28 sep 2016 06:00

28 sep 2016 06:00

Nej till kommunala kossor

Kommunala kor är ett allt vanligare fenomen i Sverige. Lantbruk i kommunal ägo har blivit verklighet för bland annat Sollefteå kommun, som köpt in sig i ett andelsjordbruk, och Ludvika kommun, som föder upp egna köttdjur.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Under måndagen rapporterades att även Kramfors kommun kan bli en i raden, sedan Centerpartiet motionerat om inköp av kommunal boskap (Örnsköldsviks Allehanda 26/9).

Politikerna vill kunna förse de offentliga köken med närproducerad mat. Det är förvisso en god ambition. Svensk djurhållning medför att djuren behandlas väl och att köttet inte innehåller höga doser antibiotika. Lokala djur hjälper dessutom till att upprätthålla ett öppet landskap i kommunen.

Att med detta behov i ryggen starta upp kommunägda lantbruk är dock fel väg att gå. Offentlig sektor borde inte driva företag, utan upplåta det till proffsen - i detta fall bönderna. Kommunala näringsverksamheter blir sällan effektiva eftersom de med en säker finansiär - kommunen - inte har samma utvecklingskrav på sig. Detta gör också att skattepengar snabbt rinner i väg och att lokala företag konkurreras ut.

Bakgrunden till kommunernas snedsteg är att politikerna tycker att Lagen om offentlig upphandling (LOU) och EU:s konkurrensregler gör det svårt för kommunerna att köpa in närproducerat. Regelverket är visserligen krångligt, men att de skulle omöjliggöra upphandling av mat från lokala producenter är helt enkelt fel. Med lite ansträngning går det att göra långtgående insatser för att få närproducerad och hälsosam mat i de offentliga köken.

Svenska bönder har länge diskriminerats i de offentliga upphandlingarna. Detta eftersom kommuner och landsting i åratal inhandlat livsmedel med priset i fokus. Svenska bönder har därför inte kunnat vinna upphandlingarna eftersom de djurskyddskrav, miljökrav och medicineringsregler som svenska lantbrukare omfattas av medför mycket högre priser. Obalansen i kraven på den svenska produktionen och den offentliga konsumtionen har därför medfört att skolbarn, sjuka och äldre serverats mat som svenska bönder skulle bli polisanmälda för att producera.

Flera kommuner har dock visat att det går att välja en annan väg. I Växjö använder man sig av delade upphandlingar och en distributionscentral för livsmedel, vilket möjliggör för även små lokala producenter att vara med. Klippans kommun accepterar inga ersättningsvaror, har väl utarbetade kravspecifikationer och upphandlar bara färskt kött. ”Ställer man omfattande krav, som går att utvärdera, får man svenska varor i stor utsträckning”, sade Anita Broddesson, Klippans kostchef under 25 år, till Land Lantbruk (11/3).

Politikerna behöver inte ge sig in i lantbruksbranschen. Det går att upphandla mat som är bra för djur, natur och människa samtidigt som man främjar det lokala näringslivet och kulturlandskapet. Detta måste vara vägen framåt för landets kommuner, inte att kommunerna ska leka företagare.

Tony Gunnarsson/SNB

Under måndagen rapporterades att även Kramfors kommun kan bli en i raden, sedan Centerpartiet motionerat om inköp av kommunal boskap (Örnsköldsviks Allehanda 26/9).

Politikerna vill kunna förse de offentliga köken med närproducerad mat. Det är förvisso en god ambition. Svensk djurhållning medför att djuren behandlas väl och att köttet inte innehåller höga doser antibiotika. Lokala djur hjälper dessutom till att upprätthålla ett öppet landskap i kommunen.

Att med detta behov i ryggen starta upp kommunägda lantbruk är dock fel väg att gå. Offentlig sektor borde inte driva företag, utan upplåta det till proffsen - i detta fall bönderna. Kommunala näringsverksamheter blir sällan effektiva eftersom de med en säker finansiär - kommunen - inte har samma utvecklingskrav på sig. Detta gör också att skattepengar snabbt rinner i väg och att lokala företag konkurreras ut.

Bakgrunden till kommunernas snedsteg är att politikerna tycker att Lagen om offentlig upphandling (LOU) och EU:s konkurrensregler gör det svårt för kommunerna att köpa in närproducerat. Regelverket är visserligen krångligt, men att de skulle omöjliggöra upphandling av mat från lokala producenter är helt enkelt fel. Med lite ansträngning går det att göra långtgående insatser för att få närproducerad och hälsosam mat i de offentliga köken.

Svenska bönder har länge diskriminerats i de offentliga upphandlingarna. Detta eftersom kommuner och landsting i åratal inhandlat livsmedel med priset i fokus. Svenska bönder har därför inte kunnat vinna upphandlingarna eftersom de djurskyddskrav, miljökrav och medicineringsregler som svenska lantbrukare omfattas av medför mycket högre priser. Obalansen i kraven på den svenska produktionen och den offentliga konsumtionen har därför medfört att skolbarn, sjuka och äldre serverats mat som svenska bönder skulle bli polisanmälda för att producera.

Flera kommuner har dock visat att det går att välja en annan väg. I Växjö använder man sig av delade upphandlingar och en distributionscentral för livsmedel, vilket möjliggör för även små lokala producenter att vara med. Klippans kommun accepterar inga ersättningsvaror, har väl utarbetade kravspecifikationer och upphandlar bara färskt kött. ”Ställer man omfattande krav, som går att utvärdera, får man svenska varor i stor utsträckning”, sade Anita Broddesson, Klippans kostchef under 25 år, till Land Lantbruk (11/3).

Politikerna behöver inte ge sig in i lantbruksbranschen. Det går att upphandla mat som är bra för djur, natur och människa samtidigt som man främjar det lokala näringslivet och kulturlandskapet. Detta måste vara vägen framåt för landets kommuner, inte att kommunerna ska leka företagare.

Tony Gunnarsson/SNB