07 sep 2016 06:00

07 sep 2016 06:00

Post till sista utpost

En ny statlig utredning öppnar för att det offentliga inte längre ska ha ansvar för postutdelningen i hela landet samt att paketutdelningen och övernattsbefordran bör ses över.

”Förändringar i postutdelningen påverkar förutsättningarna för postservice i framför allt gles- och landsbygd och det finns exempel på hushåll och företag som fått eller kommer att få uppleva direkta försämringar”, skrev utredaren Kristina Jonäng nyligen i DN (31/8).

Fallande brevvolymer och ökad digital kommunikation, tillsammans med ökad konkurrens mellan paketdistributörer motiverar att staten kan ta ett minskat ansvar i framtiden, menar hon. Eftersom andra aktörer inte finner det lönsamt att leverera i glesbefolkade områden kommer dock privatpersoner och företag runt om i landet drabbas hårt av längre leveranstider, högre kostnader och färre utdelningsdagar.

Att Posten, eller PostNord som det statliga bolaget numera heter, fungerar dåligt råder det inga tvivel om. Företaget har själva erkänt att man stundtals struntat i att leverera paket och att de förra året fick in osannolika 100 000 klagomål. Post- och telestyrelsen bedömer att Posten under förra året levererade ”sannolikt det sämsta helårsutfallet på flera årtionden”.

Att Posten nu föreslås ge upp stora delar av sina serviceambitioner kommer slå hårt mot landsbygden. Där avstånden är stora behövs fungerande leveranser som mest. Att avveckla samhällsansvaret för dessa platser vore särskilt skadligt i och med att det där inte finns några andra alternativ, till skillnad från i storstäderna, där konkurrensen är stor.

För att landsbygden ska kunna stå stark måste dess företag ha goda förutsättningar. Dålig bredbandsutbyggnad och höga drivmedelsskatter gör det redan svårt. Skulle dessutom regeringens planerade kilometerskatt och uteblivna postleveranser bli ett faktum vore det dödsstöten på många håll.

Många företagare inom landsbygdens gröna näringar driver sina företag som enskilda firmor och blir även idag ofta utan post. Istället blir de ofta tillfrågade om de inte själva kan åka och hämta sin post flera mil bort. ”Reservdelar som behövs för att inte arbetet ska gå i stå kan redan i dag bli liggande eftersom de bara körs ut till aktiebolag. En kollega här i byn beställde en detalj till en utgödsling som bara blev liggande”, berättade lantbrukaren Arne Lindström nyligen för ATL.

Vidare menar han att de ständiga försämringarna av landsbygdens villkor är som att såga av den gren man sitter på. Upprördheten på landsbygden är inte omotiverad. Att folk som betalar hög skatt inte ens kan ta del av grundläggande samhällsservice ökar känslan av övergivenhet. Utredningens förslag visar på en märklig syn på offentlig service, att de som behöver den som mest ska bli av med den först. Det hela kan inte ses som något annat än en statlig kapitulation angående målet om att hela Sverige ska leva. Ska Sverige hålla ihop måste kommunikationerna fungera.

Tony Gunnarsson/SNB

”Förändringar i postutdelningen påverkar förutsättningarna för postservice i framför allt gles- och landsbygd och det finns exempel på hushåll och företag som fått eller kommer att få uppleva direkta försämringar”, skrev utredaren Kristina Jonäng nyligen i DN (31/8).

Fallande brevvolymer och ökad digital kommunikation, tillsammans med ökad konkurrens mellan paketdistributörer motiverar att staten kan ta ett minskat ansvar i framtiden, menar hon. Eftersom andra aktörer inte finner det lönsamt att leverera i glesbefolkade områden kommer dock privatpersoner och företag runt om i landet drabbas hårt av längre leveranstider, högre kostnader och färre utdelningsdagar.

Att Posten, eller PostNord som det statliga bolaget numera heter, fungerar dåligt råder det inga tvivel om. Företaget har själva erkänt att man stundtals struntat i att leverera paket och att de förra året fick in osannolika 100 000 klagomål. Post- och telestyrelsen bedömer att Posten under förra året levererade ”sannolikt det sämsta helårsutfallet på flera årtionden”.

Att Posten nu föreslås ge upp stora delar av sina serviceambitioner kommer slå hårt mot landsbygden. Där avstånden är stora behövs fungerande leveranser som mest. Att avveckla samhällsansvaret för dessa platser vore särskilt skadligt i och med att det där inte finns några andra alternativ, till skillnad från i storstäderna, där konkurrensen är stor.

För att landsbygden ska kunna stå stark måste dess företag ha goda förutsättningar. Dålig bredbandsutbyggnad och höga drivmedelsskatter gör det redan svårt. Skulle dessutom regeringens planerade kilometerskatt och uteblivna postleveranser bli ett faktum vore det dödsstöten på många håll.

Många företagare inom landsbygdens gröna näringar driver sina företag som enskilda firmor och blir även idag ofta utan post. Istället blir de ofta tillfrågade om de inte själva kan åka och hämta sin post flera mil bort. ”Reservdelar som behövs för att inte arbetet ska gå i stå kan redan i dag bli liggande eftersom de bara körs ut till aktiebolag. En kollega här i byn beställde en detalj till en utgödsling som bara blev liggande”, berättade lantbrukaren Arne Lindström nyligen för ATL.

Vidare menar han att de ständiga försämringarna av landsbygdens villkor är som att såga av den gren man sitter på. Upprördheten på landsbygden är inte omotiverad. Att folk som betalar hög skatt inte ens kan ta del av grundläggande samhällsservice ökar känslan av övergivenhet. Utredningens förslag visar på en märklig syn på offentlig service, att de som behöver den som mest ska bli av med den först. Det hela kan inte ses som något annat än en statlig kapitulation angående målet om att hela Sverige ska leva. Ska Sverige hålla ihop måste kommunikationerna fungera.

Tony Gunnarsson/SNB