17 aug 2016 06:00

17 aug 2016 06:00

Fossilfrihet inte utan ansvar

LEDARE

Sverige är ett land med unikt goda förutsättningar att minska beroendet av olja. Därför vet man inte om man ska skratta eller gråta när andelen svenskproducerade biodrivmedel på fem år har minskat från en tredjedel till en femtedel.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Trots att förbrukningen av biodrivmedel har mer än fördubblats på samma tid så har inte den svenska produktionen ökat i tillräcklig takt. Den här utvecklingen kan inte tillåtas fortsätta. Givetvis ska vi själva producera så mycket som möjligt av de bränslen som ersätter olja och tillgodogöra oss det förädlingsvärdet i landet.

Enligt en färsk rapport från Energimyndigheten användes biodrivmedel motsvarande 14 000 gigawattimmar förra året. Endast omkring 3 000 av dessa kom från svenska förnyelsebara råvaror.

Samtidigt som politiker av alla färger vill minska oljeberoendet saknas en långsiktigt hållbar skattepolitik som gör det möjligt att investera i ny tillverkningskapacitet. Det är lättare att ställa upp målsättningar så som en fossilfri fordonsflotta till år 2030 än att enas om regler som gör att visionen kan bli verklighet.

De senaste tolv åren har skattereglerna ändrats fem gånger. Nuvarande regering har hunnit med att både höja och sänka skatten på biodrivmedel. Hur ska någon våga satsa pengar i en verksamhet som över en natt kan sänkas av oförståndiga politiker?

Även om vi just nu är inne i en period med exceptionellt låga oljepriser så finns det ändå ett intresse för att investera i biodrivmedel i Sverige. Vi har trots allt en stor potential att så att säga fylla tanken med tallar och granar. Råvaran finns och tekniken blir allt bättre. Ändå är vi beroende av import av en vara vi egentligen skulle vara storexportörer av.

Energimyndigheten räknar med att konsumtionen av biodrivmedel kommer att öka från en andel om 15 procent till 23 fram till år 2018. Nu måste målet vara att skapa förutsättningar för att möta den ökande efterfrågan med svensk produktion.

Menar man allvar med talet om en fossilfri fordonsflotta måste man agera därefter. Skatterna måste minimeras och framförallt måste reglerna låsas fast under en längre tid så att marknadens aktörer vågar investera.

Att öka andelen biodrivmedel från skogen kräver även att Sverige agerar inom EU, där det finns en okunskap om svenskt och finskt skogsbruk. Det finns krafter inom unionen som inte anser att skogsråvara är förnyelsebar.

Synen på skog söderut i EU skiljer sig en hel del åt från den svenska. Exempelvis har miljökommissionären Karmenu Vella (från Malta) deklarerat att unionens skogsägare är giriga och okunniga. Att förnuftet tillåts råda i EU är minst lika viktigt för en fossilfri fordonsflotta som att riksdagspolitikerna tar sig samman.

Att verka för att öka produktionen av biodrivmedel kan inte vara en kontroversiell politisk fråga. Det är dags att ta ansvar för visionen och ta ett blocköverskridande grepp på frågan och samråda med branschen om vilka beslut som behövs för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta till år 2030.

Greger Ekman/SNB

Trots att förbrukningen av biodrivmedel har mer än fördubblats på samma tid så har inte den svenska produktionen ökat i tillräcklig takt. Den här utvecklingen kan inte tillåtas fortsätta. Givetvis ska vi själva producera så mycket som möjligt av de bränslen som ersätter olja och tillgodogöra oss det förädlingsvärdet i landet.

Enligt en färsk rapport från Energimyndigheten användes biodrivmedel motsvarande 14 000 gigawattimmar förra året. Endast omkring 3 000 av dessa kom från svenska förnyelsebara råvaror.

Samtidigt som politiker av alla färger vill minska oljeberoendet saknas en långsiktigt hållbar skattepolitik som gör det möjligt att investera i ny tillverkningskapacitet. Det är lättare att ställa upp målsättningar så som en fossilfri fordonsflotta till år 2030 än att enas om regler som gör att visionen kan bli verklighet.

De senaste tolv åren har skattereglerna ändrats fem gånger. Nuvarande regering har hunnit med att både höja och sänka skatten på biodrivmedel. Hur ska någon våga satsa pengar i en verksamhet som över en natt kan sänkas av oförståndiga politiker?

Även om vi just nu är inne i en period med exceptionellt låga oljepriser så finns det ändå ett intresse för att investera i biodrivmedel i Sverige. Vi har trots allt en stor potential att så att säga fylla tanken med tallar och granar. Råvaran finns och tekniken blir allt bättre. Ändå är vi beroende av import av en vara vi egentligen skulle vara storexportörer av.

Energimyndigheten räknar med att konsumtionen av biodrivmedel kommer att öka från en andel om 15 procent till 23 fram till år 2018. Nu måste målet vara att skapa förutsättningar för att möta den ökande efterfrågan med svensk produktion.

Menar man allvar med talet om en fossilfri fordonsflotta måste man agera därefter. Skatterna måste minimeras och framförallt måste reglerna låsas fast under en längre tid så att marknadens aktörer vågar investera.

Att öka andelen biodrivmedel från skogen kräver även att Sverige agerar inom EU, där det finns en okunskap om svenskt och finskt skogsbruk. Det finns krafter inom unionen som inte anser att skogsråvara är förnyelsebar.

Synen på skog söderut i EU skiljer sig en hel del åt från den svenska. Exempelvis har miljökommissionären Karmenu Vella (från Malta) deklarerat att unionens skogsägare är giriga och okunniga. Att förnuftet tillåts råda i EU är minst lika viktigt för en fossilfri fordonsflotta som att riksdagspolitikerna tar sig samman.

Att verka för att öka produktionen av biodrivmedel kan inte vara en kontroversiell politisk fråga. Det är dags att ta ansvar för visionen och ta ett blocköverskridande grepp på frågan och samråda med branschen om vilka beslut som behövs för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta till år 2030.

Greger Ekman/SNB