som fasader för att kunna begå andra bedrägeribrott. Flera falska bostadsannonser på de digitala annonsplatserna görs med konton skapade med falska identiteter.

Trots allt detta har Polisen inte bara nedprioriterat identitetsstölderna och bedrägerierna, utan till och med talat om för människor som velat anmäla dem att något brott inte har begåtts. Få av de anmälningar som ändå har tagits emot har lett till åtal. Enbart id-kapningen har heller inte varit ett brott, det blev det först den 1 juli i år.

Att detta har tillåtits bli så vanligt som det är nu, var tredje minut får en svensk sin identitet kapad, är skamligt. Det är ett integritetskränkande brott som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser för den drabbade. Att det har varit i det närmaste riskfritt att ägna sig åt denna typ av brottslighet är ett svek. Det har lett till en epidemi av id-kapningar. När sannolikheten att så allvarliga brott inte klaras upp riskerar det att undergräva tilliten i samhället.

Nu ska några mindre satsningar göras mot identitetsstölderna. Det är emellertid främst i storstadsregionerna. I exempelvis Stockholm kommer runt 30 personer anställas för att arbeta med bedrägeribrott tillsammans med de 80 som redan gör det. Det är mycket i jämförelse med resten av landet, men det räcker inte för att få bukt med problemet.

Polisens nationella bedrägericentrum illustrerar ytterligare hur nedprioriterade id-stölderna är. Det startades 2013 och är tänkt att ha 13 anställda. På grund av resursbrist är det först nu som det är på väg att bli verklighet.

Id-kapningar är dock bara ett av många olika brott som Polisen inte hinner med, som får stå åt sidan eftersom resurserna inte räcker till. Det måste vara uppenbart, även för regeringen, att Polisen behöver ett ordentligt tillskott.

Daniel Persson/SNB

En ny Sifo-undersökning visar att 156 000 svenskar fick sin identitet kapad förra året. Det var en ökning med 56 procent sedan 2014 rapporterar Dagens Nyheter (10/8). Kraftiga ökningar av en viss typ av brott indikerar vanligen att det är tämligen riskfritt att begå brottet i fråga samt att det finns möjlighet att tjäna åtminstone hyfsat med pengar på det. En låg uppklarningsgrad minskar i sin tur de utsattas benägenhet att anmäla brotten vilket ytterligare ökar deras attraktivitet ur brottslingarnas perspektiv.

Id-stölder har inte varit prioriterat av Polisen. Det är ofta svårlösta brott som kräver stundtals avancerad utredning. Men många id-stölder är bara första ledet i en brottskedja som snabbt går vidare till bedrägeri. Stulna identiteter används för att köpa saker på nätet, beställa kreditkort och ta ut lån. Det kan röra sig om stora summor. Andra stulna identiteter används som fasader för att kunna begå andra bedrägeribrott. Flera falska bostadsannonser på de digitala annonsplatserna görs med konton skapade med falska identiteter.

Trots allt detta har Polisen inte bara nedprioriterat identitetsstölderna och bedrägerierna, utan till och med talat om för människor som velat anmäla dem att något brott inte har begåtts. Få av de anmälningar som ändå har tagits emot har lett till åtal. Enbart id-kapningen har heller inte varit ett brott, det blev det först den 1 juli i år.

Att detta har tillåtits bli så vanligt som det är nu, var tredje minut får en svensk sin identitet kapad, är skamligt. Det är ett integritetskränkande brott som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser för den drabbade. Att det har varit i det närmaste riskfritt att ägna sig åt denna typ av brottslighet är ett svek. Det har lett till en epidemi av id-kapningar. När sannolikheten att så allvarliga brott inte klaras upp riskerar det att undergräva tilliten i samhället.

Nu ska några mindre satsningar göras mot identitetsstölderna. Det är emellertid främst i storstadsregionerna. I exempelvis Stockholm kommer runt 30 personer anställas för att arbeta med bedrägeribrott tillsammans med de 80 som redan gör det. Det är mycket i jämförelse med resten av landet, men det räcker inte för att få bukt med problemet.

Polisens nationella bedrägericentrum illustrerar ytterligare hur nedprioriterade id-stölderna är. Det startades 2013 och är tänkt att ha 13 anställda. På grund av resursbrist är det först nu som det är på väg att bli verklighet.

Id-kapningar är dock bara ett av många olika brott som Polisen inte hinner med, som får stå åt sidan eftersom resurserna inte räcker till. Det måste vara uppenbart, även för regeringen, att Polisen behöver ett ordentligt tillskott.

Daniel Persson/SNB